Tag Archives: Hemmafrulivet

Date night

Nehej så fel jag hade igår. T var ju inte alls tillbaka, hon är hemma sjuk. Så jag fick klara mig genom dagen utan henne. 🙁 Det är inte alls lika kul på jobbet när inte hon är där. Men vi messade lite till och från i alla fall, alltid nåt.

När jag kom hem sjönk jag ner i soffan och där blev jag sittande tills det var dags att laga mat. Efter maten åkte Kalle och trollen iväg för att kolla på bilar, så jag kröp ner i sängen med mina serier. Jag tänkte först sitta i soffan, men kände mig lite hängig så det fick bli sängen istället.

Idag får jag också klara mig utan T på jobbet men det är i alla fall en kort arbetsdag, jag går redan vid lunch! Gud så skönt det ska bli. Då ska jag hem och tvätta och städa, som jag alltid gör på fredagar. Och bädda rent, det finns inget som är så skönt som att lägga sig i en renbäddad säng.

Och ikväll ska Lilith på date! Jajemen, ni hörde rätt. Jag har själv svårt att tro det så jag förstår om ni inte gör det. Vi ska ut och käka och jag är så nervös. Han verkar alldeles för bra för att vara sann, och om nåt är för bra för att vara sant så är det oftast det. Men ja, ett litet pirr i magen finns det allt.

Leo är piggare och borde klara skolan nästa vecka. Problemet är bara att nu börjar jag känna av det istället. Lite snorig och varm i ögonen men vi får hoppas att det inte blir mer än så. Oavsett vad så tänker jag inte avboka ikväll. Några muggar kaffe på jobbet gör säkert att man blir människa igen.

Trött och hängig på jobbet.

Vabelivab

Jaha, så var det dags igen. Strax innan klockan två ringde Leos lärare och sa att han inte mådde bra så det var bara att packa ihop och åka och hämta honom. När jag kom satt han ute i korridoren för han hade sån huvudvärk att han inte klarade av att vara inne i klassrummet. Vi gick hem och han förklarade hur det kändes i huvudet, så gott det gick, och var, och det kände jag igen. Början på migrän.

Förklarade för honom att det blir varken tv, mobil eller nånting sånt just för att inte migränen skulle utlösas. Det var en väldigt uttråkad pojke de timmarna. Men han måste haft väldigt ont för det var nästan inget gnäll alls om hur uttråkad han var. Men det gav resultat för mot kvällen mådde han mycket bättre. Men vi är hemma idag också för säkerthets skull så kan jag friskanmäla mig i morgon när jag ser att det håller i sig.

Så idag blir det en hemmadag. Då hinner jag mala tobak och göra lite annat smått och gott som jag skulle gjort i helgen så slipper jag det när jag är barnledig, för då har jag lite annat planerat så det är skönt då att slippa det vardagliga. Men kommer även att hinna med att slappa i soffan med fötterna på bordet idag. Det är sån skillnad på att vabba med små barn, som man får serva hela tiden, och med stora barn som är halvt självgående.

Ikväll har Maja träning, första sen hon stukade fingret. Hon ska tejpa för säkerhets skull, för att vara säker på att fingret håller. Det betyder att jag och Leo blir ensamma och kan ha lite egentid. Gissar på att det blir Gossip Girl i soffan, han älskar verkligen den serien. Just nu på kvällarna läser han böckerna, han lånade mina engelska. Det kan jag låta honom göra utan att vara orolig för att nånting ska spoilas eftersom böckerna och serien är så totalt olika varandra som det bara går att bli.

Hur man vabbar med stora barn

Tji fick jag

Jaha ja, jag som trodde att jag skulle kunna jobba idag, det kunde ju jag glömma. Som det ser ut nu blir jag hemma resten av veckan. 🙁 Jag är verkligen inte gjord för att vara hemma. Det enda som är bra med att vabba är att man kan tillbringa timmar varje dag med en bok i soffan. Vilket också var vad jag gjorde igår.

Det enda som behövde göras var att fixa tvätten och laga mat. Tvätten var snabbt ordnad, men inte maten. Vi skulle äta kyckling, och duktiga Lilith hade helt glömt bort att ta fram den ur frysen i tid. Trots att jag lade den i vattenbad hann den inte tina tillräckligt mycket för att den skulle gå att skära så vi fick ta matlåda till middag och så får vi äta kycklingen idag istället.

Ikväll efter maten och jag har tagit en dusch ska jag och trollen ha spelkväll. Vi ska spela Cards Against Humanity. Eftersom mina barn har samma smaklösa humor som sin mamma så kommer vi nog att ha jättekul. J ska inte sova här i natt så vi får klara oss utan honom. Vilket nog inte ska vara några problem, vi kan spela ändå. Det enda jag inte gillar är just hela biten med att somna ensam. Vara ensam funkar finfint fram tills att trollen har lagt sig och det är bara jag uppe. Då gillar jag det inte. Fram tills dess går det bra.

Misstänker även att jag måste ta en promenad till affären. J ”glömde” säga till att kaffet var i stort sett slut så jag tog det mesta som var kvar nu till frukostkaffet. Och jag tror inte att han köpt nytt heller. Och jag vägrar att vakna i morgon och inte få nåt frukostkaffe. Det är ett måste på morgonen. Så jag får vackert ge mig iväg till affären.

Förutom det är det ungefär som igår, jag ska tvätta och fixa middag. Så det verkar bli några timmar på soffan idag också med en bok i knät och en katt bredvid sig. Vilket jag inte klagar över. Det är så otroligt rogivande att läsa sida efter sida samtidigt som man klappar en katt. Det är den bästa terapin man kan få.

Hur man vabbar

En bok och en katt

Jaha, blev en liten frånvaro härifrån igen. Skärpning Lilith! Men jag har varit halvhängig och igår när jag äntligen skulle tillbaka till jobbet försov jag mig självklart och hann bara göra mig i ordning och sen rusa. Hann jobba 3½ timma innan fritids ringde om Leo. Han hade huvudvärk och var hängig så det var bara att anmäla vab och åka hem. Känner mig så dum som precis när jag är tillbaka på jobbet går hem igen. Men barnen kommer alltid först. Som tur är så verkar det som om jag kan gå tillbaka till jobbet i morgon. Men väntar en liten stund med att friskanmäla tills jag är säker på det. Är han lika pigg vid middagen som han är nu så kan jag friskanmäla ikväll. Enda fördelen med att vara hemma och vabba är att man kan tillbringa timmar i soffan med en bok i knät och en katt bredvid sig. Det är helt klart himmelriket.

Annars då, vad har hänt sen sist? Inte mycket. Trollen har sommarlov, även om det för Leo innebär att han får vara på fritids eftersom jag jobbar. Maja hade sin första träning igår efter att gipset tagits bort och det var en totalt slut Maja som kom hem efter träningen med ont i hela kroppen. Hon var lite besviken att hon under den här månaden tappat så mycket och jag sa att träning är en färskvara men nu när hon är igång igen så kommer allt snart att komma tillbaka. Det är bara att fortsätta att göra det hon ska så är hon snart tillbaka i sin gamla form igen.

Igår fick jag sova ensam, inte något jag är speciellt överlycklig över att göra. Det funkar finfint under dagen, middagen, kvällen osv. Men så fort trollen lagt sig då blir det mindre kul. När jag är van att ha en axel att lägga mig på men nu är bara kudden där. Men jag slipper att sova ensam ikväll, för att sen få sova ensam i morgon igen.

Idag blir det nog en bok igen i några timmar. Ska tvätta och det där vardagliga men det lär bli några timmar över som jag kan lägga på läsning också. Det är det enda jag ser fram emot när det gäller semestern, alla timmar med läsning. Och sovmorgon också självklart. Men att vara hemma i tre veckor känns så där, jag är inte gjord för att bara vara hemma. Blir rastlös efter bara nån dag. Men som sagt, slippa alarmet känns underbart. Och eftersom man är hemma så slipper man vardagsstressen med komma hem, tvätt, mat, få barn i säng och så ska man sova själv. Ok, nu när jag tänker efter kanske det inte är så illa med tre veckors semester. 🙂

En bok och en katt är receptet för en bra dag

Är det semester snart?

Jag var lite halveffektiv igår, det var den perfekta balansen mellan att njuta av ledighet och att få sånt gjort man gärna skjuter på när man jobbar. Jag skurade badrummet ifrån golv till tak, tvättade tre maskiner, malde tobak, fixade middag och tog hand om köket efter. Men jag hann ändå med massor med slöande och att bara ta det lugnt.

I morse när klockan ringde tjugo i sex var jag helt död, mer än vad jag brukar vara. Jag behöver verkligen semester, som tur är så är det inte så många veckor kvar. Fram tills dess är det bara att bita ihop och stå ut, och försöka njuta så mycket som möjligt av helgerna istället. 2½ vecka känns som en väldigt lång tid för tillfället. Men har jag tur så går tiden rätt fort så att jag äntligen får stänga av alla alarm och bara njuta av semester.

Jag vet att det kommer vara fullt upp på jobbet idag, för även om det inte skulle lämnas in ett enda papper till mig har jag ändå tillräckligt mycket kvar som ligger och väntar på mig för att det ska hålla mig sysselsatt ett bra tag. Och T jobbar idag, vilket alltid är ett plus. Trevligt sällskap när man går ut och röker och när man käkar lunch ska man inte underskatta.

Hemma är det inte så mycket som ska göras, det är samma som alltid på vardagar. Ta hand om den rena tvätten, starta en ny maskin och laga mat. Men ändå är klockan ändå jättemycket innan jag är klar med allt och kan hoppa in i duschen, dra på mig pyjamasshort och en stor t-shirt och sen ta kväll. Jag fattar inte det där. Eller ja, jättemycket låter ju som om det är mitt i natten och det är det ju inte. Men om man tänker på att jag slutar fyra, och sällan är klar hemma innan klockan sju så är klockan jättemycket, när det inte är så mycket som jag gör hemma på vardagarna.

Trött och i behov av semester

Sjukskriven och kaos

Det var sånt kaos igår så jag vet inte ens vart jag ska börja. Från början antar jag.

Fick ett mail ifrån min psykiatriker igår att öppenvården vägrar att ta emot mig och hänvisade mig till vårdcentralen. För att jag är för frisk. Seriöst?!? Jag har en diagnos jag får dras med hela livet som alltid kommer att finnas där, och enda anledningen till att jag funkar så pass bra som jag gör är ju pga den medicin jag äter. Ta bort den medicinen och öppenvården kommer att efter en månad att välkomna mig med öppna armar och röda mattan för att jag kommer att vara så dålig.

Men eftersom jag ändå skulle till vårdcentralen tänkte jag att fine, då tar jag upp det med den läkaren då. Vi började med anledningen till att jag var där. Han lyssnade på hjärta och lungor, kollade blodtrycket som var perfekt och så fick jag göra balanstest som misslyckades rätt bra. Känner mig inte yr, men väldigt ofta ostadig, som att det gungar. Efter det var det dags för provtagning. Det enda de kunde se var att det är ingen infektion, resten var de tvungen att skicka till lab så de provsvaren dröjer lite. Sen var det det här med min medcin. Som de pga min diagnos vägrar att ta i med tång typ. Så jag är alltså för frisk för öppenvården men sjuk för vårdcentralen. Det lät ju toppen verkligen! Hans rekommendation var att jag skulle maila min läkare som ska sluta, be om recept så jag klarar mig resten av året och sen söka läkare i nån annan stad.

