Så trött och less

Vilken härlig dag vi hade igår. Jag hoppade in i duschen och gjorde mig i ordning, orkade inte sminka mig, och sen begav vi oss iväg. Bussarna gick inte riktigt som vi ville så vi gick. Vilket var mindre skönt för min fot. Jag hade ju kängorna och ena kängan är lite krånglig. Det har kommit in nåt under sulan som inte går att få bort så det har blivit som ett litet gupp där som skaver på foten. Jag måste verkligen köpa nya kängor.

Väl framme drack vi kaffe och pratade. Tiden sa bara swooooosh och vips hade vi varit där i fyra timmar och det var dags att bege sig hem om vi ville hinna äta och sånt. Handlade på vägen till bussen, de bor ju precis vid ett Ica. Bara för att upptäcka när vi kom till bussen att den nyss gått och det var 21 minuter kvar tills nästa buss skulle gå. Så vi bestämde oss för att vi skulle gå istället. Vilket ännu en gång var mindre skönt för min fot.

När vi var nästan hemma smsade Maja. Och som vanligt när hon är hos sin pappa är hon otroligt otrevlig. Och som vanligt så har han varit och viskat i hennes öra.  Den här gången hade minsann pappas advokat sagt det ena med det andra. Hur kan hon veta det om K sagt saker till henne? Och varför diskuterar man ens det med ett barn? Jag säger alltid till både henne och Leo att det är en diskussion mellan mig och pappa. Problemet är bara att han diskuterar inte med mig, utan han skickar barnen till att göra det. Och det är det bästa exemplet på varför varannan veckas boende inte skulle fungera. Då måste man kunna prata med varandra, och det kan uppenbarligen inte han. Domaren i Tingsrätten sa åt honom att det är han som får ringa och boka samarbetssamtal på en tid som passar honom. För att han alltid avbokade när jag gjorde det med motiveringen att han kunde ju inte komma ifrån jobbet, samma ursäkt som han har till allt vad det än gäller. Har han ringt om samarbetssamtal än trots att det var flera år sen vi satt i tingsrätten? Inte då. Så hur ska vi då få vardagen att fungera när han dels inte gör det han ska och dels inte kan prata med mig?

Jag skulle gärna ha varannan vecka, om det fungerade rent praktiskt. Och med ett barn med Leos problematik är det ännu mera viktigt att man kan samarbeta, och det kan han uppenbarligen inte. Han kan inte ens lyfta telefonen och ringa mig, utan skickar barnen till att säga saker. Det är lite svårt dock när det gäller ett barn med Leos problematik som dels uppfattar saker på ett annat sätt och dels glömmer hälften han skulle hälsa. Självklart är det viktigt för mig att lyssna på barnen, det är ju dem det handlar om. Självklart ska de få göra sin vilja hörda och tas hänsyn till. Men det är lite svårt att prata med K om det när han inte ringer upp mig för att prata, utan skickar barnen. Inte bokar in de samarbetssamtal han blivit tillsagd för flera år sen att boka in. Lura i barnen saker som inte stämmer. Då är det svårt att få till det fungerande samarbete som behövs för att få varannan vecka att fungera. Och ni som följt mig ett tag vet att det är inte första gången han gör så här, och det kommer absolut inte vara den sista. Och det enda det resulterar i är att han sårar barnen och gör dem ledsna när han sätter dem i mitten. Speciellt Maja som är känslig på ett helt annat sätt än sin bror. Och hon har själv sagt att hon inte mår bra när det blir så här, men det tar han inte hänsyn till utan bara fortsätter. Och så slutar det med att hon och jag blir osams, när det är K som ligger bakom det här. Vilket sårar både henne och mig. Men jag skiter i om han sårar mig, det kan jag ta. Men när han sätter våra barn i mitten hela tiden för att få sin vilja igenom. Nej, det är inte rätt nånstans. Och visar klart och tydligt på att han är bara ute efter att få som han vill och bryr sig inte om vem han sårar, inte ens när hans egna barn hamnar i mitten. Och då fungerar inte varannan vecka.

upload_-1 (21)

(Visited 38 times, 1 visits today)

Söndagsbesök

När man inte får träffa sina barn

2 thoughts on “Så trött och less

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge