Tag Archives: Trötthet

Sjukskriven och kaos

Det var sånt kaos igår så jag vet inte ens vart jag ska börja. Från början antar jag.

Fick ett mail ifrån min psykiatriker igår att öppenvården vägrar att ta emot mig och hänvisade mig till vårdcentralen. För att jag är för frisk. Seriöst?!? Jag har en diagnos jag får dras med hela livet som alltid kommer att finnas där, och enda anledningen till att jag funkar så pass bra som jag gör är ju pga den medicin jag äter. Ta bort den medicinen och öppenvården kommer att efter en månad att välkomna mig med öppna armar och röda mattan för att jag kommer att vara så dålig.

Men eftersom jag ändå skulle till vårdcentralen tänkte jag att fine, då tar jag upp det med den läkaren då. Vi började med anledningen till att jag var där. Han lyssnade på hjärta och lungor, kollade blodtrycket som var perfekt och så fick jag göra balanstest som misslyckades rätt bra. Känner mig inte yr, men väldigt ofta ostadig, som att det gungar. Efter det var det dags för provtagning. Det enda de kunde se var att det är ingen infektion, resten var de tvungen att skicka till lab så de provsvaren dröjer lite. Sen var det det här med min medcin. Som de pga min diagnos vägrar att ta i med tång typ. Så jag är alltså för frisk för öppenvården men sjuk för vårdcentralen. Det lät ju toppen verkligen! Hans rekommendation var att jag skulle maila min läkare som ska sluta, be om recept så jag klarar mig resten av året och sen söka läkare i nån annan stad.

Åkte till jobbet och lämnade sjukintyget som gäller nästa vecka också och sen hem och försökte hitta en privat läkare. Det måste vara en som är knuten till landstinget så att det går under högkostnadsskyddet, för annars har jag inte råd. Då kan ett besök kosta över tusen kronor. Det fanns en i hela landstinget förutom min läkare. I Norrköping. Och hon tar inte emot nya patienter.

Där och då började jag bli riktigt förbannad. Det ska alltså vara mitt ansvar att se till att jag får den hjälp jag behöver för att fortsätta att må så här bra, och inte sjukvårdens, som borde ha ansvaret över mitt mående? Hell no! Det går jag inte med på. Så då gjorde Lilith det Lilith alltid gör. Istället för att ringa klinikchefen, eller nån mellanchef ringde jag direkt till verksamhetschefen för psykiatrin. Som satt i möte. Men han ringde upp efter ett tag och jag förklarade varför jag ringde och han sa att så får det absolut inte gå till. Psykiatrin kan aldrig vägra att ta emot mig med motiveringen att jag är för frisk. Jag har varit patient hos psykiatrin så länge jag kan minnas, och enda anledningen till att jag är så ”frisk” nu är ju pga mina mediciner. Försvinner kontakten med en läkare så att mina recept inte blir förnyade så försvinner det friska rätt fort. Jag har som sagt en diagnos jag kommer få leva med resten av livet och äta medicin för att hålla under kontroll resten av livet. Verksamhetschefen var ute på språng mellan två möten så han bad mig att skicka ett sms med mitt personnummer så skulle han ta itu med det här. Jag vet att det betyder inte att jag kommer att få komma till öppenvården, men det betyder att för tillfället tar nån annan fighten åt mig.

Ringde även min gamla vårdcentral. Hon tyckte också det lät väldigt konstigt att min nya vårdcentral inte ville hjälpa mig. Man behöver ingen specialistutbildning för att begära in min journal ifrån min läkare, läsa den, se varför jag äter den medicin jag gör och förnya mina recept. Så hon sa att jag är välkommen tillbaka till dem, och de har även en konsulterande psykiatriker som deras läkare kan fråga om råd om de är osäkra om nån diagnos eller medicin. Tyvärr var alla tider bokade, men varje onsdag får de nya tider en vecka framåt så hon rekommenderade att jag ringer dem på onsdag morgon så skulle hon boka in mig på ett läkarbesök. Problemet är bara att då blir det ett besök vecka 27, och jag är inte säker på att jag har medicin så att det räcker tills dess. Men i värsta fall får jag väl förklara det när jag ringer på onsdag. De behöver ju inte skriva ut ett 100-pack som min läkare brukar göra utan bara så att jag klarar mig tills vecka 27. Men det löser sig alltid.

Efter allt det där var jag totalt slut så eftermiddagen tillbringade jag på soffan tills Kalle kom, jag bjöd honom på mat. Han gör så mycket för oss hela familjen så det minsta jag kan göra är att bjuda på mat ibland.

När alarmet ringde i morse var jag helt död. Bara för att jag är sjukskriven betyder det inte att ett alarm inte ringer på morgonen. Jag måste ju få upp Leo. Så det var bara att kliva upp och väcka honom och sen placera sig i soffan. När J kom upp var jag mer sovande än vaken så han körde mig i säng och jag somnade om runt åtta tror jag. Jag hörde i alla fall ytterdörren stängas två gånger och det gör den när alla går vid klockan åtta.

Klockan tio ringde J för att se om jag var vaken som jag bett honom göra igår. Vilket jag var, men hade inte orkat röra mig än. Han hade varit gullig och laddat kaffebryggaren så det var bara att gå upp och knäppa igång den och när jag kom in ifrån balkongen igen efter morgonciggen var kaffet klart.

I eftermiddag får jag besök av Linda. Det var så otroligt länge sen så vi har en hel del vi behöver skvallra ikapp om. En gång i tiden var vi så otroligt nära varandra men av olika anledningar som jag inte vill gå in på här, vill inte hänga ut nån, så är vi inte det längre. Vi har mest lite sporadisk kontakt då och då. Men idag en liten stund efter lunch kommer hon över på kaffe.

Innan det har jag lite jag tänkt hinna med här hemma. Ska köra igång en tvätt, plocka lite osv. Sånt där som man gör dagligen. Men först ska jag bli klar med morgonkaffet.

Livets dryck

Vad är fel?

Jag har verkligen inte orkat skriva nånting, jag har inte orkat göra nånting. Jag vet inte vad det är men jag har verkligen noll energi, som en ballong man sticker hål på. Jag är inte trött, det är inte det, utan jag är bara totalt slut. Så jag har tid hos läkaren idag klockan nio. Jag skulle tippa på att det även blir provtagning då, deras första gissning brukar alltid vara låga värden av nånting, vilket säkert kan stämma. Men nålar. Usch! Men just nu kan ta jag ta det bara de kommer på vad det är så jag slipper det. Och så behöver jag ett läkarintyg till jobbet.

Förutom det rullar allt på. Maja börjar lära sig att hantera vardagen med bara en hand och har kommit på att det är nog inte så dumt med gips ändå för det finns ju ändå en del saker man slipper göra då. Som att fixa diskmaskinen efter maten. Det går inte att skölja av allt som ska in där utan att blöta ner gipset. Eller bädda rent, det är också rätt omöjligt så det slipper hon också för tillfället.

Det är lite svårt att komma på nåt att skriva om när det har hänt absolut ingenting. Just för att jag är så slut. I två dagar har J fixat diskmaskinen efter middagen just för att jag varit så slut. Och som sagt, det är inte det att jag är trött, för jag är inte mer trött än vanligt. Utan just slut. Men när jag väl somnat, ja då kan jag sova hur länge som helst.

Vet inte om det är för att det varit väldigt mycket runt omkring den senaste tiden och nu säger kroppen ifrån och tvingar mig att stanna upp. Eller om det är låga järnvärden eller nånting annat. Jag antar att jag får reda på det klockan nio idag.

Hur jag tillbringar största delen av dygnet

Att få uppfylla en dröm!

Gårdagen på jobbet var hemsk. Inte så mycket för jobbets skull, utan för att jag var så sjukt trött. Det snurrade i huvudet till och från och hälften av det jag gjorde blev fel. Tur i alla fall att T jobbade. Hon knackade på när hon kom dit, kom in och pratade en stund. Vi åt lunch tillsammans och tog rökpauser ihop. Men trots det ville jag bara hem. Så ingen var gladare än jag när klockan var halv tre och det var dags att gå.

Hemma väntade vi att Kalle skulle kom

ma med våran gemensamma present till Leo. Jag vet inte vem som var mest otålig, jag eller Leo. 🙂 Till slut kom äntligen Kalle hit och Leo fick öppna våran gemensamma present. Han fick två biljetter till kvällens konsert med Ariana Grande. Han verkligen dyrkar henne och pratar alltid om henne, tittar på hennes videos, tv-serier med henne och säger att överst på hans bucket list står att få se henne live. Så när jag såg att hon skulle komma till Sverge, på hans födelsedag, var jag ju bara tvungen att köpa biljetter hur dyra de än var. Och det var helt klart värt det när jag såg hans reaktion när han öppnade presenten. Synd bara att jag inte kunde följa med honom och Kalle så jag hade fått dela även den upplevelsen med honom, även om jag inte kan säga att jag gillar Ariana Grande. Men dels kostade biljetterna multum så att köpa en tredje var inte aktuellt, och nån var ju tvungen att vara hemma med Maja. Men jag fick i alla fall se hans reaktion när han insåg att hans livs största dröm skulle gå i uppfyllelse.

När Kalle och Leo hade åkt så lade jag mig en stund på soffan. Hade hoppats på att kunna somna och sova en timma men det var totalt omöjligt, så till slut gav jag upp. J erbjöd sig att gå och köpa pizza till middag så slapp jag i alla fall laga mat, och det sa jag inte nej till. Medans han var iväg och gjorde det så upptäckte Maja och jag att Warcraft gick på tv så vi satt som klistade. Jag har ju sett den på bio, tillsammans med Rasmus, men den var helt klart värd att se igen.

När vi hade käkat och filmen var slut gick Maja in på sitt rum

för att spela så jag och J kröp ner i sängen och kollade serier. Jag skulle ha gått in och duschat men jag orkade inte. Dels fick jag så lite sömn och sen var jag i total matkoma efter maten. Att hoppa över en dag tror jag inte att jag dör av.

Det var helt omöjligt att hålla sig vaken tills Leo kom hem, och Kalle hade redan sagt att om jag somnar så ordnar han så att Leo kommer i säng när de kommer tillbaka så när det inte gick att hålla ögonen öppna längre var det bara att erkänna sig besegrad och lägga sig och sova.

Idag är jag ledig, och Leo också. Han skulle aldrig ha orkat med skolan idag. Själv ska jag roa mig med sånt jag var för trött för att göra igår, vilket är i stort sett allt. Tvätt, städ osv. Men först ska jag njuta av kaffet och vänta på att Leo vaknar så jag får höra allt om igår kväll.

Grattis min 11-åring!

Duktiga Lilith glömde helt bort att hon skulle minsann ha tvättat igår haha. Det blev ju inte gjort kan jag säga. Däremot åkte trollen med Kalle till Media Markt och Leo kom hem med fyra filmer och Maja ett nytt head set. Det är bra att få pengar i födelsedagspresent minsann. Själv drack jag kaffe, gjorde mig i ordning, planerade maten och fixade inköpslista och sen bar det iväg till Ica Maxi för veckohandling. Fast den här gången blev det riktigt dyrt, typ dubbelt så mycket som det brukar gå på. Men vi behövde lite saker vi i vanliga fall antingen brukar handla på ÖB, eller som vi inte brukar handla alls. Så kan det gå ibland.

När vi kom hem packade jag upp allt och sen slog jag och J oss ner i soffan och slappade lite tills pappsen kom. Vi pratade och umgicks och hade trevligt. Jag började med maten, vi åt och sen var det dags för pappsen att åka hem, då hade det gått över två timmar sen han kom. Maja fixade disken och jag hoppade in i duschen. En liten stund efter det var det dags för trollen att lägga sig, och efter det kröp jag och J ner i sängen och kollade serier. Det var ju sista avsnittet av White Collar , så nu är vi klar med den serien, den kan varmt rekommenderas. Så nu har vi bara alla andra kvar. 🙂

Efter det gjorde vi oss i ordning och sen var det dags att sova. Jag tänkte nämligen vara duktig tjej och komma i säng hyfsat i tid så att jag är utsövd. Det kunde ju jag glömma för jag vaknade ett bra tag innan alarmet. Och eftersom det var ljust i sovrummet var jag övertygad om att jag försovit mig med flera timmar så jag flög upp. Bara för att upptäcka att jag hade kunnat sova ett tag till.

