Ska man skratta eller gråta?

Man måste ju skratta mitt i allt elände. Jag vet ju redan att K, i alla fall förut, läste min blogg. Vet inte om han fortfarande gör det, men finner det lite lustigt att en stund efter att jag skrivit om att jag kontaktat advokat så hör han av sig om att nu vill minsann ungarna hem, helt plötsligt. När det nyss hette att ”de får stanna så länge de vill”. Så strax efter halv sju igår kväll kom de hem, och de var precis som vanligt vilket jag också finner konstigt. Inga sura miner, ingenting. Jag säger ju att de blir helt personlighetsförändrade när de är med honom för här hemma beter de sig aldrig så som de gör i telefon när de är hos honom. Ett av trollen råkade även försäga sig. ”Pappa har pratat med sin advok.. Nej, det var inget.” Så antingen lämnade han tillbaka dem för att jag pratat med min advokat, eller för att hans advokat upplyste honom om precis hur idiotiskt det är att gå emot domslutet som finns.

Kvällen tillbringade Maja med att bygga ihop Leos lego ifrån Lego Friends. Han älskar att leka med det, men hatar att bygga lego. Maja älskar att bygga lego men leker inte med det så mycket. Så de hittade en perfekt lösning. Maja byggde och när det var klart så lekte Leo med det. Det var hur många bitar som helst och det tog säkert en timma för Maja att bygga ihop det. Själv satt jag bara och njöt av att höra alla ljuden av att de var hemma igen. Efter att de lagt sig lade jag och J oss i sängen och kollade senaste avsnittet av Devious Maids som kommit. Tyckte faktiskt att serien var bättre till en början, men fortsätter att titta ändå. Måste ju se vad som händer.

Jag stannade hemma idag också. Vore lite konstigt om jag sjukanmält mig med hosta och feber och sen stannar hemma bara en dag. Så jag stannar hemma idag också och så går jag tillbaka i morgon. Om inte Leo hunnit bli sjuk. Han är genomsnorig och har ont i halsen så halstabletter ska inhandlas när jag går till affären. Tur de har små miniapotek där nu för tiden. Slipper jag gå bort till Fröslunda och riskera att springa in i arbetskamraterna. Apoteket där ligger ju bara runt hörnet ifrån där jag jobbar.

Mitt i allt det här glömde jag ju att berätta att jag i måndags fick två brev ifrån Dan! Jag har ju inte hört av honom på länge. Han blev ihop med sitt ex, som avskyr mig så när de blev tillsammans så fick han inte skriva till mig längre. Så jag fick efter ett tag ett brev där han bad mig att inte skriva till honom längre, vilket jag inte gjorde. Sen såg jag på fb både att det är slut mellan dem, och att han äntligen blivit förflyttad ifrån häkte där du hålls i stort sett isolerad största delen av dygnet och aldrig får gå ut, till en anstalt där du har mycket större friheter. Så en dag när det var lugnt på praktiken på eftermiddagen och det inte fanns något att göra skrev jag ihop ett brev. Och i måndags kom svaret. Det första brevet hade han skrivit dagen innan han fick mitt brev. Han bad om ursäkt för att han bara bröt kontakten med mig, pga henne. Det andra brevet var ett svar på mitt brev. Han har det mycket bättre nu, och trivs så mycket mer. Så bra som man nu kan trivas på en anstalt. Men nu får han gå ut, använda mp3-spelare och lite annat som man absolut inte får göra när man sitter i häktet. Så i tisdags, för att sortera mina tankar kring allt som hände, skrev jag ett svar på hans brev. Vi har alltid varit väldigt öppna med varandra och han vet det mesta om K, så jag förklarade vad som hade hänt och vad jag tänkte göra. Och lite annat också så klart. Så postade jag det när jag gick och handlade.  Så underbart att få stoppa ner fler, nya, brev i den flätade korgen i sovrummet. Och det är rena terapin att sätta sig med ett block och skriva ner alla sina tankar på papper.

En del anstalter i USA, bland annat den där Dan sitter, är anslutna till ett nätverk där de har tillgång till mail, så man kan maila varandra. De har inte tillgång till internet, bara mail. Vill man maila med dem registerar man sig på den sidan och så finns det en app man kan ladda ner. Där kan man maila så länge man har fångens individuella nummer. Det kostar en liten summa varje gång, men det är billigare än porto. Men å andra sidan blir det nog fler mail än brev eftersom det går snabbare med mail, plus att jag älskar att höra dunsen i brevlådan på måndagar när det kommer ett handskrivet brev. Istället för bara tråkiga räkningar och reklam. Så jag fortsätter nog att skriva brev istället för att maila. Det var i alla fall skönt att få ett livstecken ifrån honom, och veta att han just nu har det så bra han kan ha det på ett sånt ställe. Han släpps i juni 2018 så han har redan avtjänat halva sitt straff.

upload_-1 (22)

(Visited 65 times, 1 visits today)

När man inte får träffa sina barn

Som att vänta på julafton

2 thoughts on “Ska man skratta eller gråta?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge