Ouch!

Igår kände jag i högra benet att det inte stod helt rätt till när jag gick. Det ömmade. Ju längre tiden gick ju mer ont gjorde det tills jag knappt kunde gå ifrån soffan ut på balkongen. Jaha, benhinneinflammation hela vägen. Skoj. När trollen hade lagt sig och det var dags för mig och J att krypa ner i sängen med lite serier kunde jag knappt gå ett steg utan att skrika. Så inflammationshämmande och vila är vad som gäller den här helgen.

Eller ja, vila så gott det går. Jag måste ställa i ordning balkongen vilket innebär att tömma den, lägga ut mattorna igen och ställa ut en sak i taget. Och även se exakt hur mycket de har haft sönder/förstört när de har fixat fasaden. Nu har de tagit ner ställningarna som gått runt huset så jag antar att det betyder att de äntligen är klara. Gud så skönt! Då är det bara att vänta på att Kalle kommer hem ifrån London så han kan sätta upp kattnätet igen sen är min balkong som den ska vara.

Sen har vi ju det vanliga som ska göras här hemma. Tvätta, diska, bädda, handla och allt sånt. Har lite papper jag ska fixa med som ska in i en pärm också, som jag hela tiden skjuter på. Det kanske man skulle ta och få ur vägen idag. Det kommer inte ta mer än fem minuter och ändå får jag det aldrig gjort. Papprena ligger redo på micron och väntar och ropar på mig och jag bara ignorerar dem varje gång jag går förbi. Men idag så ska jag försöka få det gjort, så slipper jag tänka på det mer.

Men förutom det blir det en lugn dag. Ska förbi tvättstugan och kolla om det finns nån ledig tvättid i helgen. Skulle byta badlakan bara för att upptäcka att alla ligger i tvätten. Och badlakan vill jag gärna torktumla, de blir så stela och rivs annars. Trollen ska med till affären idag eftersom det ska inhandlas fredagsmys och lördagsgodis. Men det lär nog bli tid över till att bara sitta i soffan och ha det bra också.

Det är fler än jag som längtar efter att balkongen ska bli iordninggjord

Det är fler än jag som längtar efter att balkongen ska bli iordninggjord

Follow on Bloglovin

Som att vänta på julafton

Gud vilken skön dag vi hade igår. Leo hade fullt upp med att leka med sitt lego, och Maja höll sig mest inne på sitt rum där hon har sin fläkt. Men bara vetskapen om att de är hemma är allt jag behöver för att må bra.

Kalle kom över lagom tills vi skulle äta. Han skulle hjälpa mig att beställa lite grejer ifrån Wish eftersom jag inte nånstans hittade alternativet att betala med Paypal. Vilket jag vet ska finnas. Vi provade det mesta, tills appen strulade på Kalles mobil och han satte sig vid datorn istället. Sitter man vid datorn kan man nämligen välja det betalningsalternativet, men inte i appen. Inte vad vi kunde hitta i alla fall. Så nu är äntligen en jacka och lite annat smått och gott på väg hem till mig. Kommer vara rena, rama julafton att vänta på allt. Men man får verkligen läsa kommentarerna noga för typ hälften av det jag tänkt beställa hade fått jättedålig kritik så det var bara att klicka bort och försöka hitta nåt annat istället.

I morse vaknade jag vid fem första gången och gick upp och rökte. Och kom på att idag är det ju friskvårdsdag på jobbet, vilket betyder inget jobb för Lilith idag. Kröp ner i sängen igen och hade lite svårigheter att somna om. Hade precis kommit ner i djupsömn när Leo kom in för att berätta att jag försovit mig. Förklarade hur det låg till, gick upp och rökte och kröp ner och kröp tätt intill J och lyckades somna om igen. Blev sen väckt av J. Vi låg kvar och myste några minuter innan det var dags att kliva upp och sätta på kaffet och starta dagen. Maja den lilla sjusovaren sover fortfarande men jag ska strax gå in och väcka henne. Nog för att hon har sommarlov, men man behöver inte sova längre än till lunch kan jag tycka.

Regnet vräker ner och det är så svalt och skönt ute så. Det ska regna till och från mest hela veckan och ingen är gladare än jag. Jag verkligen avskyr sommaren. Avskyr solen, avskyr att bli solbränd och avskyr att svettas så fort jag blinkar. Att ta en dusch och sen när man står och torkar sig efter duschen blir man så svettig att man vill in och ta en ny dusch. Nej, tacka vet jag hösten, det är min favoritårstid.

Idag blir det det gamla vanliga hemma. Handla, tvätta, diska och sånt. Måste mala tobak också för min är nästan slut. Ska bara komma på vad vi ska äta också. Det får bli nånting lätt för även om det regnar ute är det fruktansvärt varmt inne och då har ingen av oss nån större aptit och jag har ingen lust att stå vid en varm spis och svettas. Och eftersom de precis blivit klara med balkongen och tagit bort plasten så vi kommer ut dit igen så sitter ju inte kattnätet uppe. Så jag kan inte ställa upp balkongdörren och få in lite svalare luft.

Gillar absolut inte att bada

Gillar absolut inte att bada

Ska man skratta eller gråta?

Man måste ju skratta mitt i allt elände. Jag vet ju redan att K, i alla fall förut, läste min blogg. Vet inte om han fortfarande gör det, men finner det lite lustigt att en stund efter att jag skrivit om att jag kontaktat advokat så hör han av sig om att nu vill minsann ungarna hem, helt plötsligt. När det nyss hette att ”de får stanna så länge de vill”. Så strax efter halv sju igår kväll kom de hem, och de var precis som vanligt vilket jag också finner konstigt. Inga sura miner, ingenting. Jag säger ju att de blir helt personlighetsförändrade när de är med honom för här hemma beter de sig aldrig så som de gör i telefon när de är hos honom. Ett av trollen råkade även försäga sig. ”Pappa har pratat med sin advok.. Nej, det var inget.” Så antingen lämnade han tillbaka dem för att jag pratat med min advokat, eller för att hans advokat upplyste honom om precis hur idiotiskt det är att gå emot domslutet som finns.

Kvällen tillbringade Maja med att bygga ihop Leos lego ifrån Lego Friends. Han älskar att leka med det, men hatar att bygga lego. Maja älskar att bygga lego men leker inte med det så mycket. Så de hittade en perfekt lösning. Maja byggde och när det var klart så lekte Leo med det. Det var hur många bitar som helst och det tog säkert en timma för Maja att bygga ihop det. Själv satt jag bara och njöt av att höra alla ljuden av att de var hemma igen. Efter att de lagt sig lade jag och J oss i sängen och kollade senaste avsnittet av Devious Maids som kommit. Tyckte faktiskt att serien var bättre till en början, men fortsätter att titta ändå. Måste ju se vad som händer.

Jag stannade hemma idag också. Vore lite konstigt om jag sjukanmält mig med hosta och feber och sen stannar hemma bara en dag. Så jag stannar hemma idag också och så går jag tillbaka i morgon. Om inte Leo hunnit bli sjuk. Han är genomsnorig och har ont i halsen så halstabletter ska inhandlas när jag går till affären. Tur de har små miniapotek där nu för tiden. Slipper jag gå bort till Fröslunda och riskera att springa in i arbetskamraterna. Apoteket där ligger ju bara runt hörnet ifrån där jag jobbar.

Mitt i allt det här glömde jag ju att berätta att jag i måndags fick två brev ifrån Dan! Jag har ju inte hört av honom på länge. Han blev ihop med sitt ex, som avskyr mig så när de blev tillsammans så fick han inte skriva till mig längre. Så jag fick efter ett tag ett brev där han bad mig att inte skriva till honom längre, vilket jag inte gjorde. Sen såg jag på fb både att det är slut mellan dem, och att han äntligen blivit förflyttad ifrån häkte där du hålls i stort sett isolerad största delen av dygnet och aldrig får gå ut, till en anstalt där du har mycket större friheter. Så en dag när det var lugnt på praktiken på eftermiddagen och det inte fanns något att göra skrev jag ihop ett brev. Och i måndags kom svaret. Det första brevet hade han skrivit dagen innan han fick mitt brev. Han bad om ursäkt för att han bara bröt kontakten med mig, pga henne. Det andra brevet var ett svar på mitt brev. Han har det mycket bättre nu, och trivs så mycket mer. Så bra som man nu kan trivas på en anstalt. Men nu får han gå ut, använda mp3-spelare och lite annat som man absolut inte får göra när man sitter i häktet. Så i tisdags, för att sortera mina tankar kring allt som hände, skrev jag ett svar på hans brev. Vi har alltid varit väldigt öppna med varandra och han vet det mesta om K, så jag förklarade vad som hade hänt och vad jag tänkte göra. Och lite annat också så klart. Så postade jag det när jag gick och handlade.  Så underbart att få stoppa ner fler, nya, brev i den flätade korgen i sovrummet. Och det är rena terapin att sätta sig med ett block och skriva ner alla sina tankar på papper.

En del anstalter i USA, bland annat den där Dan sitter, är anslutna till ett nätverk där de har tillgång till mail, så man kan maila varandra. De har inte tillgång till internet, bara mail. Vill man maila med dem registerar man sig på den sidan och så finns det en app man kan ladda ner. Där kan man maila så länge man har fångens individuella nummer. Det kostar en liten summa varje gång, men det är billigare än porto. Men å andra sidan blir det nog fler mail än brev eftersom det går snabbare med mail, plus att jag älskar att höra dunsen i brevlådan på måndagar när det kommer ett handskrivet brev. Istället för bara tråkiga räkningar och reklam. Så jag fortsätter nog att skriva brev istället för att maila. Det var i alla fall skönt att få ett livstecken ifrån honom, och veta att han just nu har det så bra han kan ha det på ett sånt ställe. Han släpps i juni 2018 så han har redan avtjänat halva sitt straff.

upload_-1 (22)

När man inte får träffa sina barn

Så kom dagen jag väntat på, K vägrade helt sonika att lämna tillbaka barnen. Fick ett sms om att han har sagt åt barnen att de får minsann stanna hur länge de vill, så de kom aldrig hem igår. Jag ringde polisen och gjorde en anmälan och idag ringde jag min advokat och har tid där den 20e så får vi se hur vi ska lägga upp allting. För det här går inte längre. Det har varit strul så länge, och det har funnits noll samarbete och han har vägrat att prata med mig om barnen eller boka tid för samarbetssamtal. Och igår när han vägrade att lämna tillbaka dem så gick han så långt över gränsen man bara kan gå. Det finns ju trots allt ett aktuellt domslut som är väldigt tydligt över när han får ha dem, och som han går helt emot. Nu vet jag inte när jag kommer få se dem igen och jag går sönder.

Så jag sjukskrev mig ifrån jobbet igår, jag hade inte kunnat komma iväg. Är hemma i alla fall i morgon också sen får vi se. Hade inte kunnat sköta mitt jobb nu när man måste vara 100% fokuserad så att allt hamnar på rätt plats. Fel papper i fel akt och det kan få stora konsekvenser om nån begär ut sin akt eftersom det är sekretess på allt. Och jag kan garantera att hälften av alla papper hade hamnat i fel akt.

Istället ska jag bara gå här hemma och vänta. På att få veta om jag får hem barnen idag eller inte. Så jag vet inte vad jag behöver handla hem, vad som behövs tvättas osv. Jag vet ingenting.

Världens bästa Kalle kom över igår eftermiddag för att hålla mig sällskap tills vi visste hur det skulle bli, och J var också här. Och jag hade världens finaste vänner i mobilen som stöttade, mer kan man inte begära. Telefonen svämmade över med stöd och uppmuntran.

Så idag vet jag inte riktigt vad som händer. Jag ska dricka upp mitt kaffe i alla fall och så tar jag det därifrån. Måste i alla fall ta mig till affären för att handla kattsand. Får väl handla nåt till middag med och kommer inte trollen hem så får jag väl slänga det i frysen tills de kommer hem. När det nu blir. Det är ju inte som så att deras pappa kommunicerar och upplyser mig om när det blir. Sen ska jag väl roa mig med tvätten som ligger kvar i maskinen, som jag helt glömde av igår när allt pågick. Upptäckte det när jag skulle på toa typ klockan tio på kvällen och då fanns det ingen ork. Då ville jag bara krypa ner i sängen med J och kolla några avsnitt av Sons of Anarchy och tänka på allt annat än det som pågick.

Leo

Maja

Så trött och less

Vilken härlig dag vi hade igår. Jag hoppade in i duschen och gjorde mig i ordning, orkade inte sminka mig, och sen begav vi oss iväg. Bussarna gick inte riktigt som vi ville så vi gick. Vilket var mindre skönt för min fot. Jag hade ju kängorna och ena kängan är lite krånglig. Det har kommit in nåt under sulan som inte går att få bort så det har blivit som ett litet gupp där som skaver på foten. Jag måste verkligen köpa nya kängor.

Väl framme drack vi kaffe och pratade. Tiden sa bara swooooosh och vips hade vi varit där i fyra timmar och det var dags att bege sig hem om vi ville hinna äta och sånt. Handlade på vägen till bussen, de bor ju precis vid ett Ica. Bara för att upptäcka när vi kom till bussen att den nyss gått och det var 21 minuter kvar tills nästa buss skulle gå. Så vi bestämde oss för att vi skulle gå istället. Vilket ännu en gång var mindre skönt för min fot.

När vi var nästan hemma smsade Maja. Och som vanligt när hon är hos sin pappa är hon otroligt otrevlig. Och som vanligt så har han varit och viskat i hennes öra.  Den här gången hade minsann pappas advokat sagt det ena med det andra. Hur kan hon veta det om K sagt saker till henne? Och varför diskuterar man ens det med ett barn? Jag säger alltid till både henne och Leo att det är en diskussion mellan mig och pappa. Problemet är bara att han diskuterar inte med mig, utan han skickar barnen till att göra det. Och det är det bästa exemplet på varför varannan veckas boende inte skulle fungera. Då måste man kunna prata med varandra, och det kan uppenbarligen inte han. Domaren i Tingsrätten sa åt honom att det är han som får ringa och boka samarbetssamtal på en tid som passar honom. För att han alltid avbokade när jag gjorde det med motiveringen att han kunde ju inte komma ifrån jobbet, samma ursäkt som han har till allt vad det än gäller. Har han ringt om samarbetssamtal än trots att det var flera år sen vi satt i tingsrätten? Inte då. Så hur ska vi då få vardagen att fungera när han dels inte gör det han ska och dels inte kan prata med mig?

Jag skulle gärna ha varannan vecka, om det fungerade rent praktiskt. Och med ett barn med Leos problematik är det ännu mera viktigt att man kan samarbeta, och det kan han uppenbarligen inte. Han kan inte ens lyfta telefonen och ringa mig, utan skickar barnen till att säga saker. Det är lite svårt dock när det gäller ett barn med Leos problematik som dels uppfattar saker på ett annat sätt och dels glömmer hälften han skulle hälsa. Självklart är det viktigt för mig att lyssna på barnen, det är ju dem det handlar om. Självklart ska de få göra sin vilja hörda och tas hänsyn till. Men det är lite svårt att prata med K om det när han inte ringer upp mig för att prata, utan skickar barnen. Inte bokar in de samarbetssamtal han blivit tillsagd för flera år sen att boka in. Lura i barnen saker som inte stämmer. Då är det svårt att få till det fungerande samarbete som behövs för att få varannan vecka att fungera. Och ni som följt mig ett tag vet att det är inte första gången han gör så här, och det kommer absolut inte vara den sista. Och det enda det resulterar i är att han sårar barnen och gör dem ledsna när han sätter dem i mitten. Speciellt Maja som är känslig på ett helt annat sätt än sin bror. Och hon har själv sagt att hon inte mår bra när det blir så här, men det tar han inte hänsyn till utan bara fortsätter. Och så slutar det med att hon och jag blir osams, när det är K som ligger bakom det här. Vilket sårar både henne och mig. Men jag skiter i om han sårar mig, det kan jag ta. Men när han sätter våra barn i mitten hela tiden för att få sin vilja igenom. Nej, det är inte rätt nånstans. Och visar klart och tydligt på att han är bara ute efter att få som han vill och bryr sig inte om vem han sårar, inte ens när hans egna barn hamnar i mitten. Och då fungerar inte varannan vecka.

upload_-1 (21)

Söndagsbesök

Gud vilken skön dag det var igår. Jag gjorde i stort sett ingenting förutom att rensa kattlådan och tvätta tre maskiner tvätt. Sen tillbringade vi all tid i soffan, jag i pyjamas och oborstat hår. Så skönt att ha såna dagar, man har det inte tillräckligt ofta men det är så nödvändigt för återhämtningen. Vi satt väl i soffan och gjorde mest ingenting fram till kvällen, då vi förflyttade oss till sängen och kollade Sons of Anarchy istället för glo på tråkiga program på tv.

Idag vaknade jag vid 10, gick upp och rökte och sen tillbaka till sängen igen. J sov fortfarande men jag kände mig inte så speciellt trött. Men somnade tydligen ändå och sov typ en timma till. Sen låg vi och myste lite innan det var dags att gå upp och starta kaffebryggaren. J hamnade i soffan och jag hamnade här med min mugg med kaffe.

Idag ska vi hem till två av Js kompisar som bor en bit bort. Får se om vi går eller tar bussen, vilket som fungerar. Vi ska vara där vid tre och innan dess har jag en del att göra. Som att duscha, smink tror jag att jag struntar i. Kanske. Får se om jag hinner med att ta disken också. Tvätta vet jag att jag inte hinner med så det får vänta tills vi kommer hem eller tills i morgon om jag inte orkar ta det när vi kommer hem. Disken skulle jag också behöva ta för det gjorde jag inte varken i fredags eller igår. Men å andra sidan blir det inte så mycket disk när inte trollen är hemma, då lagar jag ju inte mat. Men vore skönt att slippa det i morgon bitti eller när jag kommer hem ifrån praktiken. Jaja, jag gör så mycket som hinns med helt enkelt.

Ska försöka komma lite tidigt i säng också eftersom väckarklockan ringer halv sju i morgon. Gud vad jag längtar tills semestern, har nedräkning på veckor. Vecka 28 går jag på semester och sen är det fyra härliga veckor ledigt. Fyra härliga veckor när man inte behöver tänka på vad klockan är, på att ställa alarmet, på att komma i säng tidigt. Då trivs jag som bäst. Men å andra sidan är det tråkigt att alltid ha det så, det är faktiskt skönast att ha det så enbart under en begränsad tid, som semester.

Kvällen lär spenderas i sängen med Sons of Anarchy. Vi är snart färdiga med hela serien så vi funderar lite på vad vi ska kolla sen. Vi har ju iofs Grimm liggandes vi bara sett några avsnitt av. De flesta av mina serier har ju sommaruppehåll nu. Men som tur är så har nån börjat, nån börjar snart och så kommer ju även Orange is the new black snart med säsong 3. Men sommaren suger verkligen rejält när det kommer till att visa serier. Jag tycker iofs att sommaren suger på det stora hela, jag är mer en höstmänniska.

En av få saker jag gillar med sommaren

En av få saker jag gillar med sommaren

Kors i taket

Kors i taket säger jag bara. När jag kom in på habiliteringen igår så var K där. Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva. Vi var där i 1½ timma och pratade med ena psykologen. Vi ska få en tid till beteendepsykologen så vi kan få verktyg att arbeta med Leos problematik, eftersom största delen sitter i hans beteende, och så tyckte hon även att vissa saker lät mer som ADHD än Asperger. Den frågeställningen hade de redan när de gjorde hans utredning, men då tyckte de att han var för ung för att utredas för det. Så det kanske blir av nu, det är något vi ska ta upp med beteendepsykologen i höst. Jag hoppas verkligen det blir en utredning, för hans skull. För är det så, ja då vet vi det och kan arbeta med det också. Och är det inte så, ja då vet vi det också.

Jag var totalt slut efteråt. Att sitta där och försöka förklara hur Leo fungerar tar på krafterna. Och att ha en Leo hemma största delen av tiden, förutom varannan helg, som man hela tiden måste ha ett halv öga på ett och ett halvt öra öppet, ifrån halv sju på morgonen till åtta på kvällen, ja då blir man slut. Det var inte förens jag satt där och förklarade hur han fungerar, vad jag måste göra hela tiden osv som jag inser hur mycket energi det faktiskt tar. Inte konstigt man är trött jämt när man har det, plus praktiken, plus allt annat man måste göra hela tiden. Att hela tiden försöka hitta lösningar som fungerar på ett barn med diagnos, när man är van att uppfostra barn utan diagnos. Det är två helt olika sätt man måste använda, och att försöka hitta rätt sätt som fungerar på Leo är något jag kämpat ensam med sen han var tre år. Jag har under den tiden fått frångå de flesta av mina principer vad gäller barnuppfostran, för det funkar helt enkelt inte på honom.