Åkte till jobbet och lämnade sjukintyget som gäller nästa vecka också och sen hem och försökte hitta en privat läkare. Det måste vara en som är knuten till landstinget så att det går under högkostnadsskyddet, för annars har jag inte råd. Då kan ett besök kosta över tusen kronor. Det fanns en i hela landstinget förutom min läkare. I Norrköping. Och hon tar inte emot nya patienter.

Där och då började jag bli riktigt förbannad. Det ska alltså vara mitt ansvar att se till att jag får den hjälp jag behöver för att fortsätta att må så här bra, och inte sjukvårdens, som borde ha ansvaret över mitt mående? Hell no! Det går jag inte med på. Så då gjorde Lilith det Lilith alltid gör. Istället för att ringa klinikchefen, eller nån mellanchef ringde jag direkt till verksamhetschefen för psykiatrin. Som satt i möte. Men han ringde upp efter ett tag och jag förklarade varför jag ringde och han sa att så får det absolut inte gå till. Psykiatrin kan aldrig vägra att ta emot mig med motiveringen att jag är för frisk. Jag har varit patient hos psykiatrin så länge jag kan minnas, och enda anledningen till att jag är så ”frisk” nu är ju pga mina mediciner. Försvinner kontakten med en läkare så att mina recept inte blir förnyade så försvinner det friska rätt fort. Jag har som sagt en diagnos jag kommer få leva med resten av livet och äta medicin för att hålla under kontroll resten av livet. Verksamhetschefen var ute på språng mellan två möten så han bad mig att skicka ett sms med mitt personnummer så skulle han ta itu med det här. Jag vet att det betyder inte att jag kommer att få komma till öppenvården, men det betyder att för tillfället tar nån annan fighten åt mig.

Ringde även min gamla vårdcentral. Hon tyckte också det lät väldigt konstigt att min nya vårdcentral inte ville hjälpa mig. Man behöver ingen specialistutbildning för att begära in min journal ifrån min läkare, läsa den, se varför jag äter den medicin jag gör och förnya mina recept. Så hon sa att jag är välkommen tillbaka till dem, och de har även en konsulterande psykiatriker som deras läkare kan fråga om råd om de är osäkra om nån diagnos eller medicin. Tyvärr var alla tider bokade, men varje onsdag får de nya tider en vecka framåt så hon rekommenderade att jag ringer dem på onsdag morgon så skulle hon boka in mig på ett läkarbesök. Problemet är bara att då blir det ett besök vecka 27, och jag är inte säker på att jag har medicin så att det räcker tills dess. Men i värsta fall får jag väl förklara det när jag ringer på onsdag. De behöver ju inte skriva ut ett 100-pack som min läkare brukar göra utan bara så att jag klarar mig tills vecka 27. Men det löser sig alltid.

Efter allt det där var jag totalt slut så eftermiddagen tillbringade jag på soffan tills Kalle kom, jag bjöd honom på mat. Han gör så mycket för oss hela familjen så det minsta jag kan göra är att bjuda på mat ibland.

När alarmet ringde i morse var jag helt död. Bara för att jag är sjukskriven betyder det inte att ett alarm inte ringer på morgonen. Jag måste ju få upp Leo. Så det var bara att kliva upp och väcka honom och sen placera sig i soffan. När J kom upp var jag mer sovande än vaken så han körde mig i säng och jag somnade om runt åtta tror jag. Jag hörde i alla fall ytterdörren stängas två gånger och det gör den när alla går vid klockan åtta.

Klockan tio ringde J för att se om jag var vaken som jag bett honom göra igår. Vilket jag var, men hade inte orkat röra mig än. Han hade varit gullig och laddat kaffebryggaren så det var bara att gå upp och knäppa igång den och när jag kom in ifrån balkongen igen efter morgonciggen var kaffet klart.

I eftermiddag får jag besök av Linda. Det var så otroligt länge sen så vi har en hel del vi behöver skvallra ikapp om. En gång i tiden var vi så otroligt nära varandra men av olika anledningar som jag inte vill gå in på här, vill inte hänga ut nån, så är vi inte det längre. Vi har mest lite sporadisk kontakt då och då. Men idag en liten stund efter lunch kommer hon över på kaffe.

Innan det har jag lite jag tänkt hinna med här hemma. Ska köra igång en tvätt, plocka lite osv. Sånt där som man gör dagligen. Men först ska jag bli klar med morgonkaffet.

Livets dryck

När man vill vara en bitch, men inte borde

Gud så jag slet igår. Fem timmar oavbrutet höll jag på att storstäda. Bland annat rensade jag i klädkammaren = skrubben som gud glömde. Bara det tog säkert nästan en timma, och resulterade i fem vändor till soprummet. Fem timmars slit, i kombination med att jag vaknat typ kvart över sex, i kombination med trolig pms gjorde inte Lilith till den mest glada varelsen på denna jord. Men jag hade garderat mig och redan på förmiddagen skickat mess till J och bett honom om ursäkt om jag råkade vara en bitch under dagen. Vilket jag faktiskt inte var. Jag var nära ett hysteriskt utbrott efter maten. Jag hade som sagt gått upp kvart över sex, storstädat i över fem timmar, sen gjort allt det andra som att tvätta, laga mat osv och tyckte väl då att han i alla fall kunde ha erbjudit sig att diska grytan efter maten. Istället för att hoppa i mysbyxor och sätta sig i soffan och gosa med katten. Men jag bet ihop, diskade grythelvetet själv och torkade av alla bänkytor i köket och sen gick jag och bäddade ner mig med mina serier.

Efter ett tag kom J in och gjorde mig sällskap i sovrummet och jag tror inte att jag sa ett ord på hela kvällen. Inte för att vara otrevlig, utan för att jag känner mig själv och vet att om jag hade gjort det hade jag även startat ett bråk, för det fanns inte en chans i helvete att jag skulle kunnat vara trevlig och kärleksfull. Den där grytan störde mig som fan. Pms som sagt. Så jag bet ihop, men kan villigt erkänna att det inte var det lättaste. Så ingen var nog gladare än jag när det äntligen var dags att sova. Vilket blev rätt tidigt, för även om jag är hemma med hängig Leo idag också och därför har sovmorgon så var jag helt slut av dagen.

Idag tänkte jag ta sista rycket här hemma. Bland annat göra balkongen redo för våren. Sen ska jag skura lite skåpsluckor och lite annat smått och gott. Sen tror jag att jag har fått allt gjort. Ja, det vardagliga som att tvätta och sånt ska också göras.

När Maja slutar ska vi till Ica och handla inför helgen. Fredagsmys, lördagsgodis och såna grejer. Sånt som är livsnödvändigt när man är 10 och 12 år helt enkelt. Kan bli skönt för Leo att komma ut lite och få studsa av sig på väg till och från Ica.

J har bara skola på eftermiddagen idag. Nånting om att andra skolor/klasser/whatever skulle komma och kolla hur de arbetar så de går mellan 13-18. Så jag ska leka duktig hemmafru och ställa in hans middag i kylen så han kan värma den, för han har mest troligt inte hunnit hit tills vi ska äta.

Mitt humör igår

Girlpower!

Eftersom jag är superdålig på att bara vara hemma och göra ingenting så höll jag igång rätt bra igår, med lite hjälp av Maja. Tavlor kom upp i köket, vi möblerade om och badrummet städades ifrån golv till tak i stort sett. Men när vi skulle möblera om i köket upptäckte jag att ena benet på mitt gigantiska köksben var lite löst. Och Maja konstaterade att det var ett av de andra minsann också. Bad henne dra åt det men det satt så hårt som det skulle. Kröp under bordet för att kolla, och träet är sprucket, på två av benen. Vilket betyder att det bara är en tidsfråga tills det rasar. Och eftersom det är väldigt tungt skulle man lätt kunna skada sig allvarligt om det rasar när man sitter och äter. Vi bad J lite snabbt om hjälp att lyfta bordet i typ två sekunder för att kunna rätta till mattan, men allt annat fixade jag och Maja själva. Girlpower! Maja spikade upp en tavla, och vi flyttade det otroligt tunga bordet själva. Vem f*n behöver killar till att fixa? 🙂

Eftersom jag vill ha ett stooooort köksbord antog jag att det skulle kosta en förmögenhet att köpa ett nytt, men surfade in på IKEA bara för att få en uppfattning om hur mycket jag behöver spara. Och hittade ett superfint för bara 1500 kr. Och skatten kommer till påsk. Smörade lite för Kalle om han vill åka dit då, och det ville han inte. Så jag mutade honom med mat och då ville han. 🙂 Det enda problemet är att det nya bordet är vitt. Eller ja, det i sig är inte ett problem eftersom jag vill byta ut i stort sett alla möbler till vita möbler. Problemet är att även om jag får tillbaka en hel del på skatten, så är det annat som är mer prioriterat att köpa, så vita stolar får vänta med att inhandlas. Vilket betyder att jag dagligen kommer att störa mig på att stolarna är i en annan färg. Men det är vardagsproblem som går att leva med. Det viktiga är ett nytt bord. Har mailat pappa för att höra om vi kan låna bilen då, så jag får väl svar när han kommer hem ifrån Cuba. Vi får inte in bordet i Kalles lilla bil, för bordet är rätt stort.

Leo är fortfarande skruttig. Totalt genomförkyld så vi blir nog hemma resten av veckan misstänker jag. Plånboken gråter men det bortser jag ifrån. Leo kommer före plånboken. Sen att jag personligen är superdålig på att bara vara hemma är en annan femma. Men fördelen med det är att då får jag så otroligt mycket gjort som jag annars skjuter på. Som när vi höll på igår, jag och Maja. Köket tog närmare en timma, och Maja hjälpte till största delen av tiden. Men jag har fortfarande massor kvar på listan jag gjorde, så det ska jag ta itu med idag. Men först mer kaffe!

Girlpower!

Mitt rekord på tre veckor

Jaha, tre hela veckor fick jag jobba utan att behöva ta ut VAB, det är rekord. Men mer än så blev det inte för igår efter lunch ringde Leos fröken och sa att han inte mådde bra. Fick även prata med Leo och han lät verkligen hängig så jag packade ihop och åkte till skolan för att hämta honom. Fick hem en trött Leo som var röd om kinderna, hostig och snorig. Sen gick vi hem och bäddade ner honom i soffan med en filt över sig, och ändå frös han.

Mamman i huset var också rätt trött, så när Leo låg i ena änden av soffan och slöade så lade jag mig i den andra änden, och somnade. Det är väl ändå den ultimata vardagslyxen en tisdag, att kunna ta en powernap? Men kan inte påstå att jag blev piggare av det, men skönt var det.

Sen rullade allt på som vanligt med middag, fixa i ordning köket, ta en dusch osv. Lagom tills jag kom ut ur duschen skulle Leo lägga sig så när han lagt sig kröp jag och J ner i sängen för att kolla lite serier. Maja kom hem ifrån träningen och kröp upp i fotänden av sängen som alltid för att berätta vad de gjort. Sen var det dags för en dusch för henne, och sova. Strax efter det gjorde jag och J det samma.

Har vaknat massor med gånger i natt. När jag var uppe vid halv sju i morse hörde jag Leo hosta, och han slutade aldrig. Han kom upp och när han såg att jag var uppe bad han frivilligt om hostmedicin, fastän att smaken av den nästan får honom att kräkas. Då är det illa. Som tur är verkar han i alla fall vara feberfri, men han får nog vara hemma nån dag till, minst. För även om han inte har feber är han otroligt hängig och skulle aldrig orka med en heldag i skolan.

Själv funderar jag på om jag inte skulle roa mig med att städa badrummet idag. Sånt jag alltid tänkt att jag ska göra under helgen, men när helgen väl kommer och jag är trött efter en arbetsvecka är det det sista jag vill göra, så istället tänker jag att jag ska ta det en kväll efter jobbet, men det blir ju aldrig av. Men nu är jag ju faktiskt hemma mitt i veckan och det finns inga ursäkter. Förutom att jag är lat. 🙂 Men den ursäkten har jag använt mig av alldeles för länge nu, så det är väl bara att ta tag i badrummet. Men först mer kaffe och göra sig i ordning.

Det finns fler i familjen som gillar en powernap

You are my person

Gud vad dålig jag var i onsdags. Så dålig att jag gjorde nåt som jag aldrig gör, jag ringde K för att höra om de kunde åka till honom en dag tidigare. Inte för min skull, utan för deras. Jag klarade inte av ljud för då kändes det som om huvudet skulle explodera och jag fixade inte att göra middag så det fick bli matlådor. Då har trollen det både bättre och roligare hos K tills jag är bättre. Självklart var det inga problem för honom att de åkte dit.

Och då är det ju så himla typiskt att jag sen vaknar på torsdagen och mår bättre. Då var de redan inställda på att åka till pappa och såg fram emot det så då kunde jag ju knappast avboka det. Så det var bara att hålla sig till planen och låta dem åka. Och fy så tyst det blev hemma sen. Jag tog en sväng till affären, tvättade lite och dammsög. Vilket fick mig att inse att jag var inte så frisk som jag kände mig för när jag var klar kändes det som om jag hade sprungit ett maraton. Kunde inte prata, svetten bara rann. Så det fick bli en lång, varm dusch och hjälp så skönt det var. Finns väl inget som är bättre efter att man varit sjuk än att få duscha, det känns som om man duschar bort det sista och sen känner man sig så pigg och fräsch.

Eftersom trollen inte var hemma passade jag på att kolla Netflix. De har så mycket bra stand up där, som absolut inte är barnvänlig, så det gäller att passa på när man kan. Nog för att mina troll börjar att bli stora, men en del shower är inte lämpliga för en 12-åring även fastän vi har det rätt högt i tak här hemma med sånt.

Sen kom J över en stund. Ja jag vet vad ni tänker haha men nej, inget sånt. Inget booty call. Det är typ det sista jag tänker på för tillfället. Jag kände att vi behövde prata med varandra, prata ut ordentligt utan bråk. Vilket var precis vad vi gjorde också och det kändes så bra. Vi pratade och kramades lite. Och han hade med sig den röda t-shirten som jag älskar att sova i. Fick även ligga en liten stund med huvudet på hans axel och hjälp vad jag har saknat det. För vad som än har hänt och hur det än slutade så var det inte bara dåligt. Det var mycket som var bra också, det var mycket mer bra än dåligt. Så det är väl klart som fan att jag saknar honom och allt det bra vi hade.

När han hade gått så kollade jag lite serier och sen var det dags att sova. Sov bättre den här natten än vad jag har gjort på länge, sov oavbrutet till åtta i  morse istället för att vakna en gång i timman. När jag vaknade vid åtta gick jag upp och rökte sen somnade jag om.

Idag är det fredag vilket betyder att jag ska bädda rent och lite annat. Dammsugningen tog jag igår så den behöver jag inte bry mig om idag. Borde städa badrummet men med tanke på hur slut jag blev igår av det lilla jag gjorde så är jag högst tveksam till att det kommer att bli gjort idag.

Sen hade jag ju planerat att se senaste teen mom 2 som kom i måndags, men det är helt omöjligt att hitta hur mycket man än söker. Så det kunde ju jag glömma. Får väl se om det möjligtvis finns något mer på Netflix som jag inte kan kolla på när trollen är hemma.