Idag slutar jag tidigt, jag går innan fikat på jobbet. Leo fyller ju år i dag, och ska få sin present, som är en upplevelse (kan inte skriva vad det är ifall att han läser) och då måste han åka lite halvtidigt så han måste gå hem vid tre för att han ska hinna. Gud vad jag längtar efter att få se hans reaktion när han får veta vad det är. Det är ett sånt ögonblick jag måste filma, även om jag ändå alltid kommer att minnas det.

Så ikväll är det bara jag, Maja och J hemma. Efter maten blir det som vanligt en dusch, sen ett avsnitt Gilmore Girls med Maja och jag gissar på att efter det går hon in på rummet till sitt xbox. Så då kan jag och J lägga oss i sängen och kolla serier. Med tanke på hur tidigt jag gick upp, lär det absolut till att sova tidigt, och sen har jag ju ledigt i morgon så då kan jag verkligen sova ut. Leo är ju hemma sent och behöver vara hemma ifrån skolan, så då får jag också vara hemma. Stackars mig haha.

Grattis på födelsedagen älskade unge!

Modigt medarbetarskap och kedjetäcke

Att bara sova fem timmar per natt i en vecka är inget jag rekommenderar. Jag är helt död! Aldrig har väl en helg varit så efterlängtad som nu, men den blir inte det minsta lugn och mycket tid för att bara slappa. Men jag får i alla fall sovmorgon och det är väldigt tacksamt.

Idag ska jag vara på utbildning hela dagen. Modigt medarbetarskap. Som jag inte har nån aning om vad det är egentligen. Vet bara att alla nyanställda inom kommunen måste gå den. Kan ju inte påstå att jag känner för det. Jag är inte gjord för att sitta ner en hel dag och lyssna och anteckna. Jag behöver röra mig och få använda kroppen minst lika mycket som huvudet. Och det kommer inte heller att finnas ett konstant flöde av kaffe, vilket är livsviktigt för mig.

Leo fick ju hem sitt kedjetäcke igår. Han har alltid haft problem med sömnen, främst med att komma till ro, vilket gör att han går upp minst en gång per kväll efter läggdags, gärna fler. Vi skulle få ett på 6 kg, men det här var på 10 kg så jag kände mig väldigt tveksam. Men det verkar funka för han klev inte upp en enda gång igår kväll. Och när jag väckte honom i morse låg han för första gången under täcket, i vanliga fall har han inte täcket på sig när han sover. Han ville inte alls gå upp utan ville ligga kvar under täcket för alltid. Så det lutar åt att vi även ber om en kedjeväst åt honom. Jag och Leo kom överens om att han testar täcket fram tills han ska till pappa nästa vecka och efter det gör vi en utvärdering och kommer fram till om vi ska be om en kedjeväst också som han kan ha här hemma för att varva ner och slappna av innan läggdags.

Jag slutar vid fyra idag, precis som jag brukar men kommer ändå hem senare eftersom utbildningen är i andra änden av stan. Jag brukar ju cykla till jobbet på under fem minuter men nu kommer det att ta bra mycket längre tid. Jag tänkte först ta bussen, för det är en bra bit att cykla men konstaterade att då kommer jag åka mitt i rusningstrafiken och då tar det en evighet att komma hem med buss. Så cykel it is. Tur man har musik i öronen så det flyter på bättre att cykla.

Så här pigg är man efter fem timmars sömn per natt i en vecka

Det går inte att bli mer trött

Det har varit en lång helg med varken tid, lust eller ork till att blogga.

I fredags slutade jag tidigare för att åka hem och fixa allt innan Majas kalas på lördagen. Eller ja, allt det stora som tog tid. Och jag var klar mycket senare än jag trodde. Så allt småfix fick vänta. Jag var totalt slut när jag var klar så J var snäll nog att gå och handla pizza eftersom jag var trött och blev klar så sent så jag hade varken ork eller lust till att laga mat. Medans han var iväg och handlade hoppade jag in i duschen. Resten av kvällen efter att vi ätit tillbringade vi i soffan med serier.

Lördagen var Majas kalas. Innan det gjorde jag allt småfix som också tog längre tid än jag hade räknat med. När alla väl hade gått var jag också helt slut och som tur var hade vi mat kvar sen gårdagen så jag slapp laga mat då också. Det blev riktigt sent i säng.

Söndagen fick jag bara fyra timmars sömn. Maja messade mig nämligen tidigt på morgonen att hon hade blivit uttagen till morgonens match så det var bara att kliva upp, starta kaffet och göra sig i ordning. Hälla upp kaffet i termosmuggen och ge sig i väg. När jag kom tillbaka hem var jag mer slut än på länge, men eftersom kaffet gjort sin verkan gick det inte att sova. Istället åkte vi och käkade lite senare. Jag var för pigg för att kunna sova, men för trött för att laga mat. Så Kalle föreslog att vi skulle åka till Hyttan och käka en Black & White, vilket vi gjorde. När vi kom tillbaka hem så somnade jag däremot på soffan. J var snäll nog att starta diskmaskinen åt mig. Sov lite mindre än två timmar och kan inte påstå att jag var pigg när jag vaknade, men inte fullt lika trött som innan jag somnade.

Måndagen fick jag en chock när jag vaknade. Jag hade sovit 13 timmar! Minns inte när det hände sist. Gick upp och drack mitt kaffe och gjorde mig i ordning och sen var det dags för veckohandling. Efter det var det hem och packa upp allt och sen var det snart dags att fixa middag. Sen städa ordning köket efter det, starta disken och sen en dusch för att tillbringa resten av kvällen i sängen med serier. Hade sjukt svårt att somna med tanke på hur länge jag sov natten innan och hur sent jag vaknade.

så kan inte påstå att jag är mitt piggaste idag men mindre än sex timmars sömn. Men förhoppningsvis finns det en del att göra på jobbet så att tiden går fort nu när det är ny månad. Men är lika bra att ta med laddaren till jobbet ifall det blir en seg dag.

Och idag kommer äntligen mina troll hem! Men jag har haft turen att få träffa dem både i lördags för Majas kalas och i söndags under matchen. Sen är det det vanliga hemma som tvätt, matlagning osv. Gissar på att jag kommer att vara totalt slut ikväll, men då kanske jag i alla fall kan somna i en vettig tid.

En baskettårta. Och en mamma som vägrar gå med på att Maja blir tonåring

Oväntat barnledig

Jag vet inte riktigt om dagen var bättre igår ur pms-synpunkt. Jag ville inte ha ihjäl nån, och det är ju bra. Men istället så kändes det som om jag konstant skulle bryta ihop istället. Jag vet inte vilket av de som är värst, troligtvis det sista eftersom det alltid är lättare att vara arg än att må dåligt. Men det lättade en hel del under rasten på eftermiddagen när vi hade så sjukt roligt. Och när jag kom hem och fick vara med trollen och J så lättade det lite till. Och när kvällen kom och jag skulle in i duschen var jag ändå på hyfsat bra humör.

Maja hade träning på kvällen, och Leo ville självklart ha sitt fredagsmys framför datorn så att han kunde kolla på youtube så J och jag kröp ner i sängen med serier istället. Det blev en liten paus när Maja kom hem och kom in och berättade vad de hade gjort på träningen. Vid halv tio kröp trollen i säng, och jag hade också tänkt att sova lite halvtidigt eftersom jag går upp kvart i sex på vardagar så på fredagskvällen är jag rätt slut, men så blev det inte riktigt. Tror hon var efter ett när vi somnade.

Idag blir jag barnledig, inte alls kul. Trollens farfar kommer hit ifrån Spanien så trollen ville till pappa och stanna där över natten för att få umgås med farfar. Och självklart säger jag ja till det. Även om jag inte gillar att bara barnledig, och absolut inte när det är min helg, så sätter jag det åt sidan. Det är oviktigt vad jag vill, det viktiga är vad trollen vill och självklart ska de få träffa sin farfar. Bara för att vi har en dom på umgänge betyder det inte att jag är så omöjlig att jag inte kan göra ett undantag vid såna här tillfällen. Deras farfar kommer hit en gång om året så det är klart att de ska få träffa honom. Jag har aldrig sagt nej till såna saker.

Vad jag och J ska hitta på vet jag inte riktigt. Jag behöver i alla fall tvätta för det gjorde jag inte igår, jag var för pmsig och trött. Så det får jag ta igen idag istället. Tack gode gud för att vi har två torkställningar här hemma. Mat måste vi ju också ha. Vi struntade i fläskfilén igår för Leo ville så gärna ha Indianragu och eftersom vi hade allt hemma så fick det bli det. För mig var det bara ett plus eftersom det är bra mycket enklare att göra än fläskfilégryta. Så fläskfilén tar vi idag istället.

Förutom tvätt och mat blir det nog en rätt lugn dag. Jag har kommit upp i den åldern nu när jag njuter av att bara vara hemma och göra ingenting. 🙂 Gammal? Jajemen. Förut skulle det alltid hända nånting, gärna hela tiden, när jag var barnledig. Nu är det skönt att bara hemma och ta det lugnt.

Det här med sömn

Jag börjar förstå varför jag är så slut på kvällarna. Jag håller ju igång så gott som konstant i 14 timmar. Igår gick jag upp kvart i sex, som alltid, och sen var jag inte klar med allt förens efter klockan åtta på kvällen. Enda gången jag satt ner var våra två raster på jobbet, en kort stund på lunchen och middagen hemma. Inte konstigt man är slut och ryggen protesterar. Gud så jag längtar efter min nya stol på jobbet, de korta stunder jag faktiskt sitter ner, och inte står och jobbar. Och jag kan ju inte påstå att jag under veckorna får tillräckligt med sömn heller.

Majas knäskydd jag köpte åt henne var för litet. Det förra knäskyddet var för stort i storlek small, så självklart köpte jag xs nu, vilket var för litet. Så jag får ringa dem idag och höra efter om jag får byta det till ett small. Tur att jag har ett sånt jobb där jag kan både ringa och jobba samtidigt. Jag ska även passa på att beställa kattmat, men det kan jag göra via mobilen på rasten.

Igår var jag så slut så att tvätten fick ligga kvar i maskinen och så får jag tvätta om den idag. När den blev klar var jag mitt uppe i matlagningen. Sen skulle vi äta, jag skulle få i ordning köket efter och ta en dusch. Sen var klockan efter åtta och då hade jag verkligen ingen lust att ställa mig och hänga upp tvätt. Det tar jag idag istället.

När jag var ute och rökte på jobbet igår passade jag på att beställa byxor åt Leo. Han har ju bara över en natt vuxit ur alla sina byxor så det blev fem par nya beställda. För sex hundra kronor. Lilith loves rea!

Ikväll blir det mys med Maja. Eftersom det är torsdag har hon ingen träning, så vi ska krypa ihop i soffan tillsammans och kolla på Gilmore Girls. Vilket betyder att det blir sent i säng, för efter det vill jag gärna hinna mysa med J också så då blir det senare än vanligt i säng. Fast å andra sidan får jag ändå aldrig tillräckligt med sömn på vardagar så vad gör en timma extra?

