Sjukskriven och kaos

Det var sånt kaos igår så jag vet inte ens vart jag ska börja. Från början antar jag.

Fick ett mail ifrån min psykiatriker igår att öppenvården vägrar att ta emot mig och hänvisade mig till vårdcentralen. För att jag är för frisk. Seriöst?!? Jag har en diagnos jag får dras med hela livet som alltid kommer att finnas där, och enda anledningen till att jag funkar så pass bra som jag gör är ju pga den medicin jag äter. Ta bort den medicinen och öppenvården kommer att efter en månad att välkomna mig med öppna armar och röda mattan för att jag kommer att vara så dålig.

Men eftersom jag ändå skulle till vårdcentralen tänkte jag att fine, då tar jag upp det med den läkaren då. Vi började med anledningen till att jag var där. Han lyssnade på hjärta och lungor, kollade blodtrycket som var perfekt och så fick jag göra balanstest som misslyckades rätt bra. Känner mig inte yr, men väldigt ofta ostadig, som att det gungar. Efter det var det dags för provtagning. Det enda de kunde se var att det är ingen infektion, resten var de tvungen att skicka till lab så de provsvaren dröjer lite. Sen var det det här med min medcin. Som de pga min diagnos vägrar att ta i med tång typ. Så jag är alltså för frisk för öppenvården men sjuk för vårdcentralen. Det lät ju toppen verkligen! Hans rekommendation var att jag skulle maila min läkare som ska sluta, be om recept så jag klarar mig resten av året och sen söka läkare i nån annan stad.

Åkte till jobbet och lämnade sjukintyget som gäller nästa vecka också och sen hem och försökte hitta en privat läkare. Det måste vara en som är knuten till landstinget så att det går under högkostnadsskyddet, för annars har jag inte råd. Då kan ett besök kosta över tusen kronor. Det fanns en i hela landstinget förutom min läkare. I Norrköping. Och hon tar inte emot nya patienter.

Där och då började jag bli riktigt förbannad. Det ska alltså vara mitt ansvar att se till att jag får den hjälp jag behöver för att fortsätta att må så här bra, och inte sjukvårdens, som borde ha ansvaret över mitt mående? Hell no! Det går jag inte med på. Så då gjorde Lilith det Lilith alltid gör. Istället för att ringa klinikchefen, eller nån mellanchef ringde jag direkt till verksamhetschefen för psykiatrin. Som satt i möte. Men han ringde upp efter ett tag och jag förklarade varför jag ringde och han sa att så får det absolut inte gå till. Psykiatrin kan aldrig vägra att ta emot mig med motiveringen att jag är för frisk. Jag har varit patient hos psykiatrin så länge jag kan minnas, och enda anledningen till att jag är så ”frisk” nu är ju pga mina mediciner. Försvinner kontakten med en läkare så att mina recept inte blir förnyade så försvinner det friska rätt fort. Jag har som sagt en diagnos jag kommer få leva med resten av livet och äta medicin för att hålla under kontroll resten av livet. Verksamhetschefen var ute på språng mellan två möten så han bad mig att skicka ett sms med mitt personnummer så skulle han ta itu med det här. Jag vet att det betyder inte att jag kommer att få komma till öppenvården, men det betyder att för tillfället tar nån annan fighten åt mig.

Ringde även min gamla vårdcentral. Hon tyckte också det lät väldigt konstigt att min nya vårdcentral inte ville hjälpa mig. Man behöver ingen specialistutbildning för att begära in min journal ifrån min läkare, läsa den, se varför jag äter den medicin jag gör och förnya mina recept. Så hon sa att jag är välkommen tillbaka till dem, och de har även en konsulterande psykiatriker som deras läkare kan fråga om råd om de är osäkra om nån diagnos eller medicin. Tyvärr var alla tider bokade, men varje onsdag får de nya tider en vecka framåt så hon rekommenderade att jag ringer dem på onsdag morgon så skulle hon boka in mig på ett läkarbesök. Problemet är bara att då blir det ett besök vecka 27, och jag är inte säker på att jag har medicin så att det räcker tills dess. Men i värsta fall får jag väl förklara det när jag ringer på onsdag. De behöver ju inte skriva ut ett 100-pack som min läkare brukar göra utan bara så att jag klarar mig tills vecka 27. Men det löser sig alltid.

Efter allt det där var jag totalt slut så eftermiddagen tillbringade jag på soffan tills Kalle kom, jag bjöd honom på mat. Han gör så mycket för oss hela familjen så det minsta jag kan göra är att bjuda på mat ibland.

När alarmet ringde i morse var jag helt död. Bara för att jag är sjukskriven betyder det inte att ett alarm inte ringer på morgonen. Jag måste ju få upp Leo. Så det var bara att kliva upp och väcka honom och sen placera sig i soffan. När J kom upp var jag mer sovande än vaken så han körde mig i säng och jag somnade om runt åtta tror jag. Jag hörde i alla fall ytterdörren stängas två gånger och det gör den när alla går vid klockan åtta.

Klockan tio ringde J för att se om jag var vaken som jag bett honom göra igår. Vilket jag var, men hade inte orkat röra mig än. Han hade varit gullig och laddat kaffebryggaren så det var bara att gå upp och knäppa igång den och när jag kom in ifrån balkongen igen efter morgonciggen var kaffet klart.

I eftermiddag får jag besök av Linda. Det var så otroligt länge sen så vi har en hel del vi behöver skvallra ikapp om. En gång i tiden var vi så otroligt nära varandra men av olika anledningar som jag inte vill gå in på här, vill inte hänga ut nån, så är vi inte det längre. Vi har mest lite sporadisk kontakt då och då. Men idag en liten stund efter lunch kommer hon över på kaffe.

Innan det har jag lite jag tänkt hinna med här hemma. Ska köra igång en tvätt, plocka lite osv. Sånt där som man gör dagligen. Men först ska jag bli klar med morgonkaffet.

Livets dryck

(Visited 31 times, 1 visits today)

Vad är fel?

Back from the dead

2 thoughts on “Sjukskriven och kaos

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge