Vardagligt

A man cold

Jag var helt säker på att skolan öppnade ett igår, så tolv packade jag ihop på jobbet och tog en promenad i solen ner på stan. För att läsa att det öppnade två. Jahopp! Gick och satte mig i studiehallarna istället. Febrig och utan smink, såg helt gräslig ut men orkade inte bry mig. Huvudet var bara mos så jag fattade ingenting men det gick sakta men säkert framåt. Det fanns ingen lärare på plats som kunde hjälpa heller, alla var på möte så vi fick klara oss själva.

Och trots osminkad och feber blev jag bjuden på kaffe haha. Av en som satt mitt emot mig. Vi småpratade lite om allt och ingenting. Han måste ha varit blind. 🙂 Såg ju ut som en död hund. Strax innan klockan två tackade jag för mig, packade ihop och gick till skolan och fick hjälp. Att jag inte kunde lösa ett av talen var inte så konstigt då det var fel i boken. Men det är inget vi behöver kunna så det talet kunde jag hoppa över helt ändå.

Tillbaka till studiehallarna, där jag körde fast på linjära ekvationer istället. Orkade inte gå tillbaka till skolan så jag gick till bussen istället och åkte hem. Tvättade matchdräkterna och sen satt jag bara i soffan. Febern ville inte ge med sig trots ipren, och huvudet sprängde. Inte ens kaffe hjälpte. Och hjälper inte kaffe då är man sjuk på riktigt. En riktig man cold.

Slängde ihop en förenklad version av middagen vi skulle äta som väl inte blev världens roligaste, men är mamman i huset sjuk får Leo äta det som serveras. Vilket han gjorde också. Efter att jag fixat disken bäddade jag ner mig under täcket. Jag försökte läsa men huvudet ville inte registrera det jag läste så jag gav upp. Ville helst av allt bara sova men var tvungen att vänta på att Leo skulle lägga sig. När han väl lagt sig lade jag undan mobilen och somnade direkt.

Jag hade hoppats på att må bättre när jag vaknade idag men icke, snarare tvärt om. Jag väntar på att se om kaffet ger nån effekt innan jag bestämmer mig för om jag ska sjukanmäla mig eller inte. Hjälper kaffet kan jag bita ihop och gå dit men fortsätter jag att må så här är det inte en chans att jag fixar att jobba. Huvudet bultar, kroppen känns som den väger 400 kg så fort jag försöker röra mig och det värker från topp till tå.

(Visited 20 times, 1 visits today)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.