Tag Archives: Sjuklingar

Tji fick jag

Jaha ja, jag som trodde att jag skulle kunna jobba idag, det kunde ju jag glömma. Som det ser ut nu blir jag hemma resten av veckan. 🙁 Jag är verkligen inte gjord för att vara hemma. Det enda som är bra med att vabba är att man kan tillbringa timmar varje dag med en bok i soffan. Vilket också var vad jag gjorde igår.

Det enda som behövde göras var att fixa tvätten och laga mat. Tvätten var snabbt ordnad, men inte maten. Vi skulle äta kyckling, och duktiga Lilith hade helt glömt bort att ta fram den ur frysen i tid. Trots att jag lade den i vattenbad hann den inte tina tillräckligt mycket för att den skulle gå att skära så vi fick ta matlåda till middag och så får vi äta kycklingen idag istället.

Ikväll efter maten och jag har tagit en dusch ska jag och trollen ha spelkväll. Vi ska spela Cards Against Humanity. Eftersom mina barn har samma smaklösa humor som sin mamma så kommer vi nog att ha jättekul. J ska inte sova här i natt så vi får klara oss utan honom. Vilket nog inte ska vara några problem, vi kan spela ändå. Det enda jag inte gillar är just hela biten med att somna ensam. Vara ensam funkar finfint fram tills att trollen har lagt sig och det är bara jag uppe. Då gillar jag det inte. Fram tills dess går det bra.

Misstänker även att jag måste ta en promenad till affären. J ”glömde” säga till att kaffet var i stort sett slut så jag tog det mesta som var kvar nu till frukostkaffet. Och jag tror inte att han köpt nytt heller. Och jag vägrar att vakna i morgon och inte få nåt frukostkaffe. Det är ett måste på morgonen. Så jag får vackert ge mig iväg till affären.

Förutom det är det ungefär som igår, jag ska tvätta och fixa middag. Så det verkar bli några timmar på soffan idag också med en bok i knät och en katt bredvid sig. Vilket jag inte klagar över. Det är så otroligt rogivande att läsa sida efter sida samtidigt som man klappar en katt. Det är den bästa terapin man kan få.

Hur man vabbar

En bok och en katt

Jaha, blev en liten frånvaro härifrån igen. Skärpning Lilith! Men jag har varit halvhängig och igår när jag äntligen skulle tillbaka till jobbet försov jag mig självklart och hann bara göra mig i ordning och sen rusa. Hann jobba 3½ timma innan fritids ringde om Leo. Han hade huvudvärk och var hängig så det var bara att anmäla vab och åka hem. Känner mig så dum som precis när jag är tillbaka på jobbet går hem igen. Men barnen kommer alltid först. Som tur är så verkar det som om jag kan gå tillbaka till jobbet i morgon. Men väntar en liten stund med att friskanmäla tills jag är säker på det. Är han lika pigg vid middagen som han är nu så kan jag friskanmäla ikväll. Enda fördelen med att vara hemma och vabba är att man kan tillbringa timmar i soffan med en bok i knät och en katt bredvid sig. Det är helt klart himmelriket.

Annars då, vad har hänt sen sist? Inte mycket. Trollen har sommarlov, även om det för Leo innebär att han får vara på fritids eftersom jag jobbar. Maja hade sin första träning igår efter att gipset tagits bort och det var en totalt slut Maja som kom hem efter träningen med ont i hela kroppen. Hon var lite besviken att hon under den här månaden tappat så mycket och jag sa att träning är en färskvara men nu när hon är igång igen så kommer allt snart att komma tillbaka. Det är bara att fortsätta att göra det hon ska så är hon snart tillbaka i sin gamla form igen.

Igår fick jag sova ensam, inte något jag är speciellt överlycklig över att göra. Det funkar finfint under dagen, middagen, kvällen osv. Men så fort trollen lagt sig då blir det mindre kul. När jag är van att ha en axel att lägga mig på men nu är bara kudden där. Men jag slipper att sova ensam ikväll, för att sen få sova ensam i morgon igen.

Idag blir det nog en bok igen i några timmar. Ska tvätta och det där vardagliga men det lär bli några timmar över som jag kan lägga på läsning också. Det är det enda jag ser fram emot när det gäller semestern, alla timmar med läsning. Och sovmorgon också självklart. Men att vara hemma i tre veckor känns så där, jag är inte gjord för att bara vara hemma. Blir rastlös efter bara nån dag. Men som sagt, slippa alarmet känns underbart. Och eftersom man är hemma så slipper man vardagsstressen med komma hem, tvätt, mat, få barn i säng och så ska man sova själv. Ok, nu när jag tänker efter kanske det inte är så illa med tre veckors semester. 🙂

En bok och en katt är receptet för en bra dag

Hatar att sova ensam

Igår var första dagen hemma som jag inte behövde lägga mig efter att trollen gått till skolan eller sova middag på soffan senare. Det går som sagt framåt och ingen är gladare över det än jag för på måndag måste jag tillbaka till jobbet oavsett. Jag har inte råd att vara hemma längre, och jag kan garantera att Försäkringskassan inte kommer att godkänna min sjukskrivning. Men nu känner jag att fortsätter det så här så kan jag utan problem gå tillbaka på måndag.

Maja åkte till Göteborg igår med laget och det var tomt och tyst hemma. Visst, Leo var ju hemma men av nån konstig anledning är han alltid superlugn när det bara är han här så han märks knappt hemma. Jag kommer aldrig vänja mig vid att inte ha mina barn hemma.

Jag hade möte med Leos lärare igår om hans korttidsfrånvaro som är återkommande och vi diskuterade vad vi kan göra, både i skolan och hemma, för att undvika det. För han är ju inte sjuk utan bara totalt slut och behöver vara hemma och vila upp sig och inte ha nån stimulans alls i några dagar. Vi kom överens om lite olika saker vi ska testa och sen ska vi utvärdera det en bit in i nästa termin.

Efter det gick jag och Leo och handlade. När vi var där sa han att han ville ha färdigblandad sallad till middag och ingen blev gladare över det än jag. Då slapp jag laga mat. För även om jag är mindre trött nu är jag inte heller helt pigg. För att inte tala om att jag hatar att laga mat och är glad så länge jag slipper. Och så skulle vi hitta nåt lätt till middag idag och kom överens om att det blir nuggets och dipp. Funkar finfint för mig.

Ikväll blir det bara jag och Leo här. 🙁 Maja är ju som sagt i Göteborg och J ska inte sova här ikväll. Jag hatar att sova ensam som alla som känner mig vet. Det går finfint att vara ensam under dagen men när kvällen kryper sig på så hatar jag att det bara är jag. Det är då jag går och lägger mig tidigt bara för att det ska bli nästa dag lite snabbare.

du är saknad här hemma

Back from the dead

Sakta men säkert återkommer orken. Inte mycket men tillräckligt för att jag ska tro att jag faktiskt klarar av att gå tillbaka till jobbet på måndag. Idag var första dagen som jag inte behövde lägga mig igen efter att trollen gått till skolan. Som sagt, små, små framsteg varje dag.

Maja har varit på återbesök om sin tumme och den läker bara fint. Hon får ha gips i två veckor till sen ska den nog vara tillräckligt bra för att kunna ta bort det. Hon hade hoppats att de skulle gipsa om så att hon fick chansen att klia sig ordentligt över hela armen mellan att de tog bort det gamla gipset och satte dit det nya, men hon fick ha kvar det första.

Idag åker hon till Göteborg och kommer hem på söndag. Det är ju basketcup och även om hon inte kan spela får hon i alla fall följa med. Så det blir några dagar extra utan henne eftersom det är pappahelg och det därför betyder att när hon kommer hem ifrån Göteborg åker hon till pappa och kommer hit på tisdag. Jag gillar inte att vara utan nåt av mina troll så länge, men är superglad för hennes skull att hon fick följa med på cupen även om hon inte kan spela. De kommer att ha superkul, det är jag helt övertygad om.

Själv tillbringar jag mesta tiden på soffan, med min virkning. Orkar inte göra så mycket mer så det blev till att plocka upp virknålen igen för första gången på evigheter. Än så länge har jag improviserat ihop en korg till ljusen. Vi fick ju massor med olika doftljus ifrån PartyLite av mamma för ett bra tag sen. Så många att de inte ens var i närheten av att få plats i min ljusförvaring så de har stått i bokhyllan i vardagsrummet. Och det har drivit mig till vansinne att se alla påsar och kartonger men jag har inte hittat nån bra förvaring. Så då får jag väl fixa det själv. Så nu är en korg helt klart och den andra är på god väg. Behöver ju inte bara förvaring till ljusen utan även till vaxkakorna som för tillfället förvaras i världens fulaste glasburk. Så då gör vi en till korg. Men det var så länge sen jag virkade att jag fick fräscha upp minnet med hjälp av Youtube för att komma ihåg både hur man gör maskorna, och sen hur man ens kommer igång med en magisk cirkel.

I eftermiddag har jag möte med Leos lärare om hans återkommande korttidsfrånvaro. Jag ser ett mönster på när han blir överstimulerad och behöver vara hemma och vila upp sig nån/några dagar så vi ska försöka hitta en lösning så att det kan undvikas. Men det är inte förens klockan tre så jag har några timmar kvar tills dess. Ska försöka orka med att köra en tvätt, och behöver även gå och handla men det tar jag nog efter mötet, annars blir det till affären, hem och sen till skolan. Blir nog soffan och virkning ett tag till.

Hur man fördriver tiden

Sjukskriven och kaos

Det var sånt kaos igår så jag vet inte ens vart jag ska börja. Från början antar jag.

Fick ett mail ifrån min psykiatriker igår att öppenvården vägrar att ta emot mig och hänvisade mig till vårdcentralen. För att jag är för frisk. Seriöst?!? Jag har en diagnos jag får dras med hela livet som alltid kommer att finnas där, och enda anledningen till att jag funkar så pass bra som jag gör är ju pga den medicin jag äter. Ta bort den medicinen och öppenvården kommer att efter en månad att välkomna mig med öppna armar och röda mattan för att jag kommer att vara så dålig.

Men eftersom jag ändå skulle till vårdcentralen tänkte jag att fine, då tar jag upp det med den läkaren då. Vi började med anledningen till att jag var där. Han lyssnade på hjärta och lungor, kollade blodtrycket som var perfekt och så fick jag göra balanstest som misslyckades rätt bra. Känner mig inte yr, men väldigt ofta ostadig, som att det gungar. Efter det var det dags för provtagning. Det enda de kunde se var att det är ingen infektion, resten var de tvungen att skicka till lab så de provsvaren dröjer lite. Sen var det det här med min medcin. Som de pga min diagnos vägrar att ta i med tång typ. Så jag är alltså för frisk för öppenvården men sjuk för vårdcentralen. Det lät ju toppen verkligen! Hans rekommendation var att jag skulle maila min läkare som ska sluta, be om recept så jag klarar mig resten av året och sen söka läkare i nån annan stad.

Åkte till jobbet och lämnade sjukintyget som gäller nästa vecka också och sen hem och försökte hitta en privat läkare. Det måste vara en som är knuten till landstinget så att det går under högkostnadsskyddet, för annars har jag inte råd. Då kan ett besök kosta över tusen kronor. Det fanns en i hela landstinget förutom min läkare. I Norrköping. Och hon tar inte emot nya patienter.

Där och då började jag bli riktigt förbannad. Det ska alltså vara mitt ansvar att se till att jag får den hjälp jag behöver för att fortsätta att må så här bra, och inte sjukvårdens, som borde ha ansvaret över mitt mående? Hell no! Det går jag inte med på. Så då gjorde Lilith det Lilith alltid gör. Istället för att ringa klinikchefen, eller nån mellanchef ringde jag direkt till verksamhetschefen för psykiatrin. Som satt i möte. Men han ringde upp efter ett tag och jag förklarade varför jag ringde och han sa att så får det absolut inte gå till. Psykiatrin kan aldrig vägra att ta emot mig med motiveringen att jag är för frisk. Jag har varit patient hos psykiatrin så länge jag kan minnas, och enda anledningen till att jag är så ”frisk” nu är ju pga mina mediciner. Försvinner kontakten med en läkare så att mina recept inte blir förnyade så försvinner det friska rätt fort. Jag har som sagt en diagnos jag kommer få leva med resten av livet och äta medicin för att hålla under kontroll resten av livet. Verksamhetschefen var ute på språng mellan två möten så han bad mig att skicka ett sms med mitt personnummer så skulle han ta itu med det här. Jag vet att det betyder inte att jag kommer att få komma till öppenvården, men det betyder att för tillfället tar nån annan fighten åt mig.

Ringde även min gamla vårdcentral. Hon tyckte också det lät väldigt konstigt att min nya vårdcentral inte ville hjälpa mig. Man behöver ingen specialistutbildning för att begära in min journal ifrån min läkare, läsa den, se varför jag äter den medicin jag gör och förnya mina recept. Så hon sa att jag är välkommen tillbaka till dem, och de har även en konsulterande psykiatriker som deras läkare kan fråga om råd om de är osäkra om nån diagnos eller medicin. Tyvärr var alla tider bokade, men varje onsdag får de nya tider en vecka framåt så hon rekommenderade att jag ringer dem på onsdag morgon så skulle hon boka in mig på ett läkarbesök. Problemet är bara att då blir det ett besök vecka 27, och jag är inte säker på att jag har medicin så att det räcker tills dess. Men i värsta fall får jag väl förklara det när jag ringer på onsdag. De behöver ju inte skriva ut ett 100-pack som min läkare brukar göra utan bara så att jag klarar mig tills vecka 27. Men det löser sig alltid.

Efter allt det där var jag totalt slut så eftermiddagen tillbringade jag på soffan tills Kalle kom, jag bjöd honom på mat. Han gör så mycket för oss hela familjen så det minsta jag kan göra är att bjuda på mat ibland.

När alarmet ringde i morse var jag helt död. Bara för att jag är sjukskriven betyder det inte att ett alarm inte ringer på morgonen. Jag måste ju få upp Leo. Så det var bara att kliva upp och väcka honom och sen placera sig i soffan. När J kom upp var jag mer sovande än vaken så han körde mig i säng och jag somnade om runt åtta tror jag. Jag hörde i alla fall ytterdörren stängas två gånger och det gör den när alla går vid klockan åtta.

Klockan tio ringde J för att se om jag var vaken som jag bett honom göra igår. Vilket jag var, men hade inte orkat röra mig än. Han hade varit gullig och laddat kaffebryggaren så det var bara att gå upp och knäppa igång den och när jag kom in ifrån balkongen igen efter morgonciggen var kaffet klart.

I eftermiddag får jag besök av Linda. Det var så otroligt länge sen så vi har en hel del vi behöver skvallra ikapp om. En gång i tiden var vi så otroligt nära varandra men av olika anledningar som jag inte vill gå in på här, vill inte hänga ut nån, så är vi inte det längre. Vi har mest lite sporadisk kontakt då och då. Men idag en liten stund efter lunch kommer hon över på kaffe.

Innan det har jag lite jag tänkt hinna med här hemma. Ska köra igång en tvätt, plocka lite osv. Sånt där som man gör dagligen. Men först ska jag bli klar med morgonkaffet.

Livets dryck

Som jag har längtat

I vanliga fall tar jag ju bussen till jobbet, och det går rätt fort. Tar ungefär tre låtar på Spotify. Och ja, jag mäter inte avstånd i minuter eller meter, jag mäter dem i hur många låtar det tar. Men med cykeln tog det bara 1½ låt. Sen att det är uppförsbacke nästan hela vägen, och jag är otränad som fan är en annan femma. Hade ont i låren hela dagen på jobbet. Det hann gå över lagom tills jag skulle cykla hem igen. Och bara för att jag hade uppförsbacke hela vägen dit betydde det inte att det var nerförsbacke hem. Nej nej. För vägen som jag cyklar till jobbet är enkelriktat, vilket betyder att jag måste ta en annan väg hem. Som består av en jättebacke. Och självklart hade jag motvind. Men gud så skönt det var att cykla ändå, jag har alltid gillat det. Förstår inte varför jag inte gjort det på så många år. Men ångrar fortfarande att jag inte köpte en cykelkorg när vi ändå var på Jula för att köpa ett lås till cykeln.

Kände rätt fort på jobbet att jag nog borde ha varit hemma några dagar till. Men bara för att jag tycker det så betyder det inte att min lön håller med, och det gör den absolut inte. Så det var bara att bita ihop och se glad ut. Som tur var så gick tiden rätt fort.

Hemma säckade jag ihop helt. Jag skulle ha tvättat, men det fanns det ingen ork till. Men Majas träningskläder var jag så illa tvungen att ta itu med. Trodde jag, det fixade Maja. Gullunge! Mala tobak blev inte heller gjort, får köpa ett paket till jobbet idag, och mala tobak när jag kommer hem istället.

Jag hoppas att idag går lika fort på jobbet. Men vet att jag har en del som i alla fall kommer att hålla mig sysselsatt en del av tiden. Och det är min vecka att ta fakturorna, men det går nog rätt fort eftersom det inte är månadsskifte riktigt än.

När jag kommer hem måste jag mala tobak och ta itu med tvätten. Annars får vi gå nakna och det gillar nog ingen att behöva se. 🙂 Sen när Maja är på träning och Leo gått och lagt sig får jag äntligen krypa ner i sängen med J och kolla nya avsnittet av PLL som äntligen börjat igen! Som jag har längtat.

Hängig och trött

 

Hjälp, en tonåring!

Det har varit några dagars radiotystnad ifrån mig, men jag har inte helt återhämtat mig ifrån att vara sjuk. Lungorna bränner fortfarande som eld så fort jag andas in och då är inte första prioritet att sitta här.

I fredags fick jag en tonåring i huset. Min lilla Maja-skrutt fyllde 13! Hur sjutton gick det till? Det är jag inte mentalt redo för, hon är ju min lilla tjej. Men hon är tydligen inte så liten längre. Vi firade henne lite smått innan trollen skulle åka till sin pappa över helgen. Av Leo fick hon sin alldeles egna kaffemugg som det står geek på. Hon säger ju alltid att hon är en nerd, och jag har alltid sagt åt henne att när hon fyller 13 får hon dricka kaffe, så vad passar då bättre än en egen kaffemugg? Av mig fick hon ett nytt knäskydd till basketen, samma som damlandslaget använder som stöttar och skyddar vid de olika vridningar och belastningar man gör i basket, och en klubbtröja som hon velat ha i över ett år. Kalle kom över på morgonen så fort vi gått upp och av honom fick hon ett spel till xbox, och av J fick hon ett annat spel till sitt xbox. Sen kom Rasmus och hans flickvän över för de skulle låna trollen och åka till Slagstaglass med dem, och sen lämnade de av dem hos K efter det.

Igår var vi på bio och såg Fast and the furious 8. Den var riktigt bra. Helt klart värd att se. Jag gillar action, och om det även finns en del humor med i det så är Lilith nöjd. Innan dess var Kalle över och hjälpte mig med bordet. Träet har ju spruckit vid två ben, så i fredags monterade vi ner det och limmade. Och igår hade det torkat så vi monterade ihop det och ställde upp det igen, och nu är det som nytt. Skönt det, så slipper jag att slänga ut tusenlappar på ett nytt köksbord. Jag vill ju ha ett jättestort, som vi har nu, och då kostar det en hel del. Nu sparade jag de pengarna och kan göra roligare saker istället för de pengarna.

Idag blir det riktigt lugnt, jag ska inte gå utanför dörren hade jag tänkt. Eftersom jag inte kan andas utan att det gör ont så blir det rätt lugnt. Ska väl tvätta lite och såna saker, men inget för ansträngande. Får spara på krafterna tills i morgon när det blir en hel del tid hemifrån.

Paret alla hatar

Det vore ju lögn att påstå att jag var effektiv igår, jag gjorde inte mer än det absolut nödvändigaste. Vilket var att tvätta och laga mat. Det är fortfarande svårt att andas, och minsta lilla ansträngning gör att lungorna bränner som eld. Så jag spenderade större delen av dagen i soffan utan dåligt samvete. Eller ja, i alla fall för hemmet, har dåligt samvete som fan för jobbet, och att jag är hemma trots att jag nyss var hemma med Leo i nästan en vecka.

Efter att vi hade ätit hoppade jag in i duschen, och strax efter det kom J hit och jag överföll honom med pussar och kramar, jag hade ju inte sett honom sen i måndags kväll när vi skulle sova. Tisdag morgon räknas inte för då sov han när jag skulle iväg till jobbet och det blev varken pussar eller kramar. Som jag älskar honom, det är helt otroligt. Och efter att ha känt honom i snart två år, är jag fortfarande nykär i honom. Vi är det där paret alla hatar, som efter så lång tid ihop fortfarande måste ha konstant kroppskontakt. Vi kan inte bara sitta bredvid varandra i soffan utan att röra varandra utan jag slänger alltid benen över honom och så kliar han mig på knät eller nåt sånt. Vi pussas och kramas alltid.

Maja var iväg på träning och Leo ville vara i fred så vi lade oss i sängen och kollade serier. Leo har ett rätt stort behov av att få vara ensam och få zooma ut totalt och då är det bara att flytta på sig ifrån soffan. Och även om han sitter helt ensam har han nästan alltid hörlurar på sig, för att slippa höra minsta lilla ljud. Jag tror att det är hans sätt att få slappna av, att stänga ute alla ljud ifrån omvärlden som vi inte ens registrerar men som han hör varje gång. Så vill han vara ifred, då lyder jag.

När Maja kom hem ifrån träningen kom hon som alltid in i sovrummet, satte sig på sängkanten och berättade vad de gjort på träningen. Sen duschade hon, spelade xbox en stund och så var det dags för trollen att sova. Jag och J kollade lite mer serier, sen var det dags för oss också att sova. Och eftersom att jag saknat honom så mycket när jag sov utan honom, var det klart att vi skulle sova nära. Det gör vi iofs alltid ändå haha, men nu fick han inte säga nej. 🙂

Idag blir rätt mycket en repris ifrån igår, minus tvätten. Har för en gångs skull inte ens så jag får ihop till en halv maskin av nånting. Skulle ju iofs kunna tvätta Majas träningskläder så de är rena till nästa vecka. Vi får se, först ska jag få i mig kaffet.

Nån form av rekord

En dag hann jag vara på jobbet efter att ha varit hemma med skruttig Leo innan jag blev skruttig istället. Men envis som man är vägrade jag att gå hem, trots att jag nog egentligen borde ha gjort det. Det som jag brukar göra på nån timma på förmiddagen tog mig en hel dag att bli klar med, och hälften blev fel för att huvudet inte hängde med. Så ingen var mer glad än jag när det äntligen var dags att åka hem.

När jag kom hem skulle jag rulla en cigg och svetten bara rann. Av en cigg! Vet ni hur icke ansträngande det är att rulla en enda cigg? Men eftersom jag har familj var det bara att strunta i det och göra det som behövde göras ändå. Vi måste trots allt äta, och ha rena kläder på oss, så matlagning och tvätt måste man ju ta ändå. Men sen gjorde jag inte mer än så heller.

J skulle sova hos en kompis, så det var bara jag och katten i sovrummet. Tills Leo kom på att då kan ju han faktiskt passa på att sova inne hos mamma, vilket han fick göra. Jag hatar ju att sova ensam så för mig gick det så bra så att han sov inne hos mig. Speciellt när jag mår så här. Dividerade hela kvällen med mig själv om jag skulle sjukanmäla mig, vilket jag egentligen inte har råd att göra, eller om jag skulle bita ihop eftersom det bara är två dagar kvar, och gå och jobba. Men när lungorna brände varje gång jag andades så kändes det som att det spelar kanske ingen roll om jag har råd att vara hemma eller inte, så jag sjukanmälde mig. Och känner mig skitdum över det för jag har varit hemma så mycket med Leo. Men vad ska man göra? Men en dag på jobbet, det måste ju vara nån form av rekord, och inte av det positiva slaget.

Har vaknat till och från sen klockan tre i natt så till slut gav jag upp och startade kaffet. Har minimalt med saker jag tänker roa mig med i dag. Typ samma som igår, tvätt och matlagning. Resten får vänta tills jag blir lite piggare. Leo pysslar om mamma, samtidigt som han tycker att det är lite skönt att jag är sjuk så han slipper vara på öppna verksamheten. Men han funderar på att gå dit en stund i morgon för då skulle de tydligen baka bullar.

Myspys

VAB och egentid

Jaha, det var ju inte många dagar jag fick jobba innan skolan ringde igen om att Leo inte mådde bra och behövde komma hem. Så det var bara att avsluta det jag höll på mig, packa ihop och åka och hämta honom. Och han såg verkligen hängig ut. Så när vi kom hem placerade han sig i soffan, och sen stannade han där.

Själv roade jag mig med tvätt och lite såna saker. Sånt som man måste göra helt enkelt oavsett om man har lust eller inte. Men förutom det passade jag faktiskt på att njuta av att ha mer tid än vanligt hemma till att bara göra ingenting.

Vaknade vid sju i morse, när Js alarm ringde. Vi har ju samma märke på mobilerna, så vi har samma alarmsignal så jag trodde det var mitt alarm haha. Gick upp och tog två bloss sen kröp jag ner under täcket igen och somnade så småningom om och sov nån timma till.

Idag funderar jag på vad jag ska roa mig med hemma hela dagen. Hann ju inte helt klart med allt jag skulle göra förra gången jag hade en omgång VAB, så jag kanske fortsätter med det. Det enda jag har bestämt är att jag ska gå i pyjamasbyxor hela dagen.

Och ikväll när Leo lagt sig så ska Maja och jag krypa ihop i soffan tillsammans och titta på Gilmore Girls, våran nya rutin de kvällar hon inte har träning. Det är så skönt att kunna smyga till sig små stunder av egentid med nåt av barnen, som ensamstående är det inte alltid det lättaste. Ja, jag har ju iofs pojkvän, men som förälder är jag fortfarande ensamstående. Och då får man ta de chanser man får till egentid med nån av dem. Och tre kvällar i veckan är vikta till Maja, även om det innebär att jag får alldeles för lite sömn, eftersom när hon lagt sig vill jag gärna ha lite egentid med J också och inte lägga mig och sova på en gång. Ibland har dygnet för få timmar.

Våran egentid