Min gamla följeslagare, herr ångest

Fy vilken dag jag hade igår, det märktes att det var tisdag, dagen som gud glömde. Jag hade en väldigt obehaglig känsla i kroppen hela dagen, och lagom tills jag slutade konstaterade jag att det var ju faktiskt ångest. Har inte känt det på flera år så det tog ett tag att komma på vad det var. Och sen strulade appen för Sveriges Radio så jag kunde inte lyssna på dokumentärer när jag jobbade och jag hatar verkligen att jobba i total tystnad. Till slut tipsade Kalle mig om att starta om telefonen och heureka, det funkade! Men då var det snart dags att gå hem. Men nu kommer det i alla fall funka idag när jag jobbar.

Tog bussen till affären, handlade och gick hem. När jag kom hem struntade jag totalt i tvätten, ångesten var den som styrde. Förut, när jag hade ångest mer eller mindre varje dag så kunde jag mellan varven styra den istället för att låta den styra mig, men inte nu. Så jag kröp ner under filten i soffan och gjorde ingenting. Med mobilen på ljudlös. Jag har den alltid på ljudlös när jag jobbar men brukar höja ljudet så fort jag slutat, men inte igår. Då fick den vara på ljudlös även när jag kom hem.

Idag är det lite bättre, tror jag. Jag har inte riktigt vågat känna efter. Jag tror det blir bäst så för jag vill inte veta vad jag kan hitta. Min plan är att inte känna efter utan bara att köra på. Så hoppas vi att det räcker så. I alla fall så pass att jag kan ta tvätten när jag kommer hem. Eftersom jag inte tog den när jag kom hem igår behöver jag verkligen ta den idag. Så jag håller tummen för att ångesten håller sig borta.

lilith

(Visited 47 times, 1 visits today)

Relativt fritt ifrån kaos

Tårar är bättre än ångest

One thought on “Min gamla följeslagare, herr ångest

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge