I couldn’t care less

Gud vad trött jag var på jobbet igår. Jag var så trött att inget hjälpte. Hur mycket kaffe jag än drack så var jag mer sovande än vaken. Tack gode gud att vi har ett apotek runt hörnet. Jag smet dit och köpte koffeintabletter som faktiskt hjälpte. Jag blev piggare och eftermiddagen gick bra mycket snabbare än förmiddagen gjorde.

Jag har, i regel, världens bästa sambo. Något han faktiskt suger på är att när jag försöker prata med honom så blir han arg på en gång, vilket gör att det blir svårt att öppna sig. Och ett förhållande där man inte kan prata med varandra är inte speciellt bra. Och senast i söndags pratade vi om det. Om nån gjort nånting så backar han upp mig til 100%, det gör han absolut. Har han däremot gjort nånting så går han i taket direkt när jag säger nåt. Men han har sagt hela helgen att jag minsann kan prata med honom och att han kan hantera det.

Och igår var det dags igen. Jag skickade ett meddelande när jag var på jobbet om en sak jag tänkt på när det gäller honom. Vad händer? Jo, han går självklart i taket. Och sen gör han det han vet att jag hatar mest. Han vräker ur sig precis vad han tycker och tänker och när han sagt det vägrar han höra min sida om saken och totalt ignorerar mig. Han läser inte ens meddelandet jag skickade.

Så igår kväll när trollen lagt sig tog jag upp det. Då åker offerkoftan på. Då är det honom det är synd om! Varför? Jo det är ju så svårt att göra rätt när jag inte litar på honom. Jaha och? Att jag inte litar på att jag kan prata med honom har han ju bara sig själv att skylla för. Det är ju han som sett till att det blir så. Jag vet inte hur många chanser jag gett honom att bevisa att jag visst kan prata med honom men varje gång jag vänder mig till honom så går han i taket direkt. Då är det väl inte så konstigt att jag inte litar på att jag inte kan prata med honom. Men nästa gång, då skulle han ju göra rätt och inte bli arg. Guess what sweetie, det blir ingen nästa gång. Jag har lärt mig min läxa. Han går inte att prata med och han har fått sisådär en miljon chanser att bevisa att han ändrat sig, att jag kan prata med honom. Och varje gång är en repris av den förra.

Så vräker han ur sig att han finns ju där för mig. Eeeeh, jaså? Jag bad honom om en enda gång han helt osjälviskt funnits där för mig. När har han gjort nånting som är viktigt för mig som kanske inte är det för honom eller när han kanske inte velat men gjort det ändå för att det är viktigt för mig. Då blev han väldigt tyst. Sen sa han att han har ju faktiskt hjälpt till här hemma. Jaha, är det att finnas för nån, att han gör saker i sitt eget hem? Jag jobbar åtta timmar om dagen. Jag går upp klockan sex och sen är det full fart till runt halv åtta på kvällen medans han är hemma hela dagarna. Är det då för mycket begärt att han tar sin del av det som behövs att göras i hemmet? Det kallar inte jag att finnas där för någon. Och jag lägger ändå, trots att jag jobbar heltid, ner mer tid på hemmet än han gör genom att det är jag som tar hand om tvätt och matlagning. Och ja, jag vet att det är jag själv som valt att ta de sakerna, men faktum är ändå att jag lägger ner mest tid på hemmet trots att jag jobbar heltid och är hemifrån över åtta timmar om dagen. Då är det inte att osjälviskt finnas där för någon att man tar sin del av det som behövs göras hemma.

Och helt ärligt, så mycket är det inte han gör. Han bäddar, handlar och dammsuger. Jag kan räkna på ena handens fingrar när han gjort mer än så. Så det kallar jag inte att finnas där för någon.

Så när det var dags att sova tog jag min medicin, kröp ner under täcket, släckte lampan och somnade medans han var i badrummet och gjorde sig i ordning. Tror jag. Orkade faktiskt inte ta reda på om han gjorde sig i ordning eller om han gick ut i vardagsrummet och satte sig i soffan och pillade på mobilen. I couldn’t care less. I den här familjen har vi regeln att vi aldrig somnar osams men igår kunde jag inte brytt mig mindre. Att han först beter sig som ett pucko, och sen har mage att tycka synd om sig själv för det och att han vägrar ta något som helst ansvar för det och bara erkänna att han klantade till det. Nej då ska offerkoftan fram och det är ju så svårt för honom när jag inte litar på honom. Pfft!

Uppehållet gör mig ingenting

Igår var just en sån där lugn och skön dag som jag alltid vill att mina söndagar ska vara men som de så sällan blir. Jag var bara hemma och hade det bra.

Js mamma kom över en stund och vi fikade, pratade och umgicks en stund innan hon gick hem igen. När hon hade gått så hängde jag upp den lilla tvätt som jag hade tvättat och sen lade vi oss i sängen och kollade serier tills det var dags att sova.

Idag ser jag inte alls fram emot att gå till jobbet. Inte för att jag vantrivs med jobbet i sig för det vet vi alla att jag inte gör, utan för att det är måndag och då är det alltid svinkallt på jobbet. Så det är dubbla lager kläder som gäller och så ska jag nog ta med mig min tjocktröja. Den jag har på jobbet behöver få komma hem och bli tvättad. Jag fick även present av Kalle för ett litet tag sen i form av två par handledsvärmare och de används flitigt på jobbet.

Och idag kommer äntligen mina troll hem! Hur skönt det än är att bara ta dagen som den kommer och göra ingenting på så är det ännu skönare när de är hemma. Det blir en sån onaturlig tystnad när de inte är här. Men nu är det äntligen måndag och jag får hem den. Hur jag ska överleva när de börjar att vara hos sin pappa tills tisdagen har jag ännu inte lyckats lista ut.

När jag kommer hem är det full rulle som alltid. Starta tvätten, vika undan den rena tvätten, laga mat och efter att vi har ätit ska jag hänga den rena tvätten. Så klockan lär bli runt halv åtta på kvällen innan jag äntligen får slå mig ner i soffan. Men jag skulle inte vilja byta mitt liv emot nånting annat.

Sen när trollen lagt sig är det dags för senaste avsnittet av The Waling Dead. Och jag kan ärligt säga att jag är inte det minsta ledsen över att det här är sista avsnittet fram tills februari. Den här säsongen har inte alls varit rolig och jag kunde faktiskt inte bry mig mindre om att det är uppehåll tills nästa år.

När folk ändrar gemensamma planer

Vilken överraskning vi fick igår. Satt i soffan och kollade serier igår kväll när både dator, tv och tvbox slocknar. Proppen hade gått. Och när jag skulle byta propp så hade vi inte just den sorten hemma. Så jag får väl ge mig iväg till affären idag och köpa nya. Jag som hade tänkt att gå hemma i pyjamasbyxor hela dagen idag. Var ju till och med så duktig att jag handlade dagens middag igår för att slippa gå ut idag.

Det blev lite ändrade planer igår. Jag och J skulle ju till affären med Kalle för att hämta ut alla paket som kommit. Det var några stycken, och stora paket, så jag behövde verkligen bärhjälp. Nej, då får J för sig att han skulle minsann ner på stan och träffa en kompis. Behöver jag säga att jag var allt annat än glad då? Som tur är var Kalle snäll nog att hjälpa mig upp med alla paket för det hade varit omöjligt för mig att få med mig alla själv. Sen tog vi en kaffe innan Kalle åkte vidare.

Idag vet jag inte riktigt vad planen är, förutom att gå till affären och köpa proppar. Kalle och jag har pratat lite löst om att åka och kolla på damerna som har en match idag. Ett annat alternativ är att sova middag på soffan eftersom jag bara fick lite mindre än 7 timmars sömn i natt. Vi kom i säng väldigt sent och så vaknade jag vid halv tio. Vilket inte är en helt fel tid att vakna. Om man inte somnat efter klockan två. Men kändes dumt att lägga sig och somna om vid den tiden så jag klev upp och startade kaffet istället. Vilket jag känner redan nu var helt fel beslut. Jag skulle ha somnat om för jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Men som sagt, när man tittar på klockan och den är närmare halv tio känns det fel att somna om, hur sent man än varit vaken.

Däremot var det väldigt härligt att titta ut genom fönstret när det har snöat i stort sett oavbrutet i över ett dygn. Misstänker dock att det tyvärr inte får ligga kvar tills jul men då får man istället passa på att njuta av det så länge det varar.

Gårdagens känsla summerad i en enda bild

 

Prioriteringar

Nu blev det ett sånt där uppehåll igen men jag har helt enkelt på morgonen prioriterat att sova 20 minuter extra, och då blir det ingen tid över till att blogga innan jag ska iväg. Visst, jag kan ju blogga via appen på lunchen, men jag har aldrig gillat att mobilblogga. Det är ändå inte så mycket som hänt.

Jag har kommit fram till att det är inte att jobba heltid som är jobbigt, det är faktiskt lätt som en plätt. Det är att behöva gå upp nästan en timma tidigare än jag är van att göra som är det svåra. Jag är en nattmänniska vilket gör att jag är allergisk emot att gå upp tidigt på morgonen. Det är i stort sett omöjligt. Det blir inte lättare av att vi alltid är jätteduktiga på att komma i säng vid en hyfsad tid, men så ligger vi alltid och pratar ”en liten stund” och vips är klockan jättemycket och jag borde ha sovit för länge sen. Men jag skulle inte byta bort våra pratstunder för allt i världen. Det är bara vi, inga barn som pratar konstant, ingen tv, ingenting. Bara jag och J utan något som distraherar. Då är det helt klart värt att förlora några timmars sömn. Det tar jag igen på helgen ändå. Och ja, jag är fullt medveten om att man inte kan ta igen förlorad sömn.

Idag blir det en lugn dag. Kalle kommer senare för att köra mig till affären. Alla julklappar jag beställde har kommit och måste hämtas ut och det är lite för mycket för att bära, även om det inte är långt. Så Kalle är snäll och kör mig, då behöver jag bara få upp allt till lägenheten. Måste även inventera julklappspappret så jag vet att jag kan slå in allt också. Tänkte passa på nu när trollen är hos K i helgen så de inte ser på kartongerna varifrån det kommer. Så när de kommer hem på lördag kommer det ligga paket under granen. Nåt som är lite tråkigt är att vi inte kan ha snören på paketen för då är Roxy där och tuggar i sig. Och paketsnören är livsfarliga för katter för de kan sno sig runt tarmarna. Så inga snören här inte. 🙁

Förutom att hämta ut paket har vi inget planerat. Vilket är otroligt skönt. Det brukar vara så mycket inplanerat när vi är barnlediga att det aldrig blir en lugn helg hemma och bara göra ingenting. Så nu har vi som oskriven regel att inte planera in för mycket de helgerna. För även om mina barn är hyfsat stora och halvt självgående är det ändå mycket mer att göra när de är hemma. Så när de inte är hemma är det så skönt att bara lufsa runt och göra så lite som möjligt.

Julstämning på jobbet

Julstämning på jobbet

 

Linkin Park here I come!

Igår hade man kunnat tro att det var tisdag, dagen som gud glömde. Jag började med att försova mig och vaknade tio i sju istället för klockan sex. Så snabbt upp och göra sig i ordning och ladda tvättmaskinen inför eftermiddagen. Det var vad jag hann med innan jag skulle ge mig iväg till jobbet. På väg till bussen ramlar jag, platt fall, och slår i skallen. Och eftersom det var måndag så var det iskallt på jobbet, de drar ju alltid ner värmen på helgerna så de första dagarna på veckan är det kallt för det tar ett tag att värma upp så stora lokaler.

Det positiva med dagen är att jag köpte biljetter för att se Linkin Park! Äntligen kommer de till Sverige! Förra gången de var här var Rasmus så liten att jag inte kunde åka. Jag har alltså väntat hela hans liv på att få se dem igen. Men nästa år kommer de till Bråvalla. Så att samma dag som biljetterna släpptes köpte jag dem.

Jobbet var riktigt segt, det fanns i stort sett ingenting att göra. Som tur är hade vi personalmöte på eftermiddagen så det fick i alla fall tiden att gå. När det var slut var klockan tjugo i fyra. Jag var trött, frusen och hade ont i huvudet och nacken efter smällen på morgonen så jag flexade ut och gick hem och startade tvätten. Medan den gick slängde jag mig i soffan under filten och lurade tills det var dags att börja med maten.

Efter maten hängde jag tvätten innan det var tillbaka till soffan. När trollen lagt sig förflyttade jag och J oss in till sängen istället och kollade senaste avsnittet av The Walking Dead innan det var dags att sova.

Idag blir det en lugn dag, som alltid när jag jobbar. Hinner inte så mycket då när jag kommer hem. Det är starta tvätten på en gång sen fixa middag och efter det hänga tvätten och vips så är klockan halv åtta och så är det kväll. Men jag skulle inte byta bort det här emot allt i världen. Mitt liv kanske inte är superbra på alla områden, på vissa suger det rent ut sagt. Men jag väljer på att fokusera på hur långt jag har kommit och allt det som är bra istället. Det bästa är att jag äntligen har ett jobb, heltid, och att varje morgon när jag dyker upp strax innan klockan åtta är kaffet klart.

Äntligen får jag se det här live!

Äntligen får jag se det här live!

All in

Igår tog jag mig en rejäl sovmorgon, lite för mycket faktiskt. När J väckte mig och jag kollade på klockan fick jag panik och flög upp ur sängen. Så länge har jag inte sovit på flera år. Precis när jag skulle fixa morgonkaffe så kom Kalle och Maja så jag fixade kaffe åt Kalle också. De hade varit och kollat på match. Majas lag spelade, men den här gången blev hon inte uttagen men åkte och hejade i alla fall. Och även om hon blivit uttagen hade hon inte kunnat spela på grund av inflammationen i ryggmusklerna. Men som tur är så är den i stort sett borta nu så på tisdag borde hon kunna träna. Men eftersom jag vaknade så sent, och att Kalle kom precis när jag vaknat fanns det inte riktigt tid till att sätta sig och blogga.

Kalle tog med sig Leo ut på en runda pokémon så jag passade på att beställa alla Leos julklappar. Så nu är alla barnens julklappar beställda och klara och även den till Kalle. Resten får jag ta när jag får lön den 23e. Hatar att springa runt och köpa julklappar då men vad ska man göra? Roade mig även med att få resten av julpyntet på plats så nu är det klart i alla fall.

Idag blir det en typisk söndag. Ska mala tobak, handla och tvätta Majas träningskläder så hon har rena till nästa vecka. Om det behövs eftersom hon inte tränade förra veckan. Då borde det heller inte finnas så mycket träningskläder att tvätta. Och som alltid så har jag planen att jag ska fixa in papper i pärmen, de papper som ligger i en hög här på databordet. Och pärmen är klar med register och allt. Sätter jag in papprena? Nehej då. Men idag, så kanske.

Har även roat mig med att julpynta mobilen. Mitt smsprogram har fått ett jultema och jag har även lagt till en julig bakgrund. Ville ha juliga ikoner också men alla jag hittade kräver en annan launcher och det orkar jag helt enkelt inte hålla på med. Plus att det drar mer batteri. Så jag får helt enkelt nöja mig med julig bakgrund. Det är ju tradition att jag julpyntar inte bara hemmet utan även mobilen. Här går vi all in när det gäller julen.

Är det jul så är det

Är det jul så är det

Det går bra nu

Jag trodde att det skulle bli riktigt kämpigt att ta sig igenom dagen eftersom jag gick upp till 100% igår, men det gick oväntat bra. Det var mest sista halvtimman det var lite motigt och jag inte fick nånting gjort. Men det var som sagt bara en halvtimma.

Självklart var bussen hem sen, över tio minuter, så jag blev lite sen hem. När jag klev innanför dörren startade jag tvätten och sen satte jag igång med middagen. Kalle kom och åt med oss, vilket var en riktig tur för vi hittade den perfekta julklappen åt Maja! Jag kan inte skriva vad det är ifall att hon halkar in hit på en bananskal, det har hänt förr. När blev mina troll så stora att jag måste tänka på sånt?? Men gud så kul det är när man hittar den perfekta julklappen som man vet att de absolut aldrig trodde att de skulle få. Hon kommer bli överlycklig. Idag ska jag fortsätta att beställa julklappar för att vara säker på att hinna få dem i tid. Det gör jag nog på lunchen tror jag. Nu har jag ju en timmas lunch varje dag, och jag har svårt att få 30 minuter att gå men sitter jag och beställer julklappar kan jag nog roa mig.

Jag var helt slut igår så när trollen lagt sig och Kalle åkt hem så kröp jag och J ner i sängen och kollade senaste avsnittet av Criminal Minds och sen var det dags att sova. Tror inte att det tog en minut ens innan jag sov. Som sagt, helt slut.

Idag blir det en repris av igår. Jobba, hem och fixa tvätt och middag. Äta, hänga tvätten och sen däcka i soffan. Har en hemsk mensvärk också som håller på att ta livet av mig. Misstänker att det är lika bra att jag tar med mig Diklofenak till jobbet så att jag klarar mig igenom dagen.

En bra sak med att jobba heltid, förutom lönen, är att när man kommer på  morgonen så finns det kaffe klart. Det är nästan ett måste när man går upp klockan sex och sen inte är hemma förens nästan 12 timmar senare. Idag tänkte jag faktiskt unna mig en kycklingsallad till lunch istället för mina vanliga ägg. Men de kommer jag att överge nu. Konstaterade igår att ska jag orka med att jobba heltid krävs det nästan en matlåda till lunch, ägg räcker inte riktigt till hela vägen.

Igår skulle jag registrera mig på a-kassan och när jag skulle skriva in kontonumret för autogiro så stod det helt still i skallen. Så jag loggade in på banken i mobilen för att se efter vad jag hade för kontonummer. Och låg mååånga tusen plus på kontot. Vilket jag inte ska göra. Så in på rätt konto och kolla saldot för att hitta en insättning som inte skulle vara där. Då har jag blivit beviljad fonden till jul. Gud vilka bra julklappar alla tre barnen kan få nu! Jag måste säga att för tillfället så känns livet rätt så bra.

Men nästa år kommer jag nog inte bli beviljad den, nu när jag har jobb. Så det blir nog till att redan i Januari börja spara lite varje månad så att jag inte behöver hosta upp många tusenlappar nästa jul.

Nåt som jag finner fascinerande är hur mycket det sticker i ögonen när det går bra för nån annan. Jag märker det om inte annat varje år när jag får fonden. Folk blir såååå avundsjuka, det är inte många som blir glada för min skull. Den svenska avundsjuka. Varför är det så? När det går bra för någon annan så blir jag glad för den personens skull. Varför skulle jag bli avundsjuk? Är folk verkligen så missunnsamma?

upload_-1

Anställd!!

Fy, jag kan ju säga att jag var mer död än levande när alarmet ringde. Men vad gör det när jag börjar jobba idag!?! Ingen mer praktik, nu är det anställning som gäller. Då är det helt klart värt att gå upp så tidigt som jag måste göra.

Jag var på Majas utvecklingssamtal och blir alltid lika stolt. Hon har i stort sett enbart A och B i betyg, nåt enstaka C. Kan det bli bättre än så? I en halvtimma fick jag sitta och lyssna på hur duktig hon är och hur långt hon kan gå om hon fortsätter så här. Jag tror att både jag och Maja växte en halvmeter av stolthet.

När jag var klar där var klockan ändå så pass mycket att det inte var värt att åka tillbaka, och jag hade redan förvarnat dem om att jag nog inte kommer tillbaka på eftermiddagen. Istället gick jag och J och handlade och sen hem. Hade tänkt ställa upp alla tomtar på plats men kom på att det var skönare att krypa upp i soffan. Ställa alla tomtar på plats har jag tid för senare, men när kan jag nästa gång krypa upp i soffan vid den tiden? Så jag placerade mig under filten och J åkte ner på stan för att lämna in lite papper. Och så tillbringade jag resten av tiden i soffan tills det var dags att laga mat.

Det blev soffan igen efter maten. Maja var i väg på träning. Hon har fått en muskelinflammation så hon skulle inte vara med, men ville ändå titta. Så när Leo lagt sig kröp jag och J ner i sängen med senaste dubbelavsnittet av Teen Mom OG som sällskap. Maja kom hem, vi pratade lite sen var det dags för henne också att krypa ner i sängen, och strax efter det var det dags för mig och J att lägga oss.

Jag kommer att sluta klockan 17 i fortsättningen så det betyder att J får handla ensam i fortsättningen. Själv åker jag direkt hem när jag slutar och startar tvättmaskinen och börjar med maten. Ska försöka hinna med att ladda tvättmaskinen innan jag går nu på morgonen. Visst skulle J kunna göra det, men tvätten är jag riktigt petig med och vill ha gjort på mitt sätt så det tar jag helst själv. Tror att jag behöver tvätta gardinerna som ligger i hela klädkammaren nu när vi bytt till julgardiner. Och innan jag går måste jag komma på nåt att äta och göra en inköpslista också. Men jag ska inte gå förens om en timma så det borde jag hinna med.

Måste komma ihåg att gå med i a-kassan idag också. Jag är ju redan med i facket, men a-kassan har jag väntat med tills jag blir anställd. Men tror att jag har skrivit upp det i kalendern. Skriver ju upp i stort sett allt där, för det är så mycket att hålla reda på att jag skulle gå under utan den. Men när jag kikar i den så börjar jag att förstå varför jag känner mig stressad mellan varven. Fullt med poster överallt och i stort sett alla månader ser likadana ut.

I stort sett hur alla mina månader ser ut

I stort sett hur alla mina månader ser ut

Svart på vitt

Man kan lugnt säga att det är fullt upp på jobbet just nu. Men det är skönt när det är så, tiden går verkligen fort. Vips så är det dags att gå hem och det känns som om man bara hunnit blinka. Och igår kom äntligen det jag väntat på; mitt anställningsbevis!

Idag är sista dagen som praktiken för i morgon är första dagen som anställd. Det känns så fruktansvärt bra och jag vet att jag är så väl värd det. Jag har kämpat hårt för att det ska bli så och nu är jag äntligen där. Den känslan är svår att slå måste jag säga.

Men idag blir en kort dag för Maja har utvecklingssamtal efter lunch och det är ingen mening med att åka tillbaka till praktiken för då hinner jag bara komma dit så är det dags att vända hem igen sen. Så idag blir en lite kortare dag än vanligt. Men det är lika bra att passa på för i morgon så kör allvaret igång och jag kommer att sluta klockan 17. Vilket betyder att när Maja har träning kommer hon att få ta en matlåda ur frysen för jag kommer inte hinna hem och fixa mat innan hon ska åka.

Efter Majas utvecklingssamtal blir det till att gå hem och vänta in Leo och sen till affären och handla till middagen. Jag ska bara komma på exakt vad vi ska äta. Jag har i alla fall kommit så långt att jag konstaterat att det blir nånting med kyckling idag. Sen får vi se mer exakt vad det blir.

Eftermiddagen ser ut som mina eftermiddagar brukar se ut. Köra igång en maskin tvätt, vika undan den rena tvätten som torkat, fixa middag. Men idag ska jag även hinna med att fixa det sista julpyntet. Skulle gjort det igår men hade så ont i både rygg och fötter att det fick bli soffan istället. Så det får jag istället ta idag.

Nu har jag det svart på vitt!

Nu har jag det svart på vitt!

Vi föräldrar fick godkänt

Jag tror att det gick bra på habiliteringen igår. De var i alla fall nöjda över hur vi bemöter Leo och tyckte att vi behövde inte boka in en ny tid utan eftersom allt flyter på, hyfsat, så räcker det med att vi hör av oss om det är något vi undrar över.

Efteråt åkte jag och Kalle ner på stan för lite lunch, det fick bli en räkmacka för min del. Sen släppte han av mig till jobbet. Och jag kan ju lugnt säga att det fanns lite att bita i efter att ha varit borta 2½ dag. Så de timmarna jag var där gick väldigt fort.

När jag slutat tog jag bussen till affären och mötte upp J, som hade passat på att hämta Leo på vägen. Vi handlade det som behövdes och sen hem igen. Där väntade Kalle som skulle klippa klorna på Sötnos. Hennes klor blir ju jättelånga eftersom hon aldrig kloar på klopelaren. Roxy kloar konstant så hennes klor behöver man aldrig klippa. Sen var Kalle snäll nog att erbjuda sig att stryka juldukarna som skulle på i hallen, eftersom strykning är min absoluta hatsyssla. Maja hade en kompis över, och de dekorerade granen, tillsammans med Leo. Så länge jag kan minnas har det alltid varit barnens uppgift att få göra, där har jag inte lagt mig i utan de har fått fixa granen precis som de vill själva. Själv roade jag mig med att spela julmusik och försöka få julpyntet på plats. Jag hann väl med ungefär hälften innan det var dags att börja med maten så jag har en hel del kvar idag.

Idag blir det en repris av alla andra vardagar. Praktiken (bara 2 dagar kvar tills jag istället kan skriva jobbet!!), handla, hem och fixa tvätt och julpynt och sen fixa middag. Jag längtar redan tills jag får slänga mig i sängen ikväll. Men det finns inget bättre än att stiga upp på morgonen och tända julgransbelysningen.

Morgonmys i julpyntskaoset

Morgonmys i julpyntskaoset