Tag Archives: K

En perfekt lördag!

Åååh vilken bra dag och kväll vi hade igår!

Matchen var så sjukt spännande, och största delen av tiden var den väldigt jämn. Men emot slutet drog våra tjejer ifrån och bara ökade ledningen minut för minut nästan, och när slutsignalen lät var det ingen tvekan om att våra tjejer vunnit hela serien! En hel säsongs hårt slit har verkligen lönat sig och nu kom belöningen i form av en serieseger.

K såg så klart inte matchen, hans dotters viktigaste match nånsin. Han kom emot slutet, och stod ute i korridoren och väntade. Han kunde inte ens kliva in i hallen och få ta del av sin dotters lycka. Nån som är förvånad? Jag kan ju säga att jag personligen hade ju inte missat det för allt i världen, och den hårda kramen av glädje jag fick av Maja när de vunnit går inte att beskriva med ord. Och det väljer han frivilligt att missa. Jaja, det är hans förlust, såna stunder kan man aldrig få igen när man missat dem.

Efteråt var det föräldramöte där vi diskuterade cupen i Göteborg, cupen här och nästa säsong. Nästa säsong ska tjejerna spela i två serier. Dels den de tillhör, och sen även Stockholm division ett. Stockholm valde de för att den här serien kan inte riktigt ge tjejerna den utmaning de behöver för att fortsätta att utvecklas så mycket som de har gjort. Stockholmsserien är mycket tuffare, och därför kommer de också att kunna utvecklas mer där, även om det även innebär att de kommer att förlora mer än de gjort tidigare. Men ofta lär man sig mer av att förlora än att vinna.

När det var slut släppte Kalle av oss hemma och det var snart dags för mig att börja med maten. Vi käkade kött och ris, Majas favoriträtt, för att fira seriesegern lite. Efter vi hade ätit så hoppade jag in en snabbis i duschen, och passade på att raka benen också.

Lite senare kom Rasmus och hans tjej över. De var upptagna när det var match så de kom över senare på kvällen istället. Som alltid blev det mycket skratt och trollen var överlyckliga över att få träffa brorsan. Klockan var väl runt tio när trollen kröp ner i sina sängar och Rasmus och hans tjej gick hem. Då kröp jag och J ner i sängen, kollade lite serier och sen var det dags att sova.

Söndag betyder veckohandling så jag har en del att göra, som att planera nästa veckas mat, göra inköpslista och lite sånt. Sen efteråt ska vi ut och käka på Ming Palace för att ordentligt kunna fira segern igår. Igår hade ju Kalle planer, så vi väntade med det tills idag. Men vi har inte sagt något till Maja än, det får bli en överraskning helt enkelt.

Jag skulle behöva tvätta också, men vi får se om det hinns med. Och om inte annat misstänker jag att jorden inte kommer att gå under, så jag kommer nog att hinna med att tvätta i morgon också efter jobbet. För nu är Leo tillräckligt pigg för att kunna gå tillbaka till skolan, och då blir det jobb för mig. Och jag måste erkänna att jag längtar tillbaka dit lite efter att ha varit hemma sen i tisdags eftermiddag.

Så här glad är man efter att man vunnit serien

Att inte ta föräldraansvar

Igår var jag så bleh efter att ha storstädat ifrån golv till tak att jag helt enkelt sket i det sista, det kan vänta tills nästa gång jag är hemma med sjuk Leo och blir rastlös. Istället gjorde jag bara det vardagliga som att tvätta två maskiner, köra en omgång disk och såna saker.

När Maja slutade gick vi till affären för att handla hem såna nödvändigheter som fredagsmys, lördagsgodis och frukost. De hade billigt maskindiskmedel också, och eftersom mitt börjar att ta slut passade jag på att handla det också. Som alltid när vi går dit på fredagar och bara ska ha några få saker slutar det med att vi har halva affären med oss hem. Life with kids tror jag att det kallas.

Hemma fixade jag det sista och sen åkte Maja på träning. Så det var bara jag och Leo hemma. J hade ju skola hela eftermiddagen och kom sent. Då hade vi redan hunnit äta, jag hade fixat allt i köket och startat diskmaskinen och allt sånt man alltid gör efter maten. Leo ville äta sitt fredagsmys vid datorn så att han kunde kolla yotube så jag kröp ner i sängen och kollade serier. Efter ett tag kom J och gjorde mig sällskap, det är ju så mycket mysigare att ligga två än att ligga ensam. Jag kände mig rätt trött och bara allmänt bleh med en hel del jobbiga tankar, så vi lade oss rätt tidigt för att vara fredag och  man inte behövt gå upp tidigt på morgonen. Innan midnatt var det i alla fall.

Jag vaknade första gången vid klockan sex i morse och gick upp och rökte och sen tillbaka till sängen. Slumrade till men vaknade igen vid åtta och kände att så skulle det fortsätta så jag kunde lika gärna kliva upp och starta kaffebryggaren, vilket var precis vad jag gjorde.

Idag är det match! Maja blev ju inte uttagen, men eftersom det är sista matchen i grundserien, och rätt avgörande för om de kommer att vinna den, så är det självklart att vi åker och tittar ändå. Men så var det en av tjejerna som blev uttagen som inte kunde, så Maja fick den platsen. Så hon får spela ändå! Hon kommer att bli överlycklig när hon vaknar och får veta det, för hon var så besviken. Och efter matchen är det föräldramöte om cupen. Jag och Kalle har tagit det i två år nu, hela tiden som Maja har spelat. Det här året är det en helg när hon är hos pappa, och han är även den enda som gått utbildningen, så både jag och Kalle känner att nu är det dags för K att ta lite ansvar. Vilket inte är hans starka sida. Cupen i Göteborg är ju också på hans helg, men det är Kalle som får åka med, och jag som får stå för spelaravgift och resekostnader. Så den här cupen får han faktiskt lov att ta. Och policyn är att en vuxen anhörig måste ställa upp för att barnet ska få spela, annars skulle ingen hjälpa till för det är verkligen sjukt tråkigt. Och jag och Kalle har som sagt tagit två år, så nu är det dags för K att ta det. Men jag hyser inga större förhoppningar om det. Han vill ha barnen så mycket som möjligt, men inte ta något ansvar, om han själv inte tycker det är kul. Då kan han göra det, annars vägrar han även om det går ut över hans barn. Är nån förvånad?

Min reaktion när jag har att göra med K

Dags att flytta!

Igår blev jag äntligen klar med det sista inför flytten på jobbet. Jag bar bort alla boxar till arkivet, flyttade över det sista till nya kontoret och så stod jag där inne på eftermiddagen och jobbade. Bland annat genom att gå igenom alla telefonfakturor. Vi är typ mellan 50-60 st som jobbar där, så det var ett gäng fakturor att gå igenom. Och misstänker att det kommer att bli lika många idag. Jag var helt slut i huvudet och tom på energi, men fick verkligen inte i mig mer kaffe eftersom jag redan hällt i mig mängder, så jag smet över torget till affären och köpte en cola istället. Det funkade det med.

När jag slutade åkte jag hem och hämtade Leo sen gick vi till Ica, och självklart glömde jag det viktigaste; ägg. Så det får jag köpa idag. Men det köper jag vid jobbet, orkar inte åka hem, hämta Leo och gå till affären bara för ägg. Sen att affären vid jobbet är lite dyrare det orkar jag inte bry mig om idag.

När jag kom hem var det det vanliga med tvätt, mat osv. När allt var klart blev det en lång, varm dusch och sen ut i soffan och lite kvällsmys med Leo till tända ljus. Lagom tills han skulle lägga sig kom J, så när Leo lagt sig kröp jag och J ner i sängen, med tända ljus så klart, och sen var det serier och mys, med en liten paus för när Maja kom hem och kom in i sovrummet för att berätta vad de gjort på träningen, och efter det var det dags att sova. Jag tror att jag faktiskt somnade rätt fort.

Idag vet jag inte riktigt hur mycket jag kommer att få gjort på jobbet. Klockan åtta kommer flyttgubbarna för att flytta våra arkivskåp och annat till våra nya rum. Men mitt skrivbord står så att jag borde kunna jobba även när de är upptagna med att flytta in allt utan att jag står i vägen. Vi får hoppas på det. Sen skulle vi tydligen ta långlunch på pizzerian var det prat om.

Idag slutar jag tidigare för vi har möte på skolan med skolkuratorn, psykologen och skolsköterskan om hur vi bäst ska kunna hjälpa Leo. K har sagt att han kommer, så jag hoppas verkligen att han gör det. Att inget ”viktigare” dyker upp. Ja, viktigare för honom, för mig finns det inte något viktigare än mina barn. Men vi vet ju att han prioriterar inte riktigt så. Men som sagt, jag hoppas verkligen att han kommer, för Leos skull. Då ska han även skriva på ansökan om kontaktperson för Leo. Så fyller jag i det sista och lämnar in det i morgon på jobbet. Jag och den handläggaren sitter ju i samma korridor, står jag i min dörröppning ser jag in till henne. Men för den sakens skull betyder det inte att vi får bifall på ansökan. Utredningen kommer att gå till precis som vilken utredning som helst.

Min räddare i nöden

När folk ska lägga näsan i blöt

Igår tog jag en friskvårdstimma och gick ner till optikern för att justera glasögonen. De satt alldeles för hårt så de tryckte emot skallbenet och gjorde ont. Nu tror jag att hon justerade dem lite för mycket och de är lite för lösa men så får det vara för tillfället. Orkar inte åka ner idag igen. Det får bli när jag ändå ska till läkaren och har vägarna förbi.

Dagen gick rätt fort. Sista två timmarna var sega som vanligt. Egentligen borde jag ju ta en kaffe där på eftermiddagsrasten men jag är helt enkelt inte sugen på. Det kan bero på de enorma mängderna jag dricker på förmiddagen, men där är det helt omöjligt att dra ner. 🙂

Det var så skönt att äntligen få komma hem och kramas med mina troll som varit borta i en vecka. Men inte helt förvånande, nu när K fått som han vill så visar han sitt rätta ansikte. Den här gången vid matbordet. Då får Maja ett mess om att ni har de valt skolor till henne. Jag säger inget om själva skolorna de valt, för det är de skolor Maja kan tänka sig att gå på och då ska hon självklart få göra det även om jag önskade att hon valt en annan skola. Nej, det är att han och den elaka styvmodern bara går över huvudet på mig och väljer. Det är något han, jag och Maja borde ha diskuterat ihop. Men icke, han och elaka styvmodern bestämmer och bortser helt ifrån att det faktiskt är jag som har henne mesta tiden och inte han och att jag är hennes andra vårdnadshavare. Jag är dock inte förvånad, tyvärr. Och att elaka styvmodern är inblandad gör mig inte heller förvånad för hon ska lägga sig i precis allt hela tiden. Sånt hon inte har att göra med. Som att hon nu under lovet som var messade Leo att han skulle väcka Maja för hon borde inte sova längre. Eeeh, ursäkta? Hemma hos mig är det väl faktiskt jag som avgör hur länge jag tycker att min dottern ska få sova, när hon har haft en kompis sova kvar och de garanterat legat och fnittrat halva natten, och inte hon? Eller som den gången Maja hade muskelinflammation i ryggen och hade jätteont och jag köpte Ibumetin som tar hand om både inflammationen och värken. Då messade hon Maja om att den medicinen skulle minsann Maja inte äta förens hon varit hos läkare som ställt en diagnos. Eeeh, ursäkta? Är det inte just det som Ibumetin och liknande är till för, för att man ska slippa springa till läkaren i onödan utan bara kan köpa något receptfritt och ge henne. Så är det konstant. Om ni bara visste hur trött jag är på att höra ”Men Carolina sa att…”. Jag kräks i munnen lite grand varje gång jag hör det för det är nog den meningen som sägs mest här hemma. Som sagt, det är en skillnad på att vara engagerad och att lägga sig i något man inte har att göra med, och där går hon över gränsen gång på gång. Så jag messade K om det, att det är något han skulle ha diskuterat med mig, och att jag inte längre kommer acceptera att Carolina lägger sig i hur vi gör här hemma. Jag lägger mig inte i hur K gör hemma hos sig om barnen inte far direkt illa, och då ska inte hon komma och lägga sig i hur vi gör här så länge barnen inte far illa, vilket de verkligen inte gör! Så jag messade K, men som alltid så kan han inte se sin egen del i det hela. Skrev även att jag inte tänker acceptera att elaka styvmodern lägger sig i längre, det har pågått alldeles för länge. Inte helt oväntat så svarade han inte ens på det sista meddelandet. För nu har han fått som han vill, få ha barnen en dag längre, och då behöver han inte anstränga sig längre. Det han glömmer är att nästa gång han vill ha barnen ytterligare en dag så kan han ju glömma det när han beter sig så här, då är det helt omöjligt att få det att funka att han har dem längre. Enough of my rant now.

