Som att springa ett maraton

Fy vad slut jag blev igår av minsta lilla. Gick och handlade och hämtade ut två paket. Inte speciellt tunga paket, men ändå flämtade jag när jag gått upp för trappan. Det kändes som jag sprungit ett maraton. Jag flämtade och flåsade så mycket att jag knappt kunde prata med kusinen i telefon. Men fick allt gjort hemma, även om det inte var så mycket. Röjde vardagsrumsbordet och städade ur sopskåpet. Ja, inte på en gång utan med mycket sittandes i soffan för att återhämta mig efter varje moment. Men det blev i alla fall gjort.

Idag tänkte jag försöka ge mig på att städa badrummet och lilla toaletten. Jag gissar på att jag kommer få göra som igår; göra ett moment, sen återhämta mig i soffan, sen ett moment till och sen återhämta mig i soffan osv. Den här förkylningen är inte att leka med. Jag känner mig som en karl som är förkyld. 🙂

Sen har vi ju allt det vardagliga som ska göras också som att laga mat, handla osv som också ska hinnas med att göras.

Maja lyckades fixa skjuts på söndag när de ska iväg på bortamatch. I vanliga fall kör ju Kalle, men den här gången kunde han inte. Det är så trist att vi missar att se en match, men det är helt enkelt sånt som händer. Vi ska i alla fall och titta på nästa match har vi bestämt.

Mitt sällskap i soffan

Mitt sällskap i soffan

(Visited 25 times, 1 visits today)

Sjukstuga

Typ ett kalas

2 thoughts on “Som att springa ett maraton

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge