Det hjälper inte om man bara ljuger sig genom livet

Jag tyckte det gick jättebra på habiliteringen igår. Ja, för mig i alla fall. K satt mest och pratade om att han ju faktiskt redan gör i stort sett allt hon tipsade om. Vilket jag vet med största säkerhet är en lögn. Han jobbar varken med positiv förstärkning av Leo eller nånting annat. Och nu, när vi har världens chans att komma tillrätta med Leos problem och vända allt till något positivt så kan han inte ta till sig det och använda sig utav den hjälpen vi får. Det är otroligt synd, men bekräftar bara min känsla av att jag verkligen är klar med honom. Både för min skull och för barnens skull.

Efteråt åkte jag och Kalle ner på stan. Han skulle en snabbis till banken och sen gick vi och fika lite och passade på att brainstorma lite grand om hur vi ska göra för att hjälpa Leo på ett sätt som funkar bra för honom och stärker honom. Ja, för huvudsyftet är ju inte att det blir lättare för mig här hemma, utan att Leo känner att han har den hjälp och det stöd han behöver. När vi var klara så körde vi till affären och sen släppte Kalle av mig hemma.

När jag kom hem tvättade jag två maskiner med tvätt. Men den ena var bara Majas träningskläder så det var inte så mycket ärligt talat. Men det behövs göras, och skulle ha blivit gjort i helgen så det var lika bra att passa på nu när jag var hemma så pass tidigt som jag var och tiden, och orken, fanns. Resten av dagen blev lugn. Jag pratade lite i telefonen, umgicks med trollen och lagade mat. J tog disken efter maten som vanligt. Det är så otroligt skönt att slippa det, det är verkligen något jag hatar att göra.

Idag blir det precis som alla andra vardagar. Praktik, handla, tvätta och laga mat. Ska bara komma på vad vi ska äta också. Gud, jag är så trött på allt som har med mat att göra. Men har en känsla av att det blir något enkelt idag. Jag är otroligt sugen på kyckling men känner inte alls för att stå och fixa till det. Så nånting enkelt med pasta får det bli.

Världens godaste cheesecake

Världens godaste cheesecake

Heldag på habiliteringen

Hittade vi några basketskor åt Maja igår? Inte då. De hade inte ett enda par. De sa att Stadium ute på Tuna Park kanske kunde ha nåt par i nån storlek, men jag hade ingen lust att sätta mig på bussen igen för ett kanske. Så vi fick nöja oss med ett par inomhusskor som funkar till de flesta inomhussporter. Att jag ville ha just basketskor till Maja är för att de går högre upp och skyddar vristen emot stukningar. Hon fick prova tre olika storlekar innan hon hittade en som passade. Skitungen har 39,5! Och hon är i typ min längd, vilket inte är långt alls. Och jag har storlek 36 i skor.

Vi åkte hem och jag laddade mobilen en stund innan det var dags att fixa mat. J hade somnat hemma och kom när jag stod med disken så han blev utan mat för det hade åkt in i frysen i form av matlådor. Och Lilith var sur. Det är inte första gången han blir sen för att han somnar hemma, då borde man ha lärt sig av sina misstag och satt larm på mobilen så det inte händer igen. Men nej, det hade han såklart inte gjort. Då får han skylla sig själv att han har en sur flickvän och ingen mat.

Efter att jag tagit disken slog jag mig ner i soffan och kollade på dr Phil. Maja var iväg på träning och Leo pysslade med nåt inne på rummet. När det var slut fick jag Leo i säng och sen lade jag mig i sängen och kollade serier medans J kollade på Idol. Maja kom hem strax innan det var slut för hennes del blev det en dusch och sen sova. Jag och J kollade klart på avsnittet av Bones jag kollade på innan det var dags för oss att sova.

Idag blir det ingen praktik. Vi har tid på habiliteringen och det ska bli mycket spännande att se om K kommer. Kalle ska i alla fall med, för vi ska få lära oss mer om Leos diagnos och vilken hjälp som finns att få. Typ 4 år efter han fick sin diagnos. Bättre sent än aldrig typ. Det kommer ta några timmar så jag tog ledigt hela dagen annars skulle jag få gå till praktiken, åka direkt därifrån till habiliteringen och sen när det är slut efter några timmar tillbaka till praktiken och sen hinner jag knappt dit så ska jag gå hem. Nej, då är det enklare att ta ledigt hela dagen.

Johnny

Totalt ändrade planer

Jaha, dagen blev ju inte alls som jag planerat, inte ens i närheten.

Kommer till jobbet och kastar ett öga på almanackan inne på kontoret. Ser att det står nånting på måndagen och kollar närmare. Ja just ja, det var ju personalmöte och jag skulle inte börjat förens 11 och slutar klockan 17. Men kändes lite onödigt att gå hem så jag stannade kvar. Men grämer mig att jag hade kunnat sova till klockan 9, 2½ timma längre än vanligt. Messade Maja om att vi får köpa skorna nästa dag, messade J för han skulle ju ta Leo hade vi kommit överens om och sen skicka ett sms till Leo om att det var ju idag han skulle vara kvar sent på öppna verksamheten. Problemet var bara att Leos telefon var urladdad och han inte läste mitt sms. Som tur var så kom J tidigt hem till mig för Leo gick hem vid klockan tre som vanligt eftersom han inte sett smset jag skickat.

Som tur var, för mig, slutade personalmötet lite tidigare, vid halv fem. Så jag tog bussen direkt hem. Slapp handla som tur var eftersom vi hade allt vi behövde hemma till maten. Slängde igång en maskin med tvätt och sen självdog jag i soffan en stund med huvudvärk tills det var dags att börja med maten.

Efter maten hängde jag tvätt och sen slöade jag i soffan tills Leo skulle lägga sig och Idol började som Maja och J skulle se. Då lade jag mig i sängen och kollade serier istället. När Idol hade slutat gjorde J mig sällskap och där låg vi, jag med huvudet på hans axel som alltid, tills det var dags att sova.

Idag ska vi däremot shoppa skor till basketen till Maja. För jag tror jag trippelkollade almanackan för att se att det inte var något på jobbet idag. Och det var det inte. Så skoshopping it is. Hinner förhoppningsvis handla innan så slipper jag ta det efter. Men först ska jag tillbringa dagen med att försöka reda ut arkivet.

Var lika utslagen som Roxy igår

Var lika utslagen som Roxy igår

Svenssonliv när det är som bäst

Igår fick jag lite gjort i alla fall, även om det inte var mycket. Jag bäddade rent i alla sängar, vek undan ren tvätt och körde en överfull maskin med ljust tvätt. Det är tur att vi har en sån stor tvättmaskin som vi har, för tvättkorgen var överfull.

Sen slappade jag i soffan i väntan på J som var hemma och packade lite. När han kom fortsatte vi att slappa i soffan ett tag innan vi förflyttade oss till sängen och fortsatte slappa där istället. Vid klockan tio gav vi upp och gjorde oss i ordning och lade oss och sov. Han har ju turen att ha sovmorgon idag men det hade ju inte jag. Det är tillbaka till allvaret för mig nu efter helgen.

Och idag kommer äntligen trollen hem! När alla har slutat ska vi ner på stan och köpa nya skor till träningen till Maja. Hon ska få ett par riktiga basketskor, hoppas jag. Jag kollade Stadium online för att se vad det fanns att välja på, men Eskilstuna fanns inte ens med att välja på som alternativ. Så vi får väl se vad de har när vi kommer ner.

Sen blir det hem och fixa tvätt och sen fixa mat. Tror inte att tvätten som hänger har hunnit torka än så att jag kan vika undan den innan jag går till jobbet så det får jag göra när vi kommit hem istället. Tur att det i alla fall är enkel mat idag. Det blev ju ingen baconpasta nu i helgen så det tar vi idag istället.

Ikväll ska Maja och J titta på Idol. Jag avskyr det så jag slänger mig hellre i sängen med en serie eller en bok. Jopp, Lilith har kommit igång med läsningen igen. Det blir några sidor varje kväll när vi lagt oss. Svenssonliv när det är som bäst, typ. Läsning i sängen.

Tillbaka till allvaret (och jobbets goda kaffe)

Tillbaka till allvaret (och jobbets goda kaffe)

Pms deluxe i förorten

Det blev en rätt så slö dag igår också. Det enda vi lyckades med var att ta oss till ÖoB med Kalle och handla lite. Eller ja, så lite blev det inte, som vanligt gick det på över 500 kr. Jag kan erkänna att en liten del av den summan var choklad. Men har man pms så har man. Men nu har vi i alla fall allt vi behöver för en månad framåt. Vi stannade även till på Ica så jag kunde handla allt jag behövde till maten.

När vi kom tillbaka hem blev det mer kaffe och sen satte Kalle igång och färgade mitt hår. Jag bara älskar när nån pillar mig i håret, så att färga håret är det bästa jag vet. Om nån gör det åt mig och jag slipper det själv. Mindre kul är det däremot att behöva skölja ur det och jag gissar på att jag inte fick ur allt. Men jag orkade inte bry mig.

När Kalle åkt hem hoppade jag i pyjamasbyxor och kröp ner under filten i soffan, jag var sååå frusen av nån konstig anledning. J gjorde mig sällskap i soffan och vi låg där i några timmar och gjorde bara ingenting. Så himla skönt och det har blivit tradition för oss när vi är barnlediga att tillbringa lördagarna i soffan och kolla på nån dålig dokusåpa som går i repris på MTV. Igår var det Teen mom OG. Jag har redan sett alla avsnitt men passade perfekt att bara ligga och slötitta på när man inte orkade göra något annat. Så nej, det blev varken renbäddat eller tvättat igår. Det får jag ta idag istället.

Och jag hade sån pms igår så jag hade verkligen ingen lust med nånting, inte ens laga mat trots att vi hade allt hemma. Så det fick bli pizza istället. J var snäll och gick och handlade det medans jag låg kvar i soffan och hade ont i magen. Efter maten förflyttade vi oss till sängen och kollade serier tills det var dags att sova.

Idag spelar det däremot ingen roll hur mycket pms och hur mycket mensvärk jag har. Saker måste göras. Jag måste verkligen bädda rent eftersom jag skulle gjort det i fredags, och i morgon kommer trollen hem så då måste det finnas rena kläder. Jag måste gå ut med soporna och lite annat smått och gott. Men innan jag ens tänker tanken på att sätta igång ska jag njuta av en andra mugg med kaffe.

pms

Som ett gammalt gift par

Igår var en sån dag när jag bara kände för att göra ingenting, så det var precis vad jag gjorde. Eftersom trollen ändå åkte till sin pappa försvann de flesta av mina måsten. Skulle ha bäddat rent, men det sparade jag tills idag. Det enda jag gjorde var faktiskt att gå och handla så att vi skulle ha nåt att äta hemma. Men orkade inte laga mat så jag handlade bara så vi kunde äta toast, det kändes lagom avancerat.

J kom lite tidigare än han brukar, och det var så skönt att bara mysa ihop sig i hans famn i soffan under filten, det var precis vad jag behövde. Vi satt så ett tag och såg på tv och sen fixade jag toast som vi åt medans vi kollade på dr. Phil. Efter det begav vi oss istället in till sängen och kollade på Supernatural och White Collar. När J började snarka bestämde vi oss för att sova efter avsnittet vi kollade på. När vi kom i säng var det innan midnatt, en barnledig fredag. Jupp, vi är ett gammalt gift par. 🙂

Jag vaknade första gången runt klockan sju och klev upp och rökte. Funderade på att starta kaffebryggaren men kom fram till att jag inte var så sugen på att kliva upp för dagen så det blev tillbaka till sängen och försöka somna om. Lyckades till slut men sov väldigt oroligt och vaknade igen strax efter tio. Då blev det att knäppa igång kaffebryggaren. J sover fortfarande och lär väl göra det ett tag till. Men det finns kaffe till honom också när han väl vaknar. Om jag inte dricker upp det också haha. Men då är jag en god flickvän och gör nytt åt honom.

Idag ska vi till ÖoB med Kalle. Sen ska jag vara snäll och låta Kalle färga mitt hår haha. Jag har en hemsk utväxt som stör mig varje gång jag ser mig i spegeln. Och så ska jag bädda rent. Mer än så har jag inte planerat. Jo, jag måste handla och fixa middag också. Vad vi nu ska äta. Det blir nog nåt simpelt, som typ baconpasta. Det känns lagom avancerat idag. Har sån mensvärk att jag bara vill dö så känner inte riktigt för att stå vid spisen. Milt sagt. Måste nog köpa med mig choklad hem när vi är och handlar med Kalle.

Enda sättet att starta en lördagsmorgon

Enda sättet att starta en lördagsmorgon

Så arg så jag kokar, minst sagt

Gud, jag är så arg att jag kokar.

Majas träning har ju kört igång igen för säsongen, och en av träningarna är på fredagar, alltså på Ks tid. Så jag messade honom för att påminna honom om det, plus vad hon behöver på träningarna, men se han vägrar att köpa skor på henne att ha på träningarna. Varför? Samma ursäkt som alltid; han betalar ju underhåll. Samma ursäkt han alltså kört med i sex år. Jag har köpt allt de behöver här, vilket det är tänkt är precis vad underhållet ska gå till, vad de behöver när de är här hos mig som boendeförälder. Inte vad han behöver när de är hos honom. Det är ju befängt, att han skulle betala underhåll till mig för att jag ska se till att de har allt de behöver när de är hos honom, då hade han ju inte behövt betala underhåll utan kunnat ta de pengarna för att se till att när de är hos honom har de vad de behöver.

Det är nämligen skillnad på underhållsbidrag och underhållsstöd. Underhållsstöd är det vi har och som går via försäkringskassan och som i regel är lägre än underhållsbidrag som man bestämmer gemensamt eller via domstol och som oftast är högre. Därför ska underhållsstöd också täcka mindre saker, eftersom det är lägre.

I sex år har jag tagit hand om precis allt, på existens minimum, utan att be honom om en enda krona. Jag har sett till att de har allt de behöver, och lite till, utan någon hjälp ifrån honom, på något sätt. Jag har betalar för allt, på existens minimum. Jag har suttit på bup  med Maja en gång i veckan i flera månader på grund av honom. Jag har suttit i skolan och diskuterat hur min son blir mobbad, utan att han behagade att komma. Jag har suttit på habiliteringen och diskuterat Leos diagnos utan honom. Jag har suttit på hur många utvecklingssamtal som helst, utan honom. Jag har varit till vårdcentralen och akuten utan honom. Jag har suttit på matcher och cuper utan honom, för att han inte behagat dyka upp. Jag har tagit barnen till tandläkaren utan att han följt med, eller ens brytt sig om att fråga hur det gått. Jag har betalat allt, även sånt jag inte har haft nån nytta av. Jag betalade Majas öppna förskola i flera terminer trots att det bara var han som hade henne där och inte jag. Jag har betalat hennes medicin hon hade hos pappa men inte här. Varför? För att hon var tvungen att kunna ha de sakerna och han vägrade att betala både terminsavgift eller medicin.

I sex år har han duckat allt ansvar och vägrat att finnas där och ställa upp för sina barn, och när han inte kom på mötet sist, och inte behagade att ens höra av sig innan för att avboka, då var det droppen. Nu ska han inte slippa undan ansvar längre och jag täcker upp för honom. Inte en chans. I sex år har jag försökt få honom engagerad i sina barn. Jag har bönat och bett utan resultat. För honom är det helt enkelt inte viktigt. Han vill ha sina barn, så länge han faktiskt inte behöver ta någon form av ansvar för dem, det går ju inte för sig. Och under lång tid gömde han sig bakom att han inte hade vårdnaden. Men när han fick gemensam vårdnad, när jag frivilligt gav honom det i Tingsrätten, blev det nån skillnad? Inte då. Han har fortfarande inte tagit något ansvar.

Och när jag väl sätter ner foten, när jag äntligen, efter sex år, visar honom att nu slipper han inte undan att ta ansvar längre, jag vägrar att täcka upp för honom längre, att hitta ursäkter för att skydda honom gör jag bara inte mer, ja då går han i taket och allt är mitt fel. Seriöst?! Jag är den dumma här tydligen. Inte en chans, det går jag inte med på. Jag vet precis hur mycket jag gjort för mina barn, och jag vet precis hur lite han har gjort. Nej, nu är jag klar med honom, för gott. Ja, jag vet att han är pappa till två av mina barn, men eftersom vi har gemensam vårdnad behöver jag faktiskt inte upplysa honom om nånting längre. Som vårdnadshavare kan han själv ta reda på det, det är han i sin fulla rätt att göra. Jag vägrar att låta mig trampas på längre, och att mina barn hamnar i kläm och blir lidande för att han är den största egoisten som vandrar på denna jord där det bara är han som räknas. Sorry, så funkar det inte när man är förälder. Då är det bara barnen som räknas, och man själv hamnar på andraplats. Först ser man till att de har allt de behöver, både i form av materiella ting, och även själsligt. Att de mår bra, att de kan göra sånt de mår bra av att göra, att visa att man finns där för dem oavsett om det gäller ett möte i skolan för att diskutera hur vi kan lösa problemet med mobbing eller om det är att jubla högt för att nån gör mål i basket. Och fram tills att han börjar ta sitt ansvar som förälder så har jag inget att säga till honom. Men det lär väl flyga grisar utanför fönstret och helvetet fryser till is.

Kim

Felstavat, men så sant

Inte så stillasittande som jag trodde

Igår fick jag leka detektiv. Vi har ju massor med olika foldrar vi delar ut, men ingen vet varifrån vi får dem. Och ibland behöver de fyllas på. Men eftersom Lisbeth skötte det, och hade allt i huvudet, är det ingen som vet varifrån. Vi ska göra en lista på vilka vi har och varifrån de beställs så det fick jag roa mig med att ta reda på. Det blev många mail skickade och jag fyllde sakta men säkert på listan. Men väntar fortfarande svar ifrån några ställen så får se om jag fått nåt svar när jag kommer till praktiken idag.

Idag måste jag börja lite tidigare för det är ny månad och då ska körjournalerna bytas ut och det görs innan klockan nio när jag egentligen börjar. Så för att hinna göra det innan nån av bilarna används måste jag börja tidigare.

Har börjat ha stegmätaren på mig på jobbet bara för att se på ett ungefär hur många steg det landar på. Har haft den i två dagar och jag hamnar på ca 9800 steg varje dag. Och så säger de att kontorsjobb är stillasittande. Knappast. Och det blir ännu bättre när jag får min gummimatta så att jag kan stå upp och jobba ordentligt. Nu får jag ju ont av det så jag måste sitta ner om dagarna. Men min arbetsspecialist ska ta kontakt med en arbetsterapeut som ska fixa en gummimatta åt mig. Min arbetsspecialist har semester den här veckan men jag har skickat ett sms om det så han läser det väl när han börjar.

Igår hade jag en riktigt dålig dag så istället för att ta tvätten när jag kom hem bäddade jag ner mig i soffan under filten och tyckte synd om mig själv istället. Men idag måste jag ta tvätten för Leo börjar få ont om byxor. Sen ska det handlas också, som varje dag. Jag hatar att behöva handla dagligen men hatar ännu mer att komma på mat för flera dagar så jag bestämmer mig varje morgon vad vi ska äta.

Postade ett brev igår också. Nu är det snart två månader sen jag fick ett livstecken, och jag oroar mig. Självklart. Men jag fortsätter att skriva tills han ber mig att sluta. Men kan ju erkänna att det är lite trist när man så sällan får någon respons. Då blir det även svårare att skriva.

När jag slutat idag ska jag till affären och handla. Och hämta ut paket! Fick sms igår om att jag har ett paket att hämta ut men vet inte om det är våra böcker eller trollens filmer. Och självklart så glömde jag det när jag var och handlade, så jag får ta det idag istället. Men misstänker att det är böckerna, för filmerna är tillräckligt små för att få plats i brevlådan. Men å andra sidan brukar böckerna också komma i brevlådan så jag har faktiskt ingen aning.

Paket gör alltid trollen glada

Paket gör alltid trollen glada

Mitt nya beroende

Jag brukar ju lyssna på p3 på jobbet. Programmen är helt ok, problemet är bara att de spelar så otroligt mycket skitmusik mellan varven man måste lyssna på. Så jag laddade hem appen till Sveriges Radio och drog ner massor med dokumentärer som jag lyssnar på under tiden jag jobbar. Jag hinner gå igenom ungefär tre dokumentärer på en arbetsdag. Det är allt ifrån droger till mord.Mycket intressant. Jag drog ner de jag ville lyssna på ifrån p3 dokumentär och p1. Det blev ett gäng så det fick räcka så. När jag har lyssnat igenom alla dem så ska jag ladda ner de övriga. Jag är helt klart beroende av dokumentärer nu.

