Vardagligt

Blommor, födelsedag och om folk bara kunde sluta att dö en vecka

Rent jobbmässigt har det här varit en av de värsta veckorna än så länge. Ena chefen har fått för sig att vi ska göra om arkivet, igen. Vilket betyder att jag ska ägna typ halva min arbetsdag åt det. Men på nåt magiskt sätt ska jag ändå hinna med lika mycket av mina arbetsuppgifter som jag hinner i vanliga fall på åtta timmar, fastän jag nu bara har fyra timmar till det. Igår efter lunch kom hon in på mitt kontor och blev helt förskräckt över högen med avregistreringar som låg och väntade. Eeeh ja, de samlas ju liksom på hög när jag bara hinner göra mellan 15-20 istället för 30-40. Så hon konstaterade att det måste vi sätta stopp för. Jag svarade att då får hon väl säga åt folk att sluta avlida tills arkivet är klart för det är enda sättet att förhindra att det kommer in avregistreringar. … Fortsätt att läsa

Vardagligt

Svaret på socanmälan, sjukstuga och dåliga blodvärden

Sjukstugan fortsätter här hemma även om det går åt rätt håll. Så har jag tur kan jag jobba i morgon. Men det återstår att se.

Det blev en väldigt lugn dag här hemma igår. Leo satt mest och kollade serier på datorn och jag låg i soffan och pratade i telefon med kusinen. Var ute med lite sopor och det var väl typ den nyttan jag gjorde hemma. Har annat som behöver göras också men det får vänta tills jag blir piggare. Vilket jag hade hoppats att jag skulle vara idag, men icke.

Handläggaren från Socialtjänsten ringde igår och berättade att de beslutat sig för att inte inleda nån utredning. Eftersom barnen båda valt att inte ha med K att göra nu, och jag ändå inte hade låtit dem åka dit även om de ville, så finns det ingen anledning att utreda om barnen är trygga och säkra. Vilket jag … Fortsätt att läsa

Vardagligt

Kaos har en obesvarad crush på mig

Fy fan vilken jävla vecka det har varit, kan man lugnt säga. Allt har varit kaos, vissa saker mer än andra, speciellt på jobbet. Men det är så det blir när vissa ska visa sig duktiga och lägga sig i sånt de inte har med att göra. Jag har tröttnat på att försöka förklara varför vissa saker är olämpliga att göra, när ändå ingen lyssnar. Vad vet jag, jag har ju bara jobbat med det där i snart fyra år. Då är det klart att nån som aldrig jobbat med det vet bättre om alla lagar och regler som finns… Kaos verkar att dras till mig det senaste året, men den crushen är inte besvarad.

Två omgångar på gymmet har jag hunnit med så det blir en omgång i helgen också så är jag uppe i mina tre gånger på en vecka. Jag hade planerat fyra gånger men livet kom … Fortsätt att läsa

Vardagligt

Kan inte minnas sist jag var så rädd

I tisdags blev jag väldigt sen till gymmet. För det första hade Leo tappat bort sin mobil som någon vänlig själv hade lämnat in till polisen (tack vem du nu än är), så jag var tvungen att åka dit och hämta ut den. Sen var jag tvungen att köpa ett hänglås till gymmet så att jag kan låsa in alla mina saker. Så jag var väl klar med uppvärmningen när jag i vanliga fall brukar åka hem.

Jag går längst in i lokalen för att börja köra ben och efter några omgångar tittar jag ut. Vem ser jag längst fram i lokalen om inte K? Och den som har försvarat honom skulle ha sett i vilket tillstånd han befann sig i så hade hen inte längre kunnat blunda för sanningen. Det var många år sen jag slutade vara rädd för honom men när jag såg honom sådär kom alla gamla … Fortsätt att läsa

Vardagligt

Socmöten, flytt och alla hjärtans dag

Gud vilken lång vecka det har varit. Men nu är det äntligen helg! Och för en gångs skull fick jag sova hela natten utan att vakna, det är ju nån form av rekord.

I onsdags hade Leo möte på Socialtjänsten. Jag var med en liten stund sen ville han prata ensam, vilket han givetvis fick. Det hon berättade för mig var att de pratat med K, som givetvis nekat till allt. Ingen som blir så värst förvånad där. När de var klara hämtade Kalle upp oss och körde hem oss.