Hårbollarna älskar när man beställer ny mat

Som jag har längtat

I vanliga fall tar jag ju bussen till jobbet, och det går rätt fort. Tar ungefär tre låtar på Spotify. Och ja, jag mäter inte avstånd i minuter eller meter, jag mäter dem i hur många låtar det tar. Men med cykeln tog det bara 1½ låt. Sen att det är uppförsbacke nästan hela vägen, och jag är otränad som fan är en annan femma. Hade ont i låren hela dagen på jobbet. Det hann gå över lagom tills jag skulle cykla hem igen. Och bara för att jag hade uppförsbacke hela vägen dit betydde det inte att det var nerförsbacke hem. Nej nej. För vägen som jag cyklar till jobbet är enkelriktat, vilket betyder att jag måste ta en annan väg hem. Som består av en jättebacke. Och självklart hade jag motvind. Men gud så skönt det var att cykla ändå, jag har alltid gillat det. Förstår inte varför jag inte gjort det på så många år. Men ångrar fortfarande att jag inte köpte en cykelkorg när vi ändå var på Jula för att köpa ett lås till cykeln.

Kände rätt fort på jobbet att jag nog borde ha varit hemma några dagar till. Men bara för att jag tycker det så betyder det inte att min lön håller med, och det gör den absolut inte. Så det var bara att bita ihop och se glad ut. Som tur var så gick tiden rätt fort.

Hemma säckade jag ihop helt. Jag skulle ha tvättat, men det fanns det ingen ork till. Men Majas träningskläder var jag så illa tvungen att ta itu med. Trodde jag, det fixade Maja. Gullunge! Mala tobak blev inte heller gjort, får köpa ett paket till jobbet idag, och mala tobak när jag kommer hem istället.

Jag hoppas att idag går lika fort på jobbet. Men vet att jag har en del som i alla fall kommer att hålla mig sysselsatt en del av tiden. Och det är min vecka att ta fakturorna, men det går nog rätt fort eftersom det inte är månadsskifte riktigt än.

När jag kommer hem måste jag mala tobak och ta itu med tvätten. Annars får vi gå nakna och det gillar nog ingen att behöva se. 🙂 Sen när Maja är på träning och Leo gått och lagt sig får jag äntligen krypa ner i sängen med J och kolla nya avsnittet av PLL som äntligen börjat igen! Som jag har längtat.

Hängig och trött

 

Stolt ägare till en cykel

Jag var så sjukt trött igår så det kändes som om jag hade varit ute och festat hela natten. Misstänker att det är en kombination av förkylningen, att jag inte sov tillräckligt många timmar och att jag på grund av det fick en kemisk baksmälla av sömntabletterna.

Kalle hämtade upp mig och så åkte vi iväg till ReTuna. På en gång hittade jag en cykel jag föll för, en rosa! Precis lagom i storlek för mig och till ett helt ok pris också, så den fick det bli. Sen fick vi åka till Jula och köpa ett lås också för det fanns inte. Efter det släppte Kalle av mig hemma, lämnade tillbaka pappas bil och tog sin egen innan han hämtade upp mig och J för att åka och veckohandla. Det var snabbt avklarat, och till en billig peng så ingen var gladare än jag.

Kalle följde med upp på en kaffe, för vi skulle sätta upp en tavla i köket och gudarna ska veta att både han och jag var i stort behov av kaffe. Vilket inte hade den minsta effekt, för jag var precis lika trött efter som innan. Så pass trött att jag, när Kalle hade gått, somnade på soffan. Jag vaknade lagom tills J kom tillbaka med pizza till middag. Han är ju bara bäst för det fanns inte en chans att jag orkade laga mat.

Efter vi hade ätit kröp vi ner i sängen med serier och klockan var inte mycket när vi gjorde oss i ordning för att sova. Men ändå sprang tiden iväg och det blev halvsent. För att först måste jag ju läsa ett tag, som alltid. Sen låg vi och myste och småpratade lite och vips var klockan över halv elva.

Idag är det äntligen tillbaka till jobbet. Och ja, för mig är det verkligen äntligen. Jag är inte gjord för att bara gå hemma, ens när jag är dålig. Och inte nog med det, trollen kommer äntligen hem också! Gud vad jag ska pussa och krama på dem. Jag kan ju i alla fall roa mig med att tro det, de är så stora nu att sånt vill de inte hålla på med. Men en kram brukar Maja i alla fall kunna bjuda på, och Leo är alltid lika gosig av sig, även om det inte är lika mycket som när han var mindre.

Min nya kompis