Jag är så trött på alla boxar. Att sitta och slå in alla personnummer och kontrollera datum och tillhörighet gör mig totalt slut i huvudet. Så när jag kom hem igår malde jag tobak sen lade jag mig på soffan och slumrade en stund. Vi var tvungna att äta lite tidigare så att Maja hann smälta maten innan träningen. Och den här säsongen kör de stenhårt. Så det var en väldigt trött Maja som kom hem igår med ont i hela kroppen. Precis som det ska vara. De blir ju äldre, och då blir träningarna hårdare och tuffare.

Idag blir det samma som alltid. Först jobba, sen handla sen hem och tvätta. Nu har sängkläderna torkat så nu kan jag tvätta igen. Misstänker att jag kommer att vara lika trött i huvudet som resten av veckan. Så det kanske blir en lur på soffan när allt är klart här hemma. Jag längtar tills mötet med chefen och min arbetsspecialist den 14e september. Då ska jag be om nåt mer att göra så jag kan varva arkivet med det så kanske jag inte blir lika trött i huvudet. Och så ska jag öka på arbetstiden så jag är uppe i 75% så det är klart till anställningen. Sen har jag en lista på jobbet med saker jag ska ta upp på mötet också. Bland annat ska jag fråga vilka som har kollektivavtal.

Eftersom det är ny månad i morgon måste jag förbereda körjournalerna så de är märkta och klara och bara att byta ut i morgon. Jag måste redan börja tidigare så det är bytt och klart tills klockan nio när jag egentligen ska börja, då vill jag inte behöva börja ännu tidigare för att märka körjournalerna också.

Tidsfördriv på jobbet

Tidsfördriv på jobbet

Det tar ju aldrig slut

Jag kan erkänna att även om jag gillar att organisera och få ordning så börjar jag lessna rejält på att försöka få ordning på arkivet. Box efter box med personnummer som ska kollas. Och man måste kolla tre saker. Vilket år de är avregisterade, vilket år de är avlidna och vilken del de tillhör så att man ser att de ligger i rätt box. Jag har än så länge en jättehög med de som legat avregisterade i fel år, en jättehög med folk som har flera ärenden som är avregisterade olika år och som bör ligga ihop och jag hade en jättehög med de som låg i fel box pga vilken del de tillhör som jag nu stoppat i egna boxar. Men det tar ju aldrig slut, boxarna bara fortsätter och fortsätter. Nu är jag i alla fall klar med äldreomsorgen för 2014 och 2015 och socialpsyk 2015. Bara resten kvar då. Det sträcker sig tillbaka till 2012 när vi bytte system, det tidigare är inte utskrivet men ligger på systemet i datorn. Och man blir rätt trött i huvudet av att sitta och slå in hundratals personnummer och kontrollera dem varje dag. Men det är bara att fortsätta tills allt är klart. Det tillhör ju trots allt mitt jobb att ha ordning i arkivet.

Efter jobbet åkte jag till affären och handlade middag, sen hem och fixa med tvätten. Sen lade jag mig på soffan för att vila lite men det blev ingen lång vila. Sist jag kollade på klockan var hon halv fem, sen slumrade jag lite och nästa gång jag kollade på klockan var hon kvart över fem. Så jag kanske slumrade max 20 minuter. Men det behövdes för fy vad trött jag var. Inte i kroppen, men i huvudet av alla personnummer jag går igenom varje dag.

På kvällen kollade Maja och J Idol. Själv vägrar jag ju så jag lade mig i sängen och kollade serier. När Idol var slut var det dags för Maja att lägga sig och jag och J såg ett avsnitt Supernatural innan det var dags för oss också att sova.

Idag blir ungefär en repris av igår. På jobbet ska jag gå igenom boxar ifrån arkivet och kolla så att allt stämmer, vilket det inte gör så mycket som jag hade önskat. Sen handla och sen hem. Men eftersom jag tvättade sängkläder igår har de inte hunnit torka än så tvätten kan jag hoppa över idag. Dammsugningen tog vi i söndags så det behövs inte heller göras. Så jag antar att det kommer att bli en rätt lugn eftermiddag här hemma.

Majas träning har dragit igång för säsongen så hon ska iväg senare. Men den här säsongen har de senare träning så hon hinner äta med oss alla dagar förutom onsdag. Vilket är fördelen med träningstiderna. Nackdelen är att hon hinner bara hem, duscha och borsta tänderna så är det dags för henne att gå och lägga sig.

Kaffe, den enda anledningen till att jag tar mig igenom dagen

Kaffe, den enda anledningen till att jag tar mig igenom dagen