Advertisements

Det verkar vara för mycket begärt att få en enda vecka där inget händer. Där man bara har vanlig vardag och allt flyter på. Tills tisdag eftermiddag höll det i sig.

Jag hade möte igår med min chef och min arbetsspecialist, de ville checka av hur jag mår, om de finns nåt de kan göra osv. Mot slutet av mötet ringer mobilen, det är ett nummer från kommunen. Jag misstänker att det är skolan och svarar. Det visar sig att det är en handläggare på socialtjänsten, de har fått in en orosanmälan kring barnen pga K. Från polisen. Jahopp. Hon sa att det första de gör är en akut bedömning och frågade hur trollen träffar sin pappa nu. Jag sa som det är, att han får inte träffa dem förens han lagt in sig på behandling och efteråt kan uppvisa negativa urinprover. Och att eftersom han nekar till att det är något problem kommer det nog inte hända i första taget. Hon sa att det var precis vad hon ville höra, att barnen är säkra och att jag inte släpper iväg dem. Över min döda kropp att jag skulle göra det.

Vi pratade lite till och bokade in ett möte på måndag klockan 11. Hon skulle återkomma om barnen ska med då, eller om hon ska prata med dem vid ett senare tillfälle. För eftersom de var där när det hände måste hon prata med dem. Vilket jag förstår. Men jag ska i alla fall dit på måndag. Min arbetsspecialist erbjöd sig att följa med, vilket är så långt ifrån hans arbetsuppgift som det bara går att komma, men jag uppskattar verkligen det, och sa ja. Efter samtalet med handläggaren från socialtjänsten sa chefen åt mig att nu är det nog dags för mig att gå hem och ladda batterierna.

Ringde Maja på väg hem och berättade, eftersom hon kommer få gå dit på samtal behöver hon ju veta, och när jag kom hem berättade jag för Leo. Så får vi se när de ska dit. Men om polisen har gjort en orosanmälan är det något som pågår, vad K än säger. När jag kom hem kände jag mig som om jag blivit överkörd av en stridsvagn typ. Den sista lilla energin jag hade bara försvann. Så jag sket i tvätt och allt annat och placerade mig i soffan.

Kalle kom över efter jobbet och höll mig sällskap ett tag. När vi skulle äta åkte han hem för att göra det samma. Det blev snabbmat, energi till att laga mat fanns inte. Leo klagade ju inte direkt, det bästa han vet är ju sallad. Vi kollade ett avsnitt av iZombie medans vi åt sen kollade jag ett avsnitt av Vampire Diaries innan jag gick och lade mig.

Halv sex ringde alarmet, och det var fysiskt omöjligt att ta sig upp ur sängen. Kvart över sju hade jag fortfarande inte kommit upp, så det var bara att sjukanmäla sig. Jag tar några dagar hemma för att ladda batterierna, för att orka kämpa på. Min chef vet ju vad som pågår nu, och har sagt att hon har full förståelse för om jag tar några dagar här eller där om jag behöver. Bättre det än att pusha sig själv för mycket och så går man in i väggen till slut.

 

2 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.