Tag Archives: Sjuklingar

Sjukskriven och kaos

Det var sånt kaos igår så jag vet inte ens vart jag ska börja. Från början antar jag.

Fick ett mail ifrån min psykiatriker igår att öppenvården vägrar att ta emot mig och hänvisade mig till vårdcentralen. För att jag är för frisk. Seriöst?!? Jag har en diagnos jag får dras med hela livet som alltid kommer att finnas där, och enda anledningen till att jag funkar så pass bra som jag gör är ju pga den medicin jag äter. Ta bort den medicinen och öppenvården kommer att efter en månad att välkomna mig med öppna armar och röda mattan för att jag kommer att vara så dålig.

Men eftersom jag ändå skulle till vårdcentralen tänkte jag att fine, då tar jag upp det med den läkaren då. Vi började med anledningen till att jag var där. Han lyssnade på hjärta och lungor, kollade blodtrycket som var perfekt och så fick jag göra balanstest som misslyckades rätt bra. Känner mig inte yr, men väldigt ofta ostadig, som att det gungar. Efter det var det dags för provtagning. Det enda de kunde se var att det är ingen infektion, resten var de tvungen att skicka till lab så de provsvaren dröjer lite. Sen var det det här med min medcin. Som de pga min diagnos vägrar att ta i med tång typ. Så jag är alltså för frisk för öppenvården men sjuk för vårdcentralen. Det lät ju toppen verkligen! Hans rekommendation var att jag skulle maila min läkare som ska sluta, be om recept så jag klarar mig resten av året och sen söka läkare i nån annan stad.

Åkte till jobbet och lämnade sjukintyget som gäller nästa vecka också och sen hem och försökte hitta en privat läkare. Det måste vara en som är knuten till landstinget så att det går under högkostnadsskyddet, för annars har jag inte råd. Då kan ett besök kosta över tusen kronor. Det fanns en i hela landstinget förutom min läkare. I Norrköping. Och hon tar inte emot nya patienter.

Där och då började jag bli riktigt förbannad. Det ska alltså vara mitt ansvar att se till att jag får den hjälp jag behöver för att fortsätta att må så här bra, och inte sjukvårdens, som borde ha ansvaret över mitt mående? Hell no! Det går jag inte med på. Så då gjorde Lilith det Lilith alltid gör. Istället för att ringa klinikchefen, eller nån mellanchef ringde jag direkt till verksamhetschefen för psykiatrin. Som satt i möte. Men han ringde upp efter ett tag och jag förklarade varför jag ringde och han sa att så får det absolut inte gå till. Psykiatrin kan aldrig vägra att ta emot mig med motiveringen att jag är för frisk. Jag har varit patient hos psykiatrin så länge jag kan minnas, och enda anledningen till att jag är så ”frisk” nu är ju pga mina mediciner. Försvinner kontakten med en läkare så att mina recept inte blir förnyade så försvinner det friska rätt fort. Jag har som sagt en diagnos jag kommer få leva med resten av livet och äta medicin för att hålla under kontroll resten av livet. Verksamhetschefen var ute på språng mellan två möten så han bad mig att skicka ett sms med mitt personnummer så skulle han ta itu med det här. Jag vet att det betyder inte att jag kommer att få komma till öppenvården, men det betyder att för tillfället tar nån annan fighten åt mig.

Ringde även min gamla vårdcentral. Hon tyckte också det lät väldigt konstigt att min nya vårdcentral inte ville hjälpa mig. Man behöver ingen specialistutbildning för att begära in min journal ifrån min läkare, läsa den, se varför jag äter den medicin jag gör och förnya mina recept. Så hon sa att jag är välkommen tillbaka till dem, och de har även en konsulterande psykiatriker som deras läkare kan fråga om råd om de är osäkra om nån diagnos eller medicin. Tyvärr var alla tider bokade, men varje onsdag får de nya tider en vecka framåt så hon rekommenderade att jag ringer dem på onsdag morgon så skulle hon boka in mig på ett läkarbesök. Problemet är bara att då blir det ett besök vecka 27, och jag är inte säker på att jag har medicin så att det räcker tills dess. Men i värsta fall får jag väl förklara det när jag ringer på onsdag. De behöver ju inte skriva ut ett 100-pack som min läkare brukar göra utan bara så att jag klarar mig tills vecka 27. Men det löser sig alltid.

Efter allt det där var jag totalt slut så eftermiddagen tillbringade jag på soffan tills Kalle kom, jag bjöd honom på mat. Han gör så mycket för oss hela familjen så det minsta jag kan göra är att bjuda på mat ibland.

När alarmet ringde i morse var jag helt död. Bara för att jag är sjukskriven betyder det inte att ett alarm inte ringer på morgonen. Jag måste ju få upp Leo. Så det var bara att kliva upp och väcka honom och sen placera sig i soffan. När J kom upp var jag mer sovande än vaken så han körde mig i säng och jag somnade om runt åtta tror jag. Jag hörde i alla fall ytterdörren stängas två gånger och det gör den när alla går vid klockan åtta.

Klockan tio ringde J för att se om jag var vaken som jag bett honom göra igår. Vilket jag var, men hade inte orkat röra mig än. Han hade varit gullig och laddat kaffebryggaren så det var bara att gå upp och knäppa igång den och när jag kom in ifrån balkongen igen efter morgonciggen var kaffet klart.

I eftermiddag får jag besök av Linda. Det var så otroligt länge sen så vi har en hel del vi behöver skvallra ikapp om. En gång i tiden var vi så otroligt nära varandra men av olika anledningar som jag inte vill gå in på här, vill inte hänga ut nån, så är vi inte det längre. Vi har mest lite sporadisk kontakt då och då. Men idag en liten stund efter lunch kommer hon över på kaffe.

Innan det har jag lite jag tänkt hinna med här hemma. Ska köra igång en tvätt, plocka lite osv. Sånt där som man gör dagligen. Men först ska jag bli klar med morgonkaffet.

Livets dryck

Som jag har längtat

I vanliga fall tar jag ju bussen till jobbet, och det går rätt fort. Tar ungefär tre låtar på Spotify. Och ja, jag mäter inte avstånd i minuter eller meter, jag mäter dem i hur många låtar det tar. Men med cykeln tog det bara 1½ låt. Sen att det är uppförsbacke nästan hela vägen, och jag är otränad som fan är en annan femma. Hade ont i låren hela dagen på jobbet. Det hann gå över lagom tills jag skulle cykla hem igen. Och bara för att jag hade uppförsbacke hela vägen dit betydde det inte att det var nerförsbacke hem. Nej nej. För vägen som jag cyklar till jobbet är enkelriktat, vilket betyder att jag måste ta en annan väg hem. Som består av en jättebacke. Och självklart hade jag motvind. Men gud så skönt det var att cykla ändå, jag har alltid gillat det. Förstår inte varför jag inte gjort det på så många år. Men ångrar fortfarande att jag inte köpte en cykelkorg när vi ändå var på Jula för att köpa ett lås till cykeln.

Kände rätt fort på jobbet att jag nog borde ha varit hemma några dagar till. Men bara för att jag tycker det så betyder det inte att min lön håller med, och det gör den absolut inte. Så det var bara att bita ihop och se glad ut. Som tur var så gick tiden rätt fort.

Hemma säckade jag ihop helt. Jag skulle ha tvättat, men det fanns det ingen ork till. Men Majas träningskläder var jag så illa tvungen att ta itu med. Trodde jag, det fixade Maja. Gullunge! Mala tobak blev inte heller gjort, får köpa ett paket till jobbet idag, och mala tobak när jag kommer hem istället.

Jag hoppas att idag går lika fort på jobbet. Men vet att jag har en del som i alla fall kommer att hålla mig sysselsatt en del av tiden. Och det är min vecka att ta fakturorna, men det går nog rätt fort eftersom det inte är månadsskifte riktigt än.

När jag kommer hem måste jag mala tobak och ta itu med tvätten. Annars får vi gå nakna och det gillar nog ingen att behöva se. 🙂 Sen när Maja är på träning och Leo gått och lagt sig får jag äntligen krypa ner i sängen med J och kolla nya avsnittet av PLL som äntligen börjat igen! Som jag har längtat.

Hängig och trött

 

Hjälp, en tonåring!

Det har varit några dagars radiotystnad ifrån mig, men jag har inte helt återhämtat mig ifrån att vara sjuk. Lungorna bränner fortfarande som eld så fort jag andas in och då är inte första prioritet att sitta här.

I fredags fick jag en tonåring i huset. Min lilla Maja-skrutt fyllde 13! Hur sjutton gick det till? Det är jag inte mentalt redo för, hon är ju min lilla tjej. Men hon är tydligen inte så liten längre. Vi firade henne lite smått innan trollen skulle åka till sin pappa över helgen. Av Leo fick hon sin alldeles egna kaffemugg som det står geek på. Hon säger ju alltid att hon är en nerd, och jag har alltid sagt åt henne att när hon fyller 13 får hon dricka kaffe, så vad passar då bättre än en egen kaffemugg? Av mig fick hon ett nytt knäskydd till basketen, samma som damlandslaget använder som stöttar och skyddar vid de olika vridningar och belastningar man gör i basket, och en klubbtröja som hon velat ha i över ett år. Kalle kom över på morgonen så fort vi gått upp och av honom fick hon ett spel till xbox, och av J fick hon ett annat spel till sitt xbox. Sen kom Rasmus och hans flickvän över för de skulle låna trollen och åka till Slagstaglass med dem, och sen lämnade de av dem hos K efter det.

Igår var vi på bio och såg Fast and the furious 8. Den var riktigt bra. Helt klart värd att se. Jag gillar action, och om det även finns en del humor med i det så är Lilith nöjd. Innan dess var Kalle över och hjälpte mig med bordet. Träet har ju spruckit vid två ben, så i fredags monterade vi ner det och limmade. Och igår hade det torkat så vi monterade ihop det och ställde upp det igen, och nu är det som nytt. Skönt det, så slipper jag att slänga ut tusenlappar på ett nytt köksbord. Jag vill ju ha ett jättestort, som vi har nu, och då kostar det en hel del. Nu sparade jag de pengarna och kan göra roligare saker istället för de pengarna.

Idag blir det riktigt lugnt, jag ska inte gå utanför dörren hade jag tänkt. Eftersom jag inte kan andas utan att det gör ont så blir det rätt lugnt. Ska väl tvätta lite och såna saker, men inget för ansträngande. Får spara på krafterna tills i morgon när det blir en hel del tid hemifrån.

Paret alla hatar

Det vore ju lögn att påstå att jag var effektiv igår, jag gjorde inte mer än det absolut nödvändigaste. Vilket var att tvätta och laga mat. Det är fortfarande svårt att andas, och minsta lilla ansträngning gör att lungorna bränner som eld. Så jag spenderade större delen av dagen i soffan utan dåligt samvete. Eller ja, i alla fall för hemmet, har dåligt samvete som fan för jobbet, och att jag är hemma trots att jag nyss var hemma med Leo i nästan en vecka.

Efter att vi hade ätit hoppade jag in i duschen, och strax efter det kom J hit och jag överföll honom med pussar och kramar, jag hade ju inte sett honom sen i måndags kväll när vi skulle sova. Tisdag morgon räknas inte för då sov han när jag skulle iväg till jobbet och det blev varken pussar eller kramar. Som jag älskar honom, det är helt otroligt. Och efter att ha känt honom i snart två år, är jag fortfarande nykär i honom. Vi är det där paret alla hatar, som efter så lång tid ihop fortfarande måste ha konstant kroppskontakt. Vi kan inte bara sitta bredvid varandra i soffan utan att röra varandra utan jag slänger alltid benen över honom och så kliar han mig på knät eller nåt sånt. Vi pussas och kramas alltid.

Maja var iväg på träning och Leo ville vara i fred så vi lade oss i sängen och kollade serier. Leo har ett rätt stort behov av att få vara ensam och få zooma ut totalt och då är det bara att flytta på sig ifrån soffan. Och även om han sitter helt ensam har han nästan alltid hörlurar på sig, för att slippa höra minsta lilla ljud. Jag tror att det är hans sätt att få slappna av, att stänga ute alla ljud ifrån omvärlden som vi inte ens registrerar men som han hör varje gång. Så vill han vara ifred, då lyder jag.

När Maja kom hem ifrån träningen kom hon som alltid in i sovrummet, satte sig på sängkanten och berättade vad de gjort på träningen. Sen duschade hon, spelade xbox en stund och så var det dags för trollen att sova. Jag och J kollade lite mer serier, sen var det dags för oss också att sova. Och eftersom att jag saknat honom så mycket när jag sov utan honom, var det klart att vi skulle sova nära. Det gör vi iofs alltid ändå haha, men nu fick han inte säga nej. 🙂

Idag blir rätt mycket en repris ifrån igår, minus tvätten. Har för en gångs skull inte ens så jag får ihop till en halv maskin av nånting. Skulle ju iofs kunna tvätta Majas träningskläder så de är rena till nästa vecka. Vi får se, först ska jag få i mig kaffet.

Nån form av rekord

En dag hann jag vara på jobbet efter att ha varit hemma med skruttig Leo innan jag blev skruttig istället. Men envis som man är vägrade jag att gå hem, trots att jag nog egentligen borde ha gjort det. Det som jag brukar göra på nån timma på förmiddagen tog mig en hel dag att bli klar med, och hälften blev fel för att huvudet inte hängde med. Så ingen var mer glad än jag när det äntligen var dags att åka hem.

När jag kom hem skulle jag rulla en cigg och svetten bara rann. Av en cigg! Vet ni hur icke ansträngande det är att rulla en enda cigg? Men eftersom jag har familj var det bara att strunta i det och göra det som behövde göras ändå. Vi måste trots allt äta, och ha rena kläder på oss, så matlagning och tvätt måste man ju ta ändå. Men sen gjorde jag inte mer än så heller.

J skulle sova hos en kompis, så det var bara jag och katten i sovrummet. Tills Leo kom på att då kan ju han faktiskt passa på att sova inne hos mamma, vilket han fick göra. Jag hatar ju att sova ensam så för mig gick det så bra så att han sov inne hos mig. Speciellt när jag mår så här. Dividerade hela kvällen med mig själv om jag skulle sjukanmäla mig, vilket jag egentligen inte har råd att göra, eller om jag skulle bita ihop eftersom det bara är två dagar kvar, och gå och jobba. Men när lungorna brände varje gång jag andades så kändes det som att det spelar kanske ingen roll om jag har råd att vara hemma eller inte, så jag sjukanmälde mig. Och känner mig skitdum över det för jag har varit hemma så mycket med Leo. Men vad ska man göra? Men en dag på jobbet, det måste ju vara nån form av rekord, och inte av det positiva slaget.

Har vaknat till och från sen klockan tre i natt så till slut gav jag upp och startade kaffet. Har minimalt med saker jag tänker roa mig med i dag. Typ samma som igår, tvätt och matlagning. Resten får vänta tills jag blir lite piggare. Leo pysslar om mamma, samtidigt som han tycker att det är lite skönt att jag är sjuk så han slipper vara på öppna verksamheten. Men han funderar på att gå dit en stund i morgon för då skulle de tydligen baka bullar.

Myspys

VAB och egentid

Jaha, det var ju inte många dagar jag fick jobba innan skolan ringde igen om att Leo inte mådde bra och behövde komma hem. Så det var bara att avsluta det jag höll på mig, packa ihop och åka och hämta honom. Och han såg verkligen hängig ut. Så när vi kom hem placerade han sig i soffan, och sen stannade han där.

Själv roade jag mig med tvätt och lite såna saker. Sånt som man måste göra helt enkelt oavsett om man har lust eller inte. Men förutom det passade jag faktiskt på att njuta av att ha mer tid än vanligt hemma till att bara göra ingenting.

Vaknade vid sju i morse, när Js alarm ringde. Vi har ju samma märke på mobilerna, så vi har samma alarmsignal så jag trodde det var mitt alarm haha. Gick upp och tog två bloss sen kröp jag ner under täcket igen och somnade så småningom om och sov nån timma till.

Idag funderar jag på vad jag ska roa mig med hemma hela dagen. Hann ju inte helt klart med allt jag skulle göra förra gången jag hade en omgång VAB, så jag kanske fortsätter med det. Det enda jag har bestämt är att jag ska gå i pyjamasbyxor hela dagen.

Och ikväll när Leo lagt sig så ska Maja och jag krypa ihop i soffan tillsammans och titta på Gilmore Girls, våran nya rutin de kvällar hon inte har träning. Det är så skönt att kunna smyga till sig små stunder av egentid med nåt av barnen, som ensamstående är det inte alltid det lättaste. Ja, jag har ju iofs pojkvän, men som förälder är jag fortfarande ensamstående. Och då får man ta de chanser man får till egentid med nån av dem. Och tre kvällar i veckan är vikta till Maja, även om det innebär att jag får alldeles för lite sömn, eftersom när hon lagt sig vill jag gärna ha lite egentid med J också och inte lägga mig och sova på en gång. Ibland har dygnet för få timmar.

Våran egentid

När man vill vara en bitch, men inte borde

Gud så jag slet igår. Fem timmar oavbrutet höll jag på att storstäda. Bland annat rensade jag i klädkammaren = skrubben som gud glömde. Bara det tog säkert nästan en timma, och resulterade i fem vändor till soprummet. Fem timmars slit, i kombination med att jag vaknat typ kvart över sex, i kombination med trolig pms gjorde inte Lilith till den mest glada varelsen på denna jord. Men jag hade garderat mig och redan på förmiddagen skickat mess till J och bett honom om ursäkt om jag råkade vara en bitch under dagen. Vilket jag faktiskt inte var. Jag var nära ett hysteriskt utbrott efter maten. Jag hade som sagt gått upp kvart över sex, storstädat i över fem timmar, sen gjort allt det andra som att tvätta, laga mat osv och tyckte väl då att han i alla fall kunde ha erbjudit sig att diska grytan efter maten. Istället för att hoppa i mysbyxor och sätta sig i soffan och gosa med katten. Men jag bet ihop, diskade grythelvetet själv och torkade av alla bänkytor i köket och sen gick jag och bäddade ner mig med mina serier.

Efter ett tag kom J in och gjorde mig sällskap i sovrummet och jag tror inte att jag sa ett ord på hela kvällen. Inte för att vara otrevlig, utan för att jag känner mig själv och vet att om jag hade gjort det hade jag även startat ett bråk, för det fanns inte en chans i helvete att jag skulle kunnat vara trevlig och kärleksfull. Den där grytan störde mig som fan. Pms som sagt. Så jag bet ihop, men kan villigt erkänna att det inte var det lättaste. Så ingen var nog gladare än jag när det äntligen var dags att sova. Vilket blev rätt tidigt, för även om jag är hemma med hängig Leo idag också och därför har sovmorgon så var jag helt slut av dagen.

Idag tänkte jag ta sista rycket här hemma. Bland annat göra balkongen redo för våren. Sen ska jag skura lite skåpsluckor och lite annat smått och gott. Sen tror jag att jag har fått allt gjort. Ja, det vardagliga som att tvätta och sånt ska också göras.

När Maja slutar ska vi till Ica och handla inför helgen. Fredagsmys, lördagsgodis och såna grejer. Sånt som är livsnödvändigt när man är 10 och 12 år helt enkelt. Kan bli skönt för Leo att komma ut lite och få studsa av sig på väg till och från Ica.

J har bara skola på eftermiddagen idag. Nånting om att andra skolor/klasser/whatever skulle komma och kolla hur de arbetar så de går mellan 13-18. Så jag ska leka duktig hemmafru och ställa in hans middag i kylen så han kan värma den, för han har mest troligt inte hunnit hit tills vi ska äta.

Mitt humör igår

Mitt rekord på tre veckor

Jaha, tre hela veckor fick jag jobba utan att behöva ta ut VAB, det är rekord. Men mer än så blev det inte för igår efter lunch ringde Leos fröken och sa att han inte mådde bra. Fick även prata med Leo och han lät verkligen hängig så jag packade ihop och åkte till skolan för att hämta honom. Fick hem en trött Leo som var röd om kinderna, hostig och snorig. Sen gick vi hem och bäddade ner honom i soffan med en filt över sig, och ändå frös han.

Mamman i huset var också rätt trött, så när Leo låg i ena änden av soffan och slöade så lade jag mig i den andra änden, och somnade. Det är väl ändå den ultimata vardagslyxen en tisdag, att kunna ta en powernap? Men kan inte påstå att jag blev piggare av det, men skönt var det.

Sen rullade allt på som vanligt med middag, fixa i ordning köket, ta en dusch osv. Lagom tills jag kom ut ur duschen skulle Leo lägga sig så när han lagt sig kröp jag och J ner i sängen för att kolla lite serier. Maja kom hem ifrån träningen och kröp upp i fotänden av sängen som alltid för att berätta vad de gjort. Sen var det dags för en dusch för henne, och sova. Strax efter det gjorde jag och J det samma.

Har vaknat massor med gånger i natt. När jag var uppe vid halv sju i morse hörde jag Leo hosta, och han slutade aldrig. Han kom upp och när han såg att jag var uppe bad han frivilligt om hostmedicin, fastän att smaken av den nästan får honom att kräkas. Då är det illa. Som tur är verkar han i alla fall vara feberfri, men han får nog vara hemma nån dag till, minst. För även om han inte har feber är han otroligt hängig och skulle aldrig orka med en heldag i skolan.

Själv funderar jag på om jag inte skulle roa mig med att städa badrummet idag. Sånt jag alltid tänkt att jag ska göra under helgen, men när helgen väl kommer och jag är trött efter en arbetsvecka är det det sista jag vill göra, så istället tänker jag att jag ska ta det en kväll efter jobbet, men det blir ju aldrig av. Men nu är jag ju faktiskt hemma mitt i veckan och det finns inga ursäkter. Förutom att jag är lat. 🙂 Men den ursäkten har jag använt mig av alldeles för länge nu, så det är väl bara att ta tag i badrummet. Men först mer kaffe och göra sig i ordning.

Det finns fler i familjen som gillar en powernap

Veckohandling och latmat

Ingenting vi försökte igår gjorde att batteriet på mobilen ville ladda. Eller jo, stoppade jag i laddaren i datorn så laddade mobilen max två procent sen sjönk det igen. Då fick jag dra ur laddaren ur mobilen och sen stoppa i den igen, ladda två procent osv. Det enda jag kunde komma på som var nytt i mobilen var en app jag laddat ner som räknar speciella dagar man lägger in. Den räknar ner till sekundrar, vilket betyder att den hela tiden ligger aktiv. Jag tog bort den och voila så var mobilen som vanligt igen. Men tiden fram tills vi kom på att det var just den appen som störde var inte rolig när jag såg hur batteriet sjönk sakta men säkert. Enligt utvecklaren av appen är det omöjligt att det var just den appen som ställde till det. Men om mobilen började strula strax efter att jag laddat ner den, och så fort jag avinstallerade den så funkade allt precis som vanligt så krävs det inget geni för att lista ut att det var just den appen som ställde till det.

När vi fått ordning på det åkte Kalle och hälsade på sin mamma en stund medans jag planerade in maten och gjorde inköpslista och sen kom Kalle tillbaka och hämtade upp oss och så åkte vi till Ica Maxi för att veckohandla. Men den här gången hade jag inte sån tur att det gick på runt 400 kr, snarare det dubbla. Men då fick vi mat för 7 dagar, mjölk, ägg, bröd och allt sånt man också kan behöva så det är inte så farligt dyrt ändå. Hade vi haft matkasse hade jag fått betala lika mycket för mat för fem dagar och sen ändå behövt köpa mjölk, ägg, bröd och allt sånt utöver det.

Hem och packa in allting och sen skulle jag ha slängt på sängkläder i trollen sängar, men det glömde jag helt bort. Jag skyller på förkylningshjärna. Vilket också gjorde att jag inte hade minsta lust att laga mat. Men jag var å andra sidan inte heller det minsta sugen på snabbmat så det var inget alternativ. Det slutade med att vi åkte till Hyttan och tog var sin Black and White. Hyttan är inte ett av mina favoritställen, mest pga folket som är där. Maten däremot är väldigt prisvärd. Och en söndag vid middagstid är inte det jobbiga folket där så då är det det perfekta stället att äta på.

När vi kom hem blev det sängen och serier tills det var dags att sova runt klockan tio. Men det blev inget gå upp klockan sex för mig, jag är hemma en dag till och kurerar mig. Men i morgon blir det att gå till jobbet. Istället blir det att slänga på trollens sängkläder och tvätta lite. Har inte så mycket mer som ska göras. Eventuellt få upp de sista böckerna i bokhyllan i vardagsrummet. Det är lite som när jag behövde sätta in mina papper som låg vid datorn i pärmen. Sånt som inte tar så lång tid och som jag tänker dagligen att jag ska göra men så blir det inte gjort. Så även om jag tänker nu att jag ska göra det är chansen att det faktiskt blir gjort väldigt liten. Men det vore skönt att få det gjort för efter det är alla böcker i ordning. Bokhyllorna i sovrummet med olästa böcker är redan helt klart och i ordning så nu är det bara de sista böckerna som är olika serier som ska upp i bokhyllan i vardagsrummet och sen är det helt klart.

Hur många olästa böcker som helst.

Jag är inte gjord för sånt här

Jag hatar, hatar, hatar verkligen att bara vara hemma. Dels förlorar jag ekonomiskt på det, vilket inte är kul, sen är det så sjukt tråkigt. Hur mycket kan man göra hemma bara för att tiden att gå? Inte tillräckligt mycket för att fylla ut all tid kan jag upplysa om. Jag är helt enkelt inte gjord för att vara hemma.

Sen upptäckte jag något mindre roligt. Jag hade ju beställt matkasse och den kom i måndags. Så igår skulle jag sätta mig och kolla igenom vilka basvaror man skulle ha hemma så jag vet om jag behövde komplettera min beställning. Och då ligger det ingen matkasse för leverans. Efter lite klickande och lite hjälp av Kalle upptäckte jag att det räcker inte att bara välja en matkasse utan du måste aktivt i en liten ruta i ena hörnet välja att starta en prenumeration annars får du bara en kasse. Och den lilla rutan lade jag inte märke till, för den är som sagt väldigt liten, och ljusgrå och smälter in i den vita bakgrunden lite för bra. Så jag fick beställa den på nytt, klicka på den gråa rutan och nu får vi matkasse från och med den 23e. Vilket betyder att jag måste komma på mat för hela nästa vecka. Fun fun fun. Det lutar åt att jag tar den enkla vägen och helt enkelt kollar upp vad som skulle ha varit i nästa veckas matkasse, skriver ut recepten och gör en inköpslista. Så var det enkelt avklarat.

När Maja slutar ska vi till Ica och handla fredagsmys och lördagsgodis. Sen nån gång dyker J upp också. Yey, jag slipper sova ensam! I en hel vecka får jag sova med honom, det är så himla underbart. Det finns ingen bättre känsla i hela världen än att få sova nära honom. Jag sover så himla bra då, så bra sover jag aldrig annars trots min sömnmedicin. Även när han ligger och snarkar mig rakt in i örat somnar jag utan några större problem. 🙂

Kvällen blir lugn eftersom trollen är hemma. De lär väl försvinna in på var sitt rum och fredagsmysa nu när de båda har var sin tv och Leo har en dvd och Maja sitt xbox så de kan kolla på film och därför inte behöver samsas om vilken film de ska se. Nackdelen med att de fick det i julklapp är att jag ser mindre av dem nu än jag gjorde innan. För varför ska man sitta i vardagsrummet med mamma om kvällarna när man kan ligga bekvämt i sängen och spela xbox eller kolla film?

Ikväll får jag annat sovsällskap än katten