Idag blir det en vanlig vardag. Jag ska rulla cigg, sen ska jag åka och jobba. När jag kommer hem är det tvätt och mat som gäller och sen soffan tills det är dags för Leo att lägga sig. Då blir det sängen och serier för mig. Maja har ju träning så när Leo väl har lagt sig är det tomt och tyst hemma och då kan jag lika gärna lägga mig i sängen och kolla på nåt. Onsdagar är ju den dagen det är som mest serier som kommer så jag har ju lite att välja på.

 

Ett steg närmare anställning

Utvecklingssamtalet gick jättebra igår. Det var även första gången jag träffade hans nya fröken, tidigare har vi ju bara haft mailkontakt. Allt var bara fint, förutom att samma skitunge fortfarande är på honom. Och det blev hans fröken väldigt upprörd över och sa att det får hon genast ta itu med. Jag sa att det är skamligt att det fortfarande pågår. Det har pågått i över ett år, och visst har det blivit bättre, men det är fortfarande inte bra och det är inte ok. Hade det varit en arbetsplats med vuxna så hade facket blivit inblandade för länge sen, och det hade även gjorts en anmälan om arbetsmiljö. Och skolan är barnens arbetsplats så varför ska de stå ut bara för att de är yngre? Fortsätter det så kommer jag att göra en anmälan för det här måste få ett slut, och kan inte skolan stoppa det får jag göra det. K var också där, vilket gjorde mig väldigt glad. Jag är ju iofs helt säker på att han gör det med en baktanke men jag bryr mig inte om vilket. Han var där, och det gynnar Leo så då är jag nöjd. Sen varför han gör det är mindre viktigt.

Idag har jag möte på arbetsförmedlingen. Jag tror, men är inte helt säker, att vi ska skriva på papper om min anställning. Nu är det inte långt kvar. några veckor bara, sen kan jag sluta skriva ”praktik” och börja skriva ”jobbet”. Fy fan vad skönt det ska bli. Och plånboken kommer att bli väldigt glad. För att inte tala om hur mycket jag vet att det sticker i ögonen på andra. Jag som med mina diagnoser aldrig skulle kunna varken få eller behålla ett jobb. Jag besegrade mina diagnoser, jag lät dem aldrig diktera vem jag är, och nu står jag här och är på väg att bli anställd på ett jobb jag trivs skitbra med och som jag vet att jag sköter förbannat bra.

Förutom det ser dagen ut som den alltid gör. Praktik, handla, tvätta, laga mat. Det är så skönt att dagarna rullar på som de gör.

upload_-1 (31)

Ännu en sväng på familjerätten

Fy vad trött jag är idag. Det måste vara för att det är tisdag, dagen som gud glömde. Jag var så trött när jag klev upp att jag såg suddigt. Men nu börjar blicken stabilisera sig lite.

Idag har vi ännu ett möte på familjerätten, vi får väl se om han ens dyker upp den här gången. Men den här gången blir sista gången. Jag tänker inte låta min son vara längre på öppna förskolan en gång i månaden, och missa tid med mina troll för att sitta där och konstatera att inget har ändrats. Inget intresse finns ifrån hans sida till att samarbeta, han svarar fortfarande inte på sms som vi kom överens om osv. Kalle skickade ett till honom igår för att höra om han kunde hämta Maja på träningen ikväll och det har han fortfarande inte svarat på. Varför ska jag då ta ledigt ifrån jobbet, och missa tid med trollen, bara för att sitta där och konstatera att allt är precis som det varit de senaste sex åren? Nej, det tänker jag inte göra. Vi kan gå dit igen när han under en längre tid visat att han vill, och kan, samarbeta. Då kan vi gå dit för att gemensamt hitta ett sätt att komma vidare på. Fram tills dess får det vara. Han har fått så många chanser på sig att visa att han har ändrat sig men inget har hänt. Då finns det inte heller nån mening med att gå till familjerätten.

J kommer hit tidigare idag för att kunna vara här när Leo kommer hem ifrån öppna verksamheten eftersom att jag blir sen hem. Vi ska vara på familjerätten klockan tre så då är vi väl färdiga runt klockan fyra, när öppna verksamheten stänger för Leo. Sen måste jag ta bussen till affären och handla och sen hem. Då behöver det finnas en vuxen här som håller ett öga på Leo tills jag är hemma.

När jag kommer hem blir det det gamla vanliga; laga mat. Tvätten behöver jag inte tänka på eftersom jag tvättade sängkläder igår och de tar ungefär två dygn på sig att torka. Ska försöka hinna göra så mycket som möjligt nu på morgonen innan jag går så är det inte allt för mycket kvar hemma när jag kommer hem senare än vanligt.

Kim

 

Heldag på habiliteringen

Hittade vi några basketskor åt Maja igår? Inte då. De hade inte ett enda par. De sa att Stadium ute på Tuna Park kanske kunde ha nåt par i nån storlek, men jag hade ingen lust att sätta mig på bussen igen för ett kanske. Så vi fick nöja oss med ett par inomhusskor som funkar till de flesta inomhussporter. Att jag ville ha just basketskor till Maja är för att de går högre upp och skyddar vristen emot stukningar. Hon fick prova tre olika storlekar innan hon hittade en som passade. Skitungen har 39,5! Och hon är i typ min längd, vilket inte är långt alls. Och jag har storlek 36 i skor.

Vi åkte hem och jag laddade mobilen en stund innan det var dags att fixa mat. J hade somnat hemma och kom när jag stod med disken så han blev utan mat för det hade åkt in i frysen i form av matlådor. Och Lilith var sur. Det är inte första gången han blir sen för att han somnar hemma, då borde man ha lärt sig av sina misstag och satt larm på mobilen så det inte händer igen. Men nej, det hade han såklart inte gjort. Då får han skylla sig själv att han har en sur flickvän och ingen mat.

Efter att jag tagit disken slog jag mig ner i soffan och kollade på dr Phil. Maja var iväg på träning och Leo pysslade med nåt inne på rummet. När det var slut fick jag Leo i säng och sen lade jag mig i sängen och kollade serier medans J kollade på Idol. Maja kom hem strax innan det var slut för hennes del blev det en dusch och sen sova. Jag och J kollade klart på avsnittet av Bones jag kollade på innan det var dags för oss att sova.

Idag blir det ingen praktik. Vi har tid på habiliteringen och det ska bli mycket spännande att se om K kommer. Kalle ska i alla fall med, för vi ska få lära oss mer om Leos diagnos och vilken hjälp som finns att få. Typ 4 år efter han fick sin diagnos. Bättre sent än aldrig typ. Det kommer ta några timmar så jag tog ledigt hela dagen annars skulle jag få gå till praktiken, åka direkt därifrån till habiliteringen och sen när det är slut efter några timmar tillbaka till praktiken och sen hinner jag knappt dit så ska jag gå hem. Nej, då är det enklare att ta ledigt hela dagen.

Johnny

Så arg så jag kokar, minst sagt

Gud, jag är så arg att jag kokar.

Majas träning har ju kört igång igen för säsongen, och en av träningarna är på fredagar, alltså på Ks tid. Så jag messade honom för att påminna honom om det, plus vad hon behöver på träningarna, men se han vägrar att köpa skor på henne att ha på träningarna. Varför? Samma ursäkt som alltid; han betalar ju underhåll. Samma ursäkt han alltså kört med i sex år. Jag har köpt allt de behöver här, vilket det är tänkt är precis vad underhållet ska gå till, vad de behöver när de är här hos mig som boendeförälder. Inte vad han behöver när de är hos honom. Det är ju befängt, att han skulle betala underhåll till mig för att jag ska se till att de har allt de behöver när de är hos honom, då hade han ju inte behövt betala underhåll utan kunnat ta de pengarna för att se till att när de är hos honom har de vad de behöver.

Det är nämligen skillnad på underhållsbidrag och underhållsstöd. Underhållsstöd är det vi har och som går via försäkringskassan och som i regel är lägre än underhållsbidrag som man bestämmer gemensamt eller via domstol och som oftast är högre. Därför ska underhållsstöd också täcka mindre saker, eftersom det är lägre.

I sex år har jag tagit hand om precis allt, på existens minimum, utan att be honom om en enda krona. Jag har sett till att de har allt de behöver, och lite till, utan någon hjälp ifrån honom, på något sätt. Jag har betalar för allt, på existens minimum. Jag har suttit på bup  med Maja en gång i veckan i flera månader på grund av honom. Jag har suttit i skolan och diskuterat hur min son blir mobbad, utan att han behagade att komma. Jag har suttit på habiliteringen och diskuterat Leos diagnos utan honom. Jag har suttit på hur många utvecklingssamtal som helst, utan honom. Jag har varit till vårdcentralen och akuten utan honom. Jag har suttit på matcher och cuper utan honom, för att han inte behagat dyka upp. Jag har tagit barnen till tandläkaren utan att han följt med, eller ens brytt sig om att fråga hur det gått. Jag har betalat allt, även sånt jag inte har haft nån nytta av. Jag betalade Majas öppna förskola i flera terminer trots att det bara var han som hade henne där och inte jag. Jag har betalat hennes medicin hon hade hos pappa men inte här. Varför? För att hon var tvungen att kunna ha de sakerna och han vägrade att betala både terminsavgift eller medicin.

I sex år har han duckat allt ansvar och vägrat att finnas där och ställa upp för sina barn, och när han inte kom på mötet sist, och inte behagade att ens höra av sig innan för att avboka, då var det droppen. Nu ska han inte slippa undan ansvar längre och jag täcker upp för honom. Inte en chans. I sex år har jag försökt få honom engagerad i sina barn. Jag har bönat och bett utan resultat. För honom är det helt enkelt inte viktigt. Han vill ha sina barn, så länge han faktiskt inte behöver ta någon form av ansvar för dem, det går ju inte för sig. Och under lång tid gömde han sig bakom att han inte hade vårdnaden. Men när han fick gemensam vårdnad, när jag frivilligt gav honom det i Tingsrätten, blev det nån skillnad? Inte då. Han har fortfarande inte tagit något ansvar.

Och när jag väl sätter ner foten, när jag äntligen, efter sex år, visar honom att nu slipper han inte undan att ta ansvar längre, jag vägrar att täcka upp för honom längre, att hitta ursäkter för att skydda honom gör jag bara inte mer, ja då går han i taket och allt är mitt fel. Seriöst?! Jag är den dumma här tydligen. Inte en chans, det går jag inte med på. Jag vet precis hur mycket jag gjort för mina barn, och jag vet precis hur lite han har gjort. Nej, nu är jag klar med honom, för gott. Ja, jag vet att han är pappa till två av mina barn, men eftersom vi har gemensam vårdnad behöver jag faktiskt inte upplysa honom om nånting längre. Som vårdnadshavare kan han själv ta reda på det, det är han i sin fulla rätt att göra. Jag vägrar att låta mig trampas på längre, och att mina barn hamnar i kläm och blir lidande för att han är den största egoisten som vandrar på denna jord där det bara är han som räknas. Sorry, så funkar det inte när man är förälder. Då är det bara barnen som räknas, och man själv hamnar på andraplats. Först ser man till att de har allt de behöver, både i form av materiella ting, och även själsligt. Att de mår bra, att de kan göra sånt de mår bra av att göra, att visa att man finns där för dem oavsett om det gäller ett möte i skolan för att diskutera hur vi kan lösa problemet med mobbing eller om det är att jubla högt för att nån gör mål i basket. Och fram tills att han börjar ta sitt ansvar som förälder så har jag inget att säga till honom. Men det lär väl flyga grisar utanför fönstret och helvetet fryser till is.

Kim

Felstavat, men så sant

Att slippa stå till svars

Jaha, hur gick det på familjerätten igår? Han dök inte ens upp och hörde inte av sig! Så vi satt och pratade om sommaren osv och de sa att jag ska hålla mig till det umgänge som bestämdes i Tingsrätten som är varannan fredag till måndag och inte en sekund mer eftersom han inte kom. Och hade han tyckt att det var viktigt så hade han hört av sig om han fått förhinder, vilket han inte gjorde. Och vad kan vara viktigare än att få reda ut om man ska få ha sina barn mer? Jo, det fick jag sms om senare när jag väntade på bussen hem. Han var på akuten med en jobbarkompis som skadat sig. Det var alltså så viktigt att han inte kunde hört av sig och bokat om tiden. Det tar några sekunder att skicka ett sms så det hade han hunnit göra. Jag hade i alla fall bokat om tiden så vi får väl se om han behagar dyka upp nästa gång eller om det dyker upp nåt som är viktigare än barnen, igen. Som alltid. Jag visste så fort jag läst det att det bara var en dålig ursäkt för att slippa komma på mötet, eftersom han vet själv hur han skött sommaren och är det nåt K inte gillar så är det att behöva stå till svars för de misstag han har gjort. Nej, tok heller, det vill han inte behöva göra. Och bara nån dag innan fick jag ju sms om att han ville att vi skulle lösa det själva, utan familjerätten. Så att han skickade ett sms senare med en dålig ursäkt visar bara på hur mycket han inte vill behöva stå till svars. Han låter det gå före umgänget med sina egna barn.

Jag tog bussen till Ica för att handla till middagen. På vägen hem träffade jag på Leo som var på väg hem ifrån öppna verksamheten. Eftersom klockan var så mycket så ”hann” jag inte starta tvätten. Eller ja, jag hann väl, men klockan hade blivit så mycket innan det skulle vara dags att hänga den. Så jag hoppade över det. Istället satte jag mig i soffan och väntade på att tiden skulle gå så jag kunde börja med maten.

Efter maten tog J disken och jag lade mig till rätta i soffan. Kollade lite tv innan det var dags för Leo att lägga sig. Då hoppade jag in i duschen medans Maja och J kollade på Idol, som jag vägrar att se. Efter duschen kröp jag istället ner i sängen och kollade lite serier i väntan på att Idol skulle sluta så Maja kunde lägga sig och J kunde krypa ner i sängen med mig istället. Vilket han gjorde tills det var dags att lägga sig.

Idag blir precis som alla andra dagar. Först praktiken, sen handla, sen hem och tvätta. Riktigt Svenssonliv alltså. Och jag älskar varje sekund av det. Så mycket har hänt på ett år och jag är lyckligare nu än vad jag nånsin har varit. Jag trodde aldrig nånsin att jag skulle komma hit där jag befinner mig idag. Så även om det är ex som är dumma i huvudet inblandade, eller jag är så trött på att få i ordning på arkivet så att jag bara vill spy ibland så skulle jag inte vilja byta bort en enda sekund av mitt liv.

Kim

Ännu en omgång

Gud så skönt det var att få hem trollen igår. När jag kom hem var Maja redan hemma, hon hade en kompis över och de spelade spel. Strax efter kom Leo hem. Han hade inte fått vara på Öppna verksamheten eftersom det är ny termin och eftersom han varit hos pappa hade ingen gett honom pengar till terminsavgiften. Nån som är förvånad över det? Rena turen att jag hade hunnit komma hem när han kom. Så han fick pengar av mig, det är ju ändå alltid jag som i alla år betalat allt sånt så varför bryta en tradition liksom?

Idag är det möte på familjerätten där vi ska utvärdera hur sommaren har gått. Hahahaha, ja jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det gick ju jättebra, första gången han hade dem efter förra mötet i alla fall. Sen vet vi ju alla hur det gick med att höra av sig i tid om trollen ville stanna kvar där längre. Och så tror han på fullaste allvar att vi ska fortsätta med att han ska ha dem längre när han inte kunde sköta sig första gången? Ja det ska bli mycket spännande i eftermiddag att höra vad han säger. Vilken ursäkt han ska använda sig av den här gången som ingen ändå går på. Undrar hur många omgångar där det krävs för att han ska inse att bollen ligger hos honom nu och folk har för länge sen slutat att tro på det han säger att han ska göra när man märker att inget ändå händer?

Men innan dess är det praktik som gäller. Det går sakta men säkert framåt med att sortera arkivet och jag är i alla fall inne på skåp två med boxar. Som sagt, sakta men säkert framåt. Det lär ju vara några veckor kvar innan jag är helt klar. Då behöver vi hitta på nya arbetsuppgifter åt mig, men som det lät på chefen på samtalet i fredags så ska det inte vara några problem. Skönt det, för det finns inget värre än att bara sitta av tid.

Kim