Saker som får en att gråta sig till sömns

Det finns inget bättre än att se mina barn skratta, speciellt mitt i allt kaos. Så man kan lugnt säga att gårdagen var bra. Vi fikade och käkade kladdkaka. Dock blev det mindre kul när Maja berättade att hon hört av sig till pappa och sagt att hon aldrig kommer åka dit igen. Inte tills han är ren, utan aldrig. Hans svar till henne krossade mitt hjärta och fick mig att gråta till sömns. Hans svar var ett enda stort ryckande på axlarna över det. Hur fan kan man så enkelt bara välja bort sitt barn? Jag fattar inte det! Och så finns det folk som skyddar och ursäktar hans beteende. Det gör mig vansinnig. Det enda hon vill är att hennes pappa kämpar för henne, visar att han vill ha henne i sitt liv och tar ansvar för det han har gjort. Men han väljer den enkla utvägen och bara

Fortsätt att läsa

Ger inte upp i första taget

Det enda jag hade igår var ett enda telefonsamtal att klara av. Det tog 20 minuter och sen var det gjort. Jag ringde min arbetsspecialist och förklarade lite snabbt vad som hänt, och varför jag varit hemma den här veckan och bad honom informera chefen om det för jag orkar verkligen inte. Sagt och gjort, strax efter fick jag ett sånt gulligt meddelande ifrån henne, det värmde. Sen roade jag mig med att terapistäda lite. Den här gången var det köket som fick sig en omgång. Jag ska fortsätta idag tänkte jag när kaffet är uppdrucket. Så har jag nåt att roa mig med tills Leo kommer hem från skolan och vi ska gå och handla. Det blir ingen veckohandling idag, den tar vi i morgon. Idag finns inte tiden. Vi får ju finbesök. Majas flickvän kommer till stan och hennes tåg är inne så tokigt vad gäller synka med

Fortsätt att läsa

Måste man bli arg hela tiden för att saker ska ske?

Igår när jag visste att Maja skulle vara färdig ringde jag henne för att höra vad de sagt om en utredning. Svaret hon hade fått var att de sätter inte den diagnosen på tonåringar. Nehej, för att varför inte då? Det är ju inte som om problemen försvinner bara för att man inte sätter nån diagnos. Det är väl bättre att fånga upp det så tidigt som möjligt, så att man kan sätta in rätt hjälp och stöd. Vi skulle i alla fall få en läkartid så vi kan diskutera det med läkaren. Så Lilith får väl bli arg igen för att nåt ska hända. Blev arg på skolan för det som hände Leo och nu får jag bli arg igen. Jag är bara så trött på att det ska behövas. Det ska räcka med att det finns ett behov av hjälp och stöd så ska man få det. Men

Fortsätt att läsa

Och karusellen och kaoset fortsätter

Den här soppan blir ju bara värre och värre. Jag skrev ju redan igår att jag inte tror på att K sökt hjälp, för jag vet att han inte är där än, så att han inser att han behöver det. Men jag visste inte att det var så illa som det faktiskt är. Det är ju inte bara mig K har barn med, så jag skickade ett meddelande till C. Jag tänkte att hon behövde veta så hon kan göra vad hon behöver göra för att skydda sina barn. Vi messade fram och tillbaka mest hela dagen. Det visar sig att inte bara har K varit påverkad när han har haft barnen, han har även kört bil påverkad, blivit stoppad och förlorat körkortet och därmed jobbet. Men han hävdar fortfarande att han inte har några problem med droger, han har faktiskt inte tagit något alls. Nån har lagt något i hans glas med

Fortsätt att läsa

Kaoset som kallas för vårat liv

Trodde jag på det själv, det jag skrev igår om att kaoset började lägga sig? Livet verkar se det som en utmaning och kasta in ännu mera kaos. Fick ett meddelande igår, runt lunch eller så, från Maja om att Leo var på väg hem. Han ville inte vara hos pappa. Där började alarmklockan i mitt huvud att ringa. Förklaringen till att han inte ville det var enkel, pappa hade kommit hem full… Alla vet vad jag tycker om K men en sak jag alltid gillat sen det tog slut är just att han inte dricker. För när han börjar dricka kan han inte sluta. Han vet det och har då valt att inte dricka alls. När han då dricker är ett återfall inte heller långt borta, jag vet hur den här karusellen går. Leo kommer hem, vi pratar. Messar samtidigt även med Maja. Och det visar sig att det

Fortsätt att läsa

Något som liknar en vardag

Idag fick jag ett samtal från ännu en av Leos lärare, som hade typ tusen frågor kring vad som hänt, hur länge det pågått osv. Samma frågor som jag svarat på ungefär tusen gånger redan. Pratar de inte med varandra där? Förklarade ännu en gång att Leo stannar hemma tills det finns en permanent lösning som inte är medlingssamtal utan något som gör att hans pappa och jag känner oss trygga i att Leo är säker på skolan. Igår var Kalle över, och jag har ingen aning om vi lyckades med det som var tänkt, nämligen att sätta ett schema på routern. Jag glömde nämligen att kolla telefonen om jag hade wifi eller inte haha. Så att så bra gick det. Jag får väl kolla det ikväll helt enkelt. Om jag kommer ihåg. Idag tänkte jag ta itu med sånt som fått stå tillbaka lite förra veckan när det var

Fortsätt att läsa

Lite lugn och ro, det var på tiden

Det blev en väldigt lugn dag igår. Kalle kom över för lite fix med småsaker som inte ville sig på datorn och vi tog en kaffe, slappade i soffan ihop och gjorde mest ingenting. Otroligt skönt med en sån dag efter allt kaos som har varit den här veckan. När Kalle hade åkt hem blev det lite serier för mig medans jag funderade på vad jag skulle äta till middag. Kom fram till att jag var inte sugen på nånting alls som fanns hemma, och ingen energi till att laga mat heller, så det fick bli en pizza. Resten av kvällen låg jag i soffan och kollade på Vampire Diaries tills det var dags att sova. Tusen tankar rörde sig i huvudet så jag fokuserade bara lite halvt på tvn. Hade svårt att somna när det väl var dags för det, och vaknade regelbundet under natten. Blev sen väckt av porttelefonen,

Fortsätt att läsa

Hemmafix, bloggfix och barnledig

Gud så lugnt och skönt det var igår. Snabbt avklarade telefonsamtal och sen kunde jag lägga undan mitt head set. Fixade lite hemma som att bädda rent, tvätta, köra en disk och lite sånt som man behöver göra. Sen var det bara att vänta på att Kalle skulle sluta så vi kunde åka och handla. Leo valde att stanna hemma när vi åkte så det blev bara jag och Kalle. Jag kan ju konstatera att det går ju mycket snabbare då. 🙂 Så det var snabbt avklarat så åkte vi hem igen. Kalle följde med upp på en kaffe, Leo packade upp det jag hade handlat och sen blev det lite fixa med utorrent som inte har velat funka som jag vill sen vi bytte dator. När Kalle åkt, och tog med sig Leo som skulle till pappa, blev det väldigt tyst och tomt hemma. Jag körde igång lite serier,

Fortsätt att läsa

Jo men vi kan väl sluta röka mitt i allt kaos

Det enda jag hade att göra igår var två telefonsamtal, som blev till tre, och så hade jag släckt dagens bränder typ. Så jag tog faktiskt och gav hemmet lite uppmärksamhet med tvätt, disk, städ och bädda rent. Kvällen tillbringade vi i soffan. Först serier för mig och Leo som vanligt, och sen Vampire Diaries för mig tills det var dags att sova. Har varit så uppstressad att jag inte riktigt haft ro till att läsa, men det kommer ju tillbaka nån gång. Mitt uppe i allt det här försöker jag att sluta röka. Bestämde mig ju redan i höstas, tog kontakt med kommunhälsan och så har det av olika anledningar dragit ut på tiden för mötet men nu så har det blivit av. Kanske inte världens bästa tillfälle till att sluta med allt som pågår runt omkring men vad fan, kan jag sluta nu så kan jag göra allt

Fortsätt att läsa

När man bara släcker bränder

Jag tappade räkningen på antal telefonsamtal igår. Och antar timmar i telefonen. Det var i alla fall tillräckligt för att få mig att kedjeröka och ge mig huvudvärk. Det var polisanmälan, samtal till kuratorn, samtal till K för att uppdatera honom så han vet vad som pågår. Mitt i allt det här har jag även en dotter som behöver uppmärksamhet och har saker som pågår. Sagt och gjort, jag slängde mig på bussen för ett möte som rörde henne. Jag var där i en timma sen åkte jag hem till Leo igen. Som var den som stod för maten. Som gick lite så där, vi kan nöja oss med att säga att ingen av oss åt upp. Innan maten hade jag även ett rätt långt samtal med Maja som kändes väldigt bra efteråt. Det känns lite som om jag skulle behöva klona mig själv när jag har två barn som

Fortsätt att läsa

Om mig

Kontakt: lilithsblogg@gmail.com

40 år gammal (holy crap) 3barnsmamma. Läser en hel del. Älskar Linkin Park, färgen rosa och tatueringar. Jobbar som administrativ assistent åt Eskilstuna Kommun.

De andra

Rasmus är 22 år och har flyttat hemifrån. Är gift med JO. Pluggar på högskolan om dagarna.

Maja är 15 år och går i nionde klass. Fritiden tillbringar hon helst med att läsa, hon är en riktig bokmal precis som sin mamma. Xbox och dator är också populärt. Är även engagerad i Ung Vänster, till sin mammas glädje.

Leo är 13 år och går i sjunde klass. Det bästa han vet är att titta på Youtube. Han är en riktig mammagris som älskar att kramas. Är en riktig pratkvarn. Har diagnosen Asperger och är en riktig liten professor ibland.

Kalle är den bästa vännen man kan ha. Vi har känt varandra i över 20 år, och jag tröttnar aldrig på att umgås med honom. Han kan få mig att le med bara några ord och finns alltid där när man behöver honom. En riktig ängel.

Bli en stalker

concrete_twitterconcrete_facebookconcrete_emailconcrete_youtubeconcrete_instagramconcrete_heart
Translate the blog
EnglishFrenchGermanItalianPortugueseRussianSpanish
Kategorier
Tidigare svammel

2020 Reading Challenge

2020 Reading Challenge
Lilith has read 0 books toward her goal of 30 books.
hide

Läser för tillfället


goodreads.com