Efteråt tog jag en promenad ner på stan för att köpa mig ett vitt linne och en vit BH. Jag hatar vita kläder, och vita underkläder speciellt, men jag köpte en topp att ha till jobbet som det visade sig var lite halvt genomskinlig så jag måste ha ett linne under. Kalle var ute och åkte och var snäll nog att hämta upp mig, köra mig till affären och sen hem. Hemma bäddade jag rent, bytte ifrån tjocka vintertäckena till tunna sommartäckena och sen slängde jag in de smutsiga kläderna i tvättmaskinen. Bara för att inse att jag inte skulle orka hänga dem. Så det tar jag itu med idag istället. Slängde mig på soffan och hade precis somnat när J kom. Pratade lite med honom och sen somnade jag och sov en timma. Resten av kvällen tillbringade vi i sängen och kollade på Sons of Anarchy och småpratade och myste. Det blev rätt sent innan vi somnade, men det är helg och jag är barnledig så det gör ingenting.

Idag ska jag ta itu med allt det jag inte orkade med igår. Som tvätten. Men slipper gå utanför dörren eftersom jag handlade allt jag behövde igår. Så det blir nog till att gå i pyjamas hela dagen. Det är sånt man får göra när man är barnledig. J ska inte hem nånting alls idag utan ska vara här hela dagen. Jag älskar såna dagar, när jag får tillbringa hela dem med honom utan att han går hem för att fixa med nåt.

upload_-1 (20)

Follow on Bloglovin

Jag vänjer mig aldrig

Även igår hade jag turen att till största delen slippa arkivet. Var där inne en liten stund för att gå igenom alla akter som kommit in för det hade samlats en stor hög. Men förutom det hjälpte jag en av handläggarna, vilket betyder att jag till största delen av tiden stod upp. Vilket gör min rygg väldigt glad, har inte haft ont i ryggen en enda sekund sen jag började hjälpa henne.

Fick ett sms igår av min arbetsspecialist om att vi har möte idag med chefen klockan 13. Vi har ju nyss haft möte så jag är lite orolig över vad det är tänkt att vi ska prata om. Även om jag vet med mig att jag sköter mig så blir jag ändå orolig när det bara dyker upp möten sådär i sista sekunden.

När jag kom hem var jag helt slut. Så jag malde tobak och sen lade jag mig på soffan. Trodde inte jag skulle kunna somna eftersom J var här och jag alltid har svårt att somna då på dagen. Känner mig så sjukt osällskaplig. Men det gick så jag antar att jag verkligen måste ha varit slut. Min arbetsspecialist hade ringt under tiden jag sov, men det störde inte mig.

Idag blir det fullt upp hela dagen. Först praktiken på dagen, och så mötet på det. Efter praktiken blir det bussen till habiliteringen för möte. Ska bli spännande att se om K kommer, men troligtvis inte. Efter habiliteringen blir det ner på stan och lämna in papper sen bussen till affären och handla och sen hem och bädda rent. Så jag antar att då kommer verkligen största delen av dagen att gå åt och jag kommer bli färdig fram emot kvällen.

Trollen har avslutning idag men eftersom deras årskurser inte ska uppträda utan bara sitta och titta på tycker jag inte det var värt att ta ledigt. Att stå och huttra i två timmar för att titta på andras barn är inte riktigt min grej. Efteråt åker de med K hem till honom, det är ju hans helg den här helgen. Så det kommer att bli väldigt tyst och tomt hemma. Bara jag och J. Vilket på ett sätt är lite skönt, men på andra sätt inte alls skönt. Jag är ju van vid att alltid ha trollen här och vänjer mig aldrig riktigt vid att de åker iväg varannnan helg.

Mitt sällskap i helgen

Mitt sällskap i helgen

Follow on Bloglovin

Stackars mig

Även igår slapp jag arkivet. Gud så skönt! Jag har inget emot att vara i arkivet, tvärt om trivs jag riktigt bra med arbetsuppgifterna. Det som är jobbigt är min handledare. Hon pratar non stop om alla sina sjukdomar, läkarbesök och undersökningar. Det är lite tröttsamt i längden. Väldigt tröttsamt skulle jag vilja säga. Men även igår fick jag hjälpa en av avgiftshandläggarna hela dagen med att sortera upp avgiftsbeslut och sortera in dem i rätt mapp i arkivskåpet. Dagen sa bara swooosh så var det dags att gå hem sen.

När jag kom hem skulle jag gå ut på balkongen och ta en cigg men det kunde jag ju glömma. De har plastat in alla fönster så balkongen gick inte att öppna, de fixar ju med isoleringen på fasaden. Men på de andra husen när de har hållit på har jag sett att de har låtit balkongdörren vara just för att man ska kunna öppna den, men inte nu inte. Så det var bara till att röka under fläkten, något jag hatar och bara gör sena kvällar om det är riktigt kallt ute. Det hade ju varit bra om de hade förvarnat om att de skulle göra så, så att man hade haft en chans att ta in nåt ifrån balkongen om man behövde det. Rena turen att Maja haft avslutning på basketen eftersom hennes träningsskor står där ute och luftar. Annars hade hon inte kunnat träna för hon kommer inte åt sina skor. Så nu kan vi inte öppna nånstans för att få in luft, det är som en bastu här inne.

Idag vet jag inte om jag ska hjälpa handläggarna på praktiken eller om jag ska vara i arkivet. Båda funkar lika bra. Fördelen med att hjälpa handläggarna är att man står hela dagen så det blir som ett träningspass. När jag är i arkivet så sitter jag hela dagen. Vi har ju höj- och sänkbara skrivbord men min handledare i arkivet har problem med balansen så hon måste sitta ner så då är ju skrivbordet långt ner så då kan jag inte stå.

Glömde köpa ägg igår också så jag har inget jag kan ta med till praktiken till lunch. Vilket innebär att jag måste ju gå till pizzerian och köpa deras mumsiga kycklingsallad. Stackars mig! 🙂 Men jag tror nog att jag ska överleva det.

Efter praktiken blir det bussen till affären för att handla nåt till middag och sen hem och fixa, för tror inte att jag kommer hinna allt nu på morgonen. Så får ta det när jag kommer hem. Men det är inte så mycket som tur är, det som tar längst tid är att mala tobaken, något jag skulle gjort redan igår. Nu är det bara smulor kvar som inte går att rulla. Så det måste göras idag. Men tvätten tror jag att jag kan hoppa över för där var det nästan inget kvar efter att jag tvättade mörkt igår.

Vi längtar ut på balkongen

Vi längtar ut på balkongen

Follow on Bloglovin
Dag 100 av 100

Dag 100 av 100

PMS deluxe

Gud vilken skön dag det var på praktiken igår. Jag slapp min handledare hela dagen. En av avgiftshandläggarna har gått på semester så jag tillbringade dagen med att fixa hans avgiftsbeslut som skulle skickas iväg och så skulle kopiorna arkiveras. Det tog hela dagen. Pratade även med chefen och hon sa att från och med nästa vecka slipper jag köket också. Guuud så underbart. Jag kommer bara få hålla på med det administrativa. Det jag vill göra. Köket har varit ett nödvändigt ont.

När jag kom hem var det bara tvätten kvar. Jag hade hunnit fixa allt på morgonen förutom att bädda eftersom J fortfarande sov när jag gick, men han bäddade när han klev upp. Och han var kvar här när jag kom hem ifrån praktiken. Så vi hann kramas lite innan han gick hem. Leo gick iväg till en kompis. Så fort J gick hem så somnade jag på soffan, totalt slut. Jag har varit så otroligt trött sista tiden så det var underbart att få sova på soffan en stund innan det var dags att fixa maten.

Idag har jag inte hunnit fullt lika mycket, ingenting faktiskt.Jag var så trött när jag klev upp att jag bara satt i en evighet och försökte vakna till. Inte förens nu, strax innan trollen ska gå har jag vaknat till hyfsat i alla fall. Så kommer i stort sett bara hinna koka ägg till lunchen på praktiken och göra mig i ordning. Måste ringa ett samtal också när trollen gått till skolan. Sen är det dags att bege sig till praktiken.

Vet inte riktigt vad det är tänkt att jag ska göra idag. Om jag först ska vara i arkivet och på eftermiddagen hjälpa avgiftshandläggarna eller om jag ska hjälpa dem hela dagen. Hur det än blir så blir det bra. Skönt att ha nåt att göra och inte bara sitta av tiden i väntan på att få gå hem.

Har så fruktansvärd pms också så jag vill bara vrida nacken av alla. Så det vore perfekt om jag fick roa mig med att hjälpa handläggarna så jag slipper prata med någon idag. Får helt klart bli en chokladmunk till kaffet på praktiken. Sånt får man äta till frukost när man har pms.

upload_-1 (19)

Follow on Bloglovin
Dag 99  av 100

Dag 99 av 100