Ett samtal som slutade i tårar

Det finns inget som är mer lyxigt när man är ensam med två barn än att få ensamtid med nån av dem en längre stund. Därför är jag så otroligt tacksam över att Kalle tar ett av trollen lite då och då, så att jag får ägna mig och lägga allt fokus på den andra.

Igår följde Leo med mig när jag skulle handla så han kunde fånga pokemonbollar på vägen, vi har tydligen ett stopp för sånt på vägen till affären. Vi stannade även till där på vägen tillbaka så han kunde plocka en till. Vi gick och småpratade om allt och ingenting på vägen dit och hem. Det är så underbart att höra hans funderingar om livet, både stort och smått.

Hemma hann jag sitta ner en liten stund innan det var dags att börja med maten, nugges, pommes och dipp, precis som Leo hade bestämt. Till middagen, som självklart åts i soffan framför tvn skulle vi kolla på Scooby Doo. Leo och J kollade, själv läste jag. Finns inget som kan få mig att kolla på Scooby Doo. Jag hatar det. Så boken fick göra mig sällskap under tiden. När filmen var slut körde Leo in mig och J i sovrummet och sa att han ville vara ensam. 🙂 Han har ett stort behov av det, jag tror det beror på att eftersom han inte kan filtrera intryck utan tar in precis allt, både lukt, ljud, smak osv så behöver han i lugn och ro få smälta det och sortera det.

så jag och J lade oss i sängen och kollade Supernatural och White collar. Gud vad jag längtar tills mina serier kommer igång igen efter säsongsuppehållet. Visst, Supernatural och White collar är bra, men inte så bra att man bara vill titta på dem och inget annat. Jag behöver lite att alternera med.

Sen igår, efter att Leo lagt sig, kom ett långt och jobbigt samtal, som ändå slutade bra. Men med många tårar. Jag har inga ord till att beskriva hur mycket jag älskar J för det är en kärlek starkare än jag nånsin känt förut i  något förhållande. Han får mig att känna att jag är älskad precis för den jag är, att känna mig trygg och alltid har en säker plats att landa på när nånting jobbigt har hänt. Och jag vet att han älskar mig, precis så som jag är. Jag är inte perfekt, långt ifrån, men han får mig att vilja bli en bättre människa, att vara den bästa jag kan vara. Och bara tanken på att förlora honom, det vi har tillsammans, får mig att gå sönder. Men även om det var ett jobbigt samtal, så löste sig allt. Och jag är helt säker på att vi har många, lyckliga år framför oss. Tillsammans, precis som det ska vara.

Johnny

(Visited 48 times, 1 visits today)

Sura miner och huvudvärk

Inte riktigt rättvist

2 thoughts on “Ett samtal som slutade i tårar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge