Tag Archives: Bråk

I couldn’t care less

Gud vad trött jag var på jobbet igår. Jag var så trött att inget hjälpte. Hur mycket kaffe jag än drack så var jag mer sovande än vaken. Tack gode gud att vi har ett apotek runt hörnet. Jag smet dit och köpte koffeintabletter som faktiskt hjälpte. Jag blev piggare och eftermiddagen gick bra mycket snabbare än förmiddagen gjorde.

Jag har, i regel, världens bästa sambo. Något han faktiskt suger på är att när jag försöker prata med honom så blir han arg på en gång, vilket gör att det blir svårt att öppna sig. Och ett förhållande där man inte kan prata med varandra är inte speciellt bra. Och senast i söndags pratade vi om det. Om nån gjort nånting så backar han upp mig til 100%, det gör han absolut. Har han däremot gjort nånting så går han i taket direkt när jag säger nåt. Men han har sagt hela helgen att jag minsann kan prata med honom och att han kan hantera det.

Och igår var det dags igen. Jag skickade ett meddelande när jag var på jobbet om en sak jag tänkt på när det gäller honom. Vad händer? Jo, han går självklart i taket. Och sen gör han det han vet att jag hatar mest. Han vräker ur sig precis vad han tycker och tänker och när han sagt det vägrar han höra min sida om saken och totalt ignorerar mig. Han läser inte ens meddelandet jag skickade.

Så igår kväll när trollen lagt sig tog jag upp det. Då åker offerkoftan på. Då är det honom det är synd om! Varför? Jo det är ju så svårt att göra rätt när jag inte litar på honom. Jaha och? Att jag inte litar på att jag kan prata med honom har han ju bara sig själv att skylla för. Det är ju han som sett till att det blir så. Jag vet inte hur många chanser jag gett honom att bevisa att jag visst kan prata med honom men varje gång jag vänder mig till honom så går han i taket direkt. Då är det väl inte så konstigt att jag inte litar på att jag inte kan prata med honom. Men nästa gång, då skulle han ju göra rätt och inte bli arg. Guess what sweetie, det blir ingen nästa gång. Jag har lärt mig min läxa. Han går inte att prata med och han har fått sisådär en miljon chanser att bevisa att han ändrat sig, att jag kan prata med honom. Och varje gång är en repris av den förra.

Så vräker han ur sig att han finns ju där för mig. Eeeeh, jaså? Jag bad honom om en enda gång han helt osjälviskt funnits där för mig. När har han gjort nånting som är viktigt för mig som kanske inte är det för honom eller när han kanske inte velat men gjort det ändå för att det är viktigt för mig. Då blev han väldigt tyst. Sen sa han att han har ju faktiskt hjälpt till här hemma. Jaha, är det att finnas för nån, att han gör saker i sitt eget hem? Jag jobbar åtta timmar om dagen. Jag går upp klockan sex och sen är det full fart till runt halv åtta på kvällen medans han är hemma hela dagarna. Är det då för mycket begärt att han tar sin del av det som behövs att göras i hemmet? Det kallar inte jag att finnas där för någon. Och jag lägger ändå, trots att jag jobbar heltid, ner mer tid på hemmet än han gör genom att det är jag som tar hand om tvätt och matlagning. Och ja, jag vet att det är jag själv som valt att ta de sakerna, men faktum är ändå att jag lägger ner mest tid på hemmet trots att jag jobbar heltid och är hemifrån över åtta timmar om dagen. Då är det inte att osjälviskt finnas där för någon att man tar sin del av det som behövs göras hemma.

Och helt ärligt, så mycket är det inte han gör. Han bäddar, handlar och dammsuger. Jag kan räkna på ena handens fingrar när han gjort mer än så. Så det kallar jag inte att finnas där för någon.

Så när det var dags att sova tog jag min medicin, kröp ner under täcket, släckte lampan och somnade medans han var i badrummet och gjorde sig i ordning. Tror jag. Orkade faktiskt inte ta reda på om han gjorde sig i ordning eller om han gick ut i vardagsrummet och satte sig i soffan och pillade på mobilen. I couldn’t care less. I den här familjen har vi regeln att vi aldrig somnar osams men igår kunde jag inte brytt mig mindre. Att han först beter sig som ett pucko, och sen har mage att tycka synd om sig själv för det och att han vägrar ta något som helst ansvar för det och bara erkänna att han klantade till det. Nej då ska offerkoftan fram och det är ju så svårt för honom när jag inte litar på honom. Pfft!

När tilliten försvinner

Igår var jag en duktig flicka och ringde facket när jag var på väg hem ifrån jobbet och gick med från och med första oktober. Min anställning kommer inte att ha kommit igång då, men när den väl kommer igång så är jag redan med. Och de hade tre betalningsfria månader så det var bara att köra. Passade på att ringa det samtalet på väg till affären. Fick prata med en jättetrevlig kille som svarade på alla mina tusen frågor jag hade. Så nu har jag samlat massor med vuxenpoäng.

Hemma lyckades jag faktiskt slumra en stund på soffan men det kan inte ha varit mer än 30 minuter eller så. Men skönt var det.

Tyvärr bestod kvällen till större delen av bråk. J har gjort en sak man bara inte gör i ett förhållande. Och nej, innan ni börjar spekulera så har han inte varit otrogen, riktigt så illa var det inte. Men tillräckligt illa för att jag inte ska känna samma tillit till honom som jag gjort tidigare. Och han kommer att få jobba hårt för att jag ska kunna känna det igen. Ja, det är han som måste jobba för att det ska bli så för det var han som förstörde tilliten. Då är det inte upp till mig att se till att det blir bra igen, då är det helt och hållet upp till honom. Men den här gången kommer det krävas mer än en chokladask och några extra pussar och kramar. Tilliten är så pass förstörd att skulle han säga att gräset är grönt så skulle jag vara tvungen att titta ut genom fönstret för att se om det stämmer. Förut hade han kunnat säga att gräset är rosa och jag hade ändå trott på honom utan att ens se ut genom fönstret. Men jag tror helt och fast att vi kommer att komma dit. Hade jag inte trott det hade jag bett honom att ta sina saker och gå och aldrig mer komma tillbaka. Men som sagt, det är helt upp till honom att fixa det han förstörde, det är inte upp till mig.

Idag åker trollen till sin pappa över helgen, så det kommer att bli tomt och tyst hemma. Tur då att jag har planer för varje dag under helgen. När jag slutar idag ska jag ner på stan och köpa present till kusinens äldsta som fyller år. Väntar bara på ett sms med en önskelista så att jag vet vad jag ska köpa.

Sen blir det till affären och handla, sen hem och fixa, det är ju fredag och då ska det bäddas rent. Sen ska jag avsluta hela dagen med en lång dusch och raka benen. finns det nåt bättre än att lägga sig i en renbäddad säng när du är nyduschad med nyrakade ben?

Johnny

Så arg så jag kokar, minst sagt

Gud, jag är så arg att jag kokar.

Majas träning har ju kört igång igen för säsongen, och en av träningarna är på fredagar, alltså på Ks tid. Så jag messade honom för att påminna honom om det, plus vad hon behöver på träningarna, men se han vägrar att köpa skor på henne att ha på träningarna. Varför? Samma ursäkt som alltid; han betalar ju underhåll. Samma ursäkt han alltså kört med i sex år. Jag har köpt allt de behöver här, vilket det är tänkt är precis vad underhållet ska gå till, vad de behöver när de är här hos mig som boendeförälder. Inte vad han behöver när de är hos honom. Det är ju befängt, att han skulle betala underhåll till mig för att jag ska se till att de har allt de behöver när de är hos honom, då hade han ju inte behövt betala underhåll utan kunnat ta de pengarna för att se till att när de är hos honom har de vad de behöver.

Det är nämligen skillnad på underhållsbidrag och underhållsstöd. Underhållsstöd är det vi har och som går via försäkringskassan och som i regel är lägre än underhållsbidrag som man bestämmer gemensamt eller via domstol och som oftast är högre. Därför ska underhållsstöd också täcka mindre saker, eftersom det är lägre.

I sex år har jag tagit hand om precis allt, på existens minimum, utan att be honom om en enda krona. Jag har sett till att de har allt de behöver, och lite till, utan någon hjälp ifrån honom, på något sätt. Jag har betalar för allt, på existens minimum. Jag har suttit på bup  med Maja en gång i veckan i flera månader på grund av honom. Jag har suttit i skolan och diskuterat hur min son blir mobbad, utan att han behagade att komma. Jag har suttit på habiliteringen och diskuterat Leos diagnos utan honom. Jag har suttit på hur många utvecklingssamtal som helst, utan honom. Jag har varit till vårdcentralen och akuten utan honom. Jag har suttit på matcher och cuper utan honom, för att han inte behagat dyka upp. Jag har tagit barnen till tandläkaren utan att han följt med, eller ens brytt sig om att fråga hur det gått. Jag har betalat allt, även sånt jag inte har haft nån nytta av. Jag betalade Majas öppna förskola i flera terminer trots att det bara var han som hade henne där och inte jag. Jag har betalat hennes medicin hon hade hos pappa men inte här. Varför? För att hon var tvungen att kunna ha de sakerna och han vägrade att betala både terminsavgift eller medicin.

I sex år har han duckat allt ansvar och vägrat att finnas där och ställa upp för sina barn, och när han inte kom på mötet sist, och inte behagade att ens höra av sig innan för att avboka, då var det droppen. Nu ska han inte slippa undan ansvar längre och jag täcker upp för honom. Inte en chans. I sex år har jag försökt få honom engagerad i sina barn. Jag har bönat och bett utan resultat. För honom är det helt enkelt inte viktigt. Han vill ha sina barn, så länge han faktiskt inte behöver ta någon form av ansvar för dem, det går ju inte för sig. Och under lång tid gömde han sig bakom att han inte hade vårdnaden. Men när han fick gemensam vårdnad, när jag frivilligt gav honom det i Tingsrätten, blev det nån skillnad? Inte då. Han har fortfarande inte tagit något ansvar.

Och när jag väl sätter ner foten, när jag äntligen, efter sex år, visar honom att nu slipper han inte undan att ta ansvar längre, jag vägrar att täcka upp för honom längre, att hitta ursäkter för att skydda honom gör jag bara inte mer, ja då går han i taket och allt är mitt fel. Seriöst?! Jag är den dumma här tydligen. Inte en chans, det går jag inte med på. Jag vet precis hur mycket jag gjort för mina barn, och jag vet precis hur lite han har gjort. Nej, nu är jag klar med honom, för gott. Ja, jag vet att han är pappa till två av mina barn, men eftersom vi har gemensam vårdnad behöver jag faktiskt inte upplysa honom om nånting längre. Som vårdnadshavare kan han själv ta reda på det, det är han i sin fulla rätt att göra. Jag vägrar att låta mig trampas på längre, och att mina barn hamnar i kläm och blir lidande för att han är den största egoisten som vandrar på denna jord där det bara är han som räknas. Sorry, så funkar det inte när man är förälder. Då är det bara barnen som räknas, och man själv hamnar på andraplats. Först ser man till att de har allt de behöver, både i form av materiella ting, och även själsligt. Att de mår bra, att de kan göra sånt de mår bra av att göra, att visa att man finns där för dem oavsett om det gäller ett möte i skolan för att diskutera hur vi kan lösa problemet med mobbing eller om det är att jubla högt för att nån gör mål i basket. Och fram tills att han börjar ta sitt ansvar som förälder så har jag inget att säga till honom. Men det lär väl flyga grisar utanför fönstret och helvetet fryser till is.

Kim

Felstavat, men så sant

Ett tråkigt slut på dagen

Vi hade myskväll med Maja igår eftersom Leo sov hos Kalle. Vi kollade film och hon fick vara uppe lite längre än vanligt så vi hann se klart filmen. Det är så skönt att ha bara ha en unge hemma och kunna fokusera på ett barn i taget, vi har verkligen tur att vi har Kalle i vårat liv så att jag får den möjligheten ibland.

Sen fick kvällen iofs ett litet tråkigt slut. Jag och J låg i sängen och pratade, som vi ofta gör innan vi ska sova, och jag pratade om något som är väldigt jobbigt för mig. Hans respons? Jo, att försöka skoja bort det. Och det gör mig vansinnig! Han undrar varför jag inte pratar med honom, och säger att jag kan prata med honom om allt,  men när jag väl gör det får jag bara tramserier tillbaka. Inte så konstigt att jag inte pratar med honom om såna saker. Jag blev sur och han kunde ju minsann inte förstå varför. Jag försökte förklara men han verkade bara bli sur. Till slut gav jag upp och lade mig och sov. När någon försöker prata om allvarliga saker de går igenom, eller tänker på, så skämtar man inte till det. Punkt slut!

Vaknade tidigt första gången. Vet inte hur tidigt för jag var så trött att jag såg suddigt och kunde inte se vad klockan var. Vinglade ut på balkongen för en cigg, och sen tillbaka in till sängen och somnade om och sov till nån gång runt halv tio.

Idag får vi besök av Rasmus och hans tjej! Nån gång i eftermiddag kommer de över. Då ger det mig tid till att hinna med allt jag ska hinna med idag. Som tvätta, byta badlakan, dammsuga, handla och lite annat smått och gott. Kalle skulle höra med Rasmus när de tänkte komma över så att han kan lämna Leo då. I vanliga fall när nåt av trollen sover över hos Kalle kommer de ju hem på kvällen strax innan läggdags, men självklart vill Leo träffa brorsan och det ska han ju givetvis få göra också. Mitt första projekt idag efter att jag gjort mig i ordning är att försöka komma på vad vi ska äta idag. Alltid lika kul att försöka göra. Snart får jag nog ta en dag till att leta upp nya recept för jag börjar tröttna rejält på typ allt vi äter, vilket bara gör det svårare och svårare att försöka komma på middag.

Johnny

Han kan om han vill

Igår blev jag glatt överraskad av J. Det är ju ingen större hemlighet att jag är rätt trött på att jag gör 99% av allt som ska göras här hemma. Han bäddar efter han klivit upp, och jag gör resten. Vilket driver mig till vansinne. Till slut, för nån dag sen, fick jag nog och sa att jag tänker inte, under några som helst omständigheter, flytta ihop när det är så här och tro att allt magiskt ska lösa sig bara för att vi flyttat ihop. För det gör det aldrig. Har redan haft ett sånt förhållande och det slutade med att jag efter åtta månader fick nog och kastade ut fanskapet och gav honom tre dagar på sig att hämta sina grejer. Så vill jag ju inte att det ska sluta med J. Honom älskar jag ju mer än nånting annat. Ja, ibland har han diskat, men det är oftast efter att jag fått ett utbrott när jag runnit runt som en tok i fem timmar och fixat medans han gjort ingenting och jag till slut fått ett utbrott. Så långt ska det inte heller behöva gå. Men som alltid slutade det den här gången också med ett utbrott, dock i milt format, innan jag byggde ihop grillen.

Så efter att vi hade grillat och ätit så tog han disken. Men eftersom han alltid gör det efter mina utbrott när jag fått nog över arbetsfördelningen här hemma så lade jag inte så stor vikt vid den. Visst, skönt att slippa, men jag visste ju att dagen efter skulle allt vara som vanligt igen. Men gud så fel jag hade. För igår gjorde han nog mer än jag hemma. Han tog disken efter frukost och dammsög sovrummet. Och inte som när han förra gången dammsög sovrummet och dammsög runt sina kläder och punktmarkerade några dammtussar. Nej då, han flyttade bort allt ifrån golvet och dammsög och tillbringade en halv evighet där inne ihop med dammsugaren. Och när Maja och jag kom hem ifrån Målet efter att ha handlat kebab och pizza stod han och diskade igen. Vilken pojkvän jag har.

Maja och jag hade en riktig myskväll med snabbmat och film, The day after tomorrow. Vi hade tänkt att se En riddares historia men hittade den ingenstans med svensk text. Så det fick bli den första. Den är helt ok att se, och Maja är tillräckligt stor för att se den. Har inte allt för många filmer i min filmhylla, köper sällan film för det finns inte många jag tycker är värda att äga, och de flesta är för mycket våld eller skräck för att vara lämpliga för henne, så jag tog första bästa som stod där som var på hennes nivå. Hon tyckte den var bra i alla fall och det är huvudsaken.

Leo hade haft det så bra så med Kalle, vilket jag inte tvivlade på. De hade varit i leksaksaffären, letat pokémons och jag vet inte allt de gjort. Och de skulle tydligen ut idag igen på pokémonjakt. Jag är så glad att vi, hela familjen, har Kalle. Och att han finns där för trollen oavsett om det gäller att han ska klia dem på ryggen eller att de vill sova hos honom. Och det ger mig chansen att få egentid med ett troll bara. Vilket inte är det lättaste som ensamstående.

Kvällen efter att Maja har lagt sig var däremot lite mindre kul. Visst, J har sovit här bra länge, men vi tillbringar typ ingen tid alls ihop på dagarna. Utan han vaknar, dricker kaffe, duschar och sen går han iväg för att antingen gå hem eller träffa en kompis. Så kommer han tillbaka på kvällen. Så vi både tillbringar mycket tid ihop men ändå inte. Vi hinner liksom inte med att umgås för den tiden som finns till att umgås, då umgås han med andra. Och han kan mycket väl tillbringa en hel dag med någon annan och en kopp kaffe, men att mitt på dagen sätta sig på balkongen med en kopp kaffe och filosofera om livet på balkongen, det går inte. Det är därför jag alltid säger att för honom är jag nummer 1, så länge det inte finns en nummer 2 för då blir jag nummer 10. Typ. Och självklart ska han få spendera tid med sina vänner utan mig, precis som jag träffar vänner utan honom, men ibland kan man ju faktiskt träffa vänner ihop. Eller bara umgås själva en dag.

upload_-1 (25)

Så otroligt sviken

Usch, igår var ingen bra dag, inte alls. Jag upptäckte att Maja hade installerat Facebook på sin telefon, utan att säga nåt. Nu är det så att den sidan har en 13-årsgräns, och den finns där av en god anledning så den har jag hållit stenhårt på. Det är helt enkelt för mycket som kan hända där om ett barn är inne. Vilket hon vet om, det har vi pratat många gånger om. Varför åldersgränsen finns där, vad som kan hända, och varför jag inte tillåter det innan hon är i rätt ålder. Jag vet att alla inte håller med mig, men det är de regler vi har här hemma. Det samma gäller Instagram.

Det värsta i det hela är att jag fick veta att en vuxen i våran närhet, som jag litar otroligt mycket på, visste om det men inte har sagt något till mig. Det gjorde mig riktigt arg. För Maja är 12, och det är helt naturligt att 12-åringar bryter emot en del regler de inte gillar, det är en del av att växa upp. Självklart blir jag besviken på henne, men kan också se varför det blir så. Men att hen, som vuxen, som känner till våra regler, och säger att han håller med mig, sen går bakom min rygg och säger ingenting. Och när jag påtalar för hen att jag misstänker att Maja har skaffat Facebook, så inte ens då säger hen nånting. Det gjorde mig så fruktansvärt besviken och sårad. Hen kan hålla med eller inte hålla med om de regler vi har här hemma, som inte ens är speciellt många, jag är inte en sån som inför en massa regler bara för att jag kan utan vi har några få men viktiga. Men det är fortfarande jag som är hennes förälder och det är jag som väljer vilka regler vi ska ha. Ingen annan.

Så idag är det lite ändrade planer. Vi skulle ha åkt iväg och kollat på lillebror som spelar idag, men jag känner att jag måste lugna mig och smälta allt innan jag träffar vännen som jag känner mig sviken av, och den personen kommer nästan garanterat att vara där. Och just nu så orkar jag inte träffa hen. Så istället stannar vi hemma och grillar. För jaaa, Lilith fick grillen igår. Lagom tills jag skulle gå till affären och handla pep mobilen till med ett sms som sa att grillen fanns för uthämtning. Så ska rota fram lite kött ur frysen nästa gång jag går ut i köket, så det hinner dels att tina och sen ska det ju ligga i marinad nån timma också. För nåt år sen, när jag var för lat för att göra egen marinad, hittade jag en såååå god på Ica, med smak av vitlök. Och inte nog med att den smakar underbart, den gör köttet så otroligt mört också. Den är helt enkelt godare än något man gör hemma. Inte helt billig, och finns bara i små, små påsar så när man ska grilla till fyra personer får man köpa flera, men så värt det.

Mums mums

Dagens nöje

Ett himla onödigt gräl

Idag var Lilith först uppe av alla, det händer inte ofta. Det är inte helt lätt att vara uppe före morgonpigga Leo. Men plötsligt händer det! Vaknade innan klockan tio och gick upp och tog en cigg. Var fortfarande lite trött men kändes fel att lägga sig och somna om den tiden och sova bort halva dagen så jag startade kaffebryggaren istället. Strax efter att jag hade satt mig med kaffet så kom Leo upptraskandes. Så nu sitter vi här framför var sin dator med var sin blogg. Tror mamman i familjen smittat av sig rejält minsann. 🙂

Igår var en sån tråkig dag. Inte för att jag inte hade något att göra, utan för vad som hände. Småmessade lite med J men hade fullt upp här hemma samtidigt så skrev inte världens längsta svar utan var rätt fåordig. Vilket han misstolkade, fick för sig att jag var sur, blev själv sur och vägrade att komma hit. Han hade sagt att han skulle komma och sova här, barnen förväntade att han skulle sova här men halvvägs hit gick han hem igen. Vilket är det värsta jag vet när han gör; när han bara vägrar komma. Det funkar inte riktigt så, har man sagt att man ska göra nåt så gör man det. Speciellt när det är barn inblandade som förväntar sig vissa saker. Då gör man det man sagt att man ska göra. Och att undvika tjafs på det sättet skapar bara ett ännu större gräl. I vanliga fall brukar jag böna och be om att han ska komma ändå, men inte igår. Jag var så förbannad över det han gjorde, och det han skrev. Så för min del kunde han lika gärna ha stannat hemma. Men inte för barnens. De förväntade sig att han skulle komma eftersom han sagt att han skulle sova här. Och att stanna hemma för att undvika tjafs när han kommer skapar bara ett ännu större gräl genom att han inte kommer. Så ja, Lilith var riktigt arg. Och för en gångs skull höll jag inte tillbaka utan sa precis vad jag tyckte och tänkte. Utan att för den sakens skull bli elak eller säga dumma saker. Sånt hör inte hemma i ett gräl tycker jag. Det slutade i alla fall med att han ändå kom över och vi redde ut allting. Som vi alltid gör. Är det något vi är bra på så är det att bli sams igen.

Maja hade haft det toppen hos Kalle, och jag hade inte väntat mig något annat. Trollen älskar att vara där. Och hon kom hem med en ny cykel. Eller ja, den är ju inte ny, men för henne är den det. De hade cyklat både hit och dit i två dagar. Så nu har hon en cykel igen och jag tror att hon är väldigt nöjd över det. Så det lär nog bli en hel del cyklandes i sommar. Hon kom hem strax innan det var dags för sängen, men hann med en dusch eftersom de varit ute och badat.

Kvällen tillbringades i sängen kollades på senaste avsnittet av PLL. Jag gillar fortfarande den serien, även om jag tyckte att den var bättre förut utan att kunna förklara varför jag tycker det. Sen var klockan tillräckligt mycket för att det var dags att stänga av tvn och mediacentret, borsta tänderna och gå och lägga sig.

Idag blir det ungefär samma som alltid. Handla, tvätta, diska, laga mat och skriva brev. Funderar på lax och potatismos till middag. Det är lättlagat och de hade bra pris på lax den här veckan. Jag skulle egentligen behöva städa badrummet men tvivlar på att det blir gjort i den här värmen. Då har jag inte lust att göra mycket alls.

Johnny

När man inte får träffa sina barn

Så kom dagen jag väntat på, K vägrade helt sonika att lämna tillbaka barnen. Fick ett sms om att han har sagt åt barnen att de får minsann stanna hur länge de vill, så de kom aldrig hem igår. Jag ringde polisen och gjorde en anmälan och idag ringde jag min advokat och har tid där den 20e så får vi se hur vi ska lägga upp allting. För det här går inte längre. Det har varit strul så länge, och det har funnits noll samarbete och han har vägrat att prata med mig om barnen eller boka tid för samarbetssamtal. Och igår när han vägrade att lämna tillbaka dem så gick han så långt över gränsen man bara kan gå. Det finns ju trots allt ett aktuellt domslut som är väldigt tydligt över när han får ha dem, och som han går helt emot. Nu vet jag inte när jag kommer få se dem igen och jag går sönder.

Så jag sjukskrev mig ifrån jobbet igår, jag hade inte kunnat komma iväg. Är hemma i alla fall i morgon också sen får vi se. Hade inte kunnat sköta mitt jobb nu när man måste vara 100% fokuserad så att allt hamnar på rätt plats. Fel papper i fel akt och det kan få stora konsekvenser om nån begär ut sin akt eftersom det är sekretess på allt. Och jag kan garantera att hälften av alla papper hade hamnat i fel akt.

Istället ska jag bara gå här hemma och vänta. På att få veta om jag får hem barnen idag eller inte. Så jag vet inte vad jag behöver handla hem, vad som behövs tvättas osv. Jag vet ingenting.

Världens bästa Kalle kom över igår eftermiddag för att hålla mig sällskap tills vi visste hur det skulle bli, och J var också här. Och jag hade världens finaste vänner i mobilen som stöttade, mer kan man inte begära. Telefonen svämmade över med stöd och uppmuntran.

Så idag vet jag inte riktigt vad som händer. Jag ska dricka upp mitt kaffe i alla fall och så tar jag det därifrån. Måste i alla fall ta mig till affären för att handla kattsand. Får väl handla nåt till middag med och kommer inte trollen hem så får jag väl slänga det i frysen tills de kommer hem. När det nu blir. Det är ju inte som så att deras pappa kommunicerar och upplyser mig om när det blir. Sen ska jag väl roa mig med tvätten som ligger kvar i maskinen, som jag helt glömde av igår när allt pågick. Upptäckte det när jag skulle på toa typ klockan tio på kvällen och då fanns det ingen ork. Då ville jag bara krypa ner i sängen med J och kolla några avsnitt av Sons of Anarchy och tänka på allt annat än det som pågick.

Leo

Maja

En kväll fylld av bråk

Vi hade verkligen att göra på praktiken igår. Förmiddagen gick åt till möte vilket betydde att även om jag inte hade tillgång till datorn på eftermiddagen fanns det att göra.så pass att jag faktiskt hade fullt upp till klockan två och kunde stanna tiden ut fram tills jag slutade och inte gå tidigare för att det inte fanns något att göra som vanlgt. Riktigt skönt!

Jag och J hade världens bråk igår. Alla par bråkar, det är inte det, men han blir så otroligt elak när han blir arg och det stör mig. Man får bli hur arg man vill, man får inte bete sig hur som helst för det. Men den gränsen har inte han så den passerade han med råge. Han har det djävligt bra som kommer när han vill, går när han vill, gör vad han vill utan att jag säger nåt. Jag gör precis allt för honom och han behöver inte göra ett skit. Jag ber honom aldrig om någonting men gör allt för honom. Jag väcker honom på morgonen, fixar hans morgonkaffe, tvättar hans kläder och inte bara dem jag använder och begär aldrig nånting. En enda sak har jag bett honom om på tio månader, och det är att han ska höra av sig ibland och det fick jag bråka om i tio månader för att han skulle fatta. Så ber jag honom att dela en av de viktigaste dagarna i mitt liv, och får nej. För att han inte känner för det. Som om jag känner för att göra allt det jag gör för honom jämt. Men jag gör det ändå för att jag vet att han uppskattar det och då blir det viktigt för mig. Men får inget tillbaka för det. Då blev jag arg, och då gick han i taket och blev arg på det där sättet bara han kan bli. Så nu kan han göra allt det där själv som jag brukar göra för honom. Vilket betyder att han inte kommit upp och fortfarande sover och jag orkar inte bry mig. Att när jag för en gångs skull ber honom göra nånting och då får höra att han får inte göra nånting, inte ha en egen vilja och jag vill ha honom i koppel som en hund. Då får jag nog och tappar lusten att göra nånting, och att be honom göra nånting för mig. Att spendera några timmar med sin flickvän på den viktigaste dagen i hennes liv är inte för mycket begärt tycker jag, för mig är det en självklarhet att man gör det även om man inte har någon större lust. Men nu orkar jag inte bry mig ärligt talat. Jag gör mitt och han gör sitt och så får det vara bra så.

Det var meddelande efter meddelande ifrån honom om hur krävande jag var, hur mycket jag begär och att han inte får ha en egen vilja. Så nu tänker jag inte kräva nånting, och han får göra precis som han vill när han vill och så gör jag bara det jag vill så får vi se hur kul han tycker det är. Jag tappar liksom lusten att göra nånting för honom, utan att ens begära att han gör nånting för mig, när jag bara möts av elakheter när vi inte är överens. Så han fick tillbaka alla sina t-shirts som jag sover i, och alla sina hoodies som jag brukar mysa omkring i på kvällarna. Jag har egna t-shirts att sova i, även om de inte är lika sköna, och egna hoodies att ha på kvällarna.

Jag är fortfarande helt färdig, kunde inte somna igår. Hon var runt två sist jag kollade på klockan och sen tog det en stund innan jag somnade. Så jag funderar allvarligt på att vara hemma idag och sova ut. Har smsat min arbetsspecialist om chefens mailadress för den jag fick stämmer inte. Den innehåller ogiltiga bokstäver/tecken. Så när han svarar så ska jag maila chefen och när barnen gått till skolan så kryper jag ner i sängen igen. Får se om J ligger kvar då, än så länge har han inte kommit upp. Vet inte ens om han satte sitt alarm. Han tror väl att jag ska väcka honom som jag brukar göra, och att jag bara sa att jag ska sluta med allt sånt för att jag var upprörd och inte menar det. Men jag kan stå för vartenda ord jag säger när jag blir arg, det är väldigt sällan jag vräker ur mig något när jag är arg som jag inte kan stå för när jag lugnat ner mig. Jag är färdig med att göra precis allt hela tiden utan att få nånting tillbaka.

upload_-1 (16)

Follow on Bloglovin
Dag 6 av 100

Dag 86 av 100