I torsdags var det Majas tur. Vi möttes upp på tågstationen och så gick vi dit. Maja ville också prata ensam så jag satt utanför och väntade. När de var klara blev jag inkallad och hon sa att nu har de pratat med alla inblandade så de ska ta ställning till om de behöver inleda en utredning. Men de känner … Fortsätt att läsa

Vardagligt

Socmöte, jobb och tidig morgon

I måndags var jag på möte med socialtjänsten. Det gick bra tror jag. Vi pratade lite, jag fick berätta vad som hade hänt osv, om det fanns nåt jag var orolig för, om de kunde hjälpa till med något och lite annat. Hon skulle även prata med K, och med barnen. De var ju trots allt där när han kom hem påverkad. På väg därifrån ringde kuratorn. Jag är uppsatt på väntelista, några månaders väntetid. Jippi! Tur att man kan få hjälp om man behöver…

Eftersom jag varit borta totalt två veckor från jobbet kan man ju lugnt säga att det finns att göra. Tyvärr nästan bara tråkiga avregistreringar men med lite YouTube i bakgrunden så funkar det också, i alla fall för tillfället.

Leo har haft utvecklingssamtal och det gick väl hyfsat. Han har höjt sin närvaro, vilket är bra. Dock har han sänkt sina poäng. Så vi … Fortsätt att läsa

Vardagligt

Så var det dags

Igår fick både Leo och jag en hel del gjort, så skönt. Jag hade egentligen ingen energi till allt vi fick gjort men det var väldigt skönt när man var klar. Passade även på att tvätta upp alla Leos nya kläder. Middag slapp jag tänka på för den fixade Leo, panerad fisk och potatismos. Självklart kollade vi Netflix medans vi åt. När vi hade ätit klart gick Leo in och tog en dusch och jag slog mig ner med nya säsongen av I am a killer. Runt halv tio kröp jag i säng, helt slut.

Och kunde inte somna. Jag låg och vred och vände på mig fram tills morgonen när jag lyckades slumra till så jag är inte världens piggaste idag. Så jag är ännu mera glad över att jag får sällskap på mötet hos Socialtjänsten. Även om jag vet att den anmälan de har fått in från … Fortsätt att läsa

Vardagligt

Tacos, hemmafix och socmöte

Gud så skönt det var att komma iväg en stund igår, hem till mamma på tacos. Vi stannade till på Ica Maxi på vägen och handlade lite innan vi åkte vidare ut dit. Vi käkade gott och umgicks men var tvungna att åka hem halvtidigt så att Leo skulle hinna se Melodifestivalen. Själv är jag ju allergisk emot alla såna program så jag kröp ner i sängen och kollade serier. Leo kröp ner i sängen runt midnatt och jag strax där efter.

Idag är planen att tvätta upp alla rena kläder vi beställde till Leo så de är rena till veckan som kommer. Ska plocka och fixa här hemma också under tiden tänkte jag. Leo får hjälpa till. Och så är det Leos tur att laga mat idag. Så fort han kliver upp får han rota i frysen och se vad han vill göra för nåt. Jag tippar på vitlökskyckling. … Fortsätt att läsa

Vardagligt

Och så en socanmälan och lite mer kaos

Det verkar vara för mycket begärt att få en enda vecka där inget händer. Där man bara har vanlig vardag och allt flyter på. Tills tisdag eftermiddag höll det i sig.

Jag hade möte igår med min chef och min arbetsspecialist, de ville checka av hur jag mår, om de finns nåt de kan göra osv. Mot slutet av mötet ringer mobilen, det är ett nummer från kommunen. Jag misstänker att det är skolan och svarar. Det visar sig att det är en handläggare på socialtjänsten, de har fått in en orosanmälan kring barnen pga K. Från polisen. Jahopp. Hon sa att det första de gör är en akut bedömning och frågade hur trollen träffar sin pappa nu. Jag sa som det är, att han får inte träffa dem förens han lagt in sig på behandling och efteråt kan uppvisa negativa urinprover. Och att eftersom han nekar till att det … Fortsätt att läsa

Vardagligt

Saker som får en att gråta sig till sömns

Det finns inget bättre än att se mina barn skratta, speciellt mitt i allt kaos. Så man kan lugnt säga att gårdagen var bra. Vi fikade och käkade kladdkaka. Dock blev det mindre kul när Maja berättade att hon hört av sig till pappa och sagt att hon aldrig kommer åka dit igen. Inte tills han är ren, utan aldrig. Hans svar till henne krossade mitt hjärta och fick mig att gråta till sömns. Hans svar var ett enda stort ryckande på axlarna över det. Hur fan kan man så enkelt bara välja bort sitt barn? Jag fattar inte det! Och så finns det folk som skyddar och ursäktar hans beteende. Det gör mig vansinnig.

Det enda hon vill är att hennes pappa kämpar för henne, visar att han vill ha henne i sitt liv och tar ansvar för det han har gjort. Men han väljer den enkla utvägen … Fortsätt att läsa