Igår på väg hem ifrån biblioteket hann vi knappt sätta oss på bussen innan Leo lutade huvudet emot fönstret och halvsov hela vägen hem. Alla som känner Leo vet att han kan omöjligt åka buss utan att prata precis hela vägen, så om han är tyst vet man att det är något. Mycket riktigt, han hade förhöjd temperatur. Han har ju varit förkyld ett tag, och kom hem med feber ifrån sin pappa förra helgen så jag var inte förvånad.

Hela eftermiddagen var han tyst och lugn och låg i soffan med böckerna han hade lånat på biblioteket så redan då bestämde jag att det inte blir skola för honom idag. Finns inte en chans att han hade orkat med det, speciellt inte en måndag när han är på fritids till halv fem eftersom jag har grupp. Han protesterade inte ens när det var dags att gå och lägga sig, och han hann knappt lägga huvudet på kudden så sov han.

För tillfället ligger han i soffan under min supervarma filt iklädd pyjamas och morgonrock men fryser ändå. Han är feberfri för tillfället men är tveksam till om han kommer att fortsätta att vara det. Han är sjukanmäld, och jag väntar på att mottagningen ska ringa upp så att jag kan avboka gruppen.

När Maja kommer hem i eftermiddag ifrån dansen blir det affären för mig. Leo ska nog hålla sig hemma idag och jag vill inte gå och lämna honom hemma. Är han frisk är det ju inga problem för mig att gå och handla och han stannar hemma, men är han dålig vill jag inte att han ska vara ensam.

Jag vaknade lika trött som när jag somnade, julstök tar på kroppen och hjärnan. Men oj vad härligt det är när julen kommer fram mer och mer.

Dagens plan är en tripp till biblioteket. Trollen har läst färdigt alla böcker och lyssnat klart på alla talböcker så nu är det dags att ladda upp inför jullovet. Men känner jag mina troll rätt så behöver vi åka ner en gång till innan jul för att de redan är färdiga med allt. Och då lånar de ändå mellan 5-10 böcker var.

När vi kommer hem är det dags för ytterligare ett julprojekt; köttbullar. 2 kg färs ska förvandlas till köttbullar inför julafton, och även till middag idag. Även om jag gör mina i ugnen i en långpanna tar det ändå lite tid.

Jag är mer död än levande. Trollen har lagt sig och jag har kollapsat i soffan, förutom middagen är det här första gången jag sitter ner i dag.

Förutom allt det vardagliga som ska göras hemma har jag hunnit med att tvätta två maskiner, diskat efter frukost, plockat fram julpynt, gjort lunch, plockat fram julpynt, diskat efter lunch, gjort deg till lussebullarna, diskat efter, plockat fram julpynt, bakat lussebullar, gjort middag, diskat efter, plockat fram julpynt. Ser ni röd tråd? Eller snarare två.

Leo tröttnade på bakandet rätt fort, som han alltid gör, så jag och Maja fick göra resten själva. Det gav oss lite tid att prata lite, hon har fortfarande en del tankar och funderingar om sin pappa. Jag försöker svara så gott jag kan, men oftast har jag inga svar för jag kan inte förstå hur han tänker och varför han beter sig som han gör. Och då säger jag just det; att eftersom jag inte förstår hur han tänker kan jag inte heller svara på varför han beter sig som han gör.

Efter att sista plåten lussebullar var klar så skickade jag istället in en form med skinklasagne. Jag älskar ju lasagne och blir lika glad varje gång jag hittar ett nytt recept. Förutom den här gången för det blev verkligen vidrigt och jag fick inte i mig mer än två tuggor. Och inte hade jag något annat som gick snabbt att fixa. Leo tyckte inte heller det var gott så han tog müsli istället. Jag kan ju inte få i mig mjölk så att alternativet funkade inte för mig. Jag får ta en lussebulle lite senare.

Igår var jag sjukt effektiv efter att jag kommit hem ifrån min arbetsrehabilitering. Jag tog precis allt som skulle göras hemma av det vardagliga, och eftersom jag håller på att gå igenom hemmet zon för zon enligt FlyLady så är det hallen som varit veckans zon. Och ja, jag måste bli bättre på att blogga om det, jag vet. Det enda som är kvar i hallen nu är att tvätta golvet.

Trollen försvann iväg på skoldisco igår eftermiddag. Och eftersom jag är jag så fick jag för mig att jag ska nog göra om bara liiiiite hemma genom att byta vardagsrumsbord. Problemet är bara att det bord jag hade är lite stort och otympligt även om det inte är tungt. Världens bästa Kalle kom över och hjälpte till att få ner det gamla i källaren och plocka upp det nya.

När vi ställde det lilla bordet på den stora mattan såg det bara dumt ut. Så vi fick istället hämta köksmattan och då blev det mycket bättre. Problemet var bara att nu hade jag ju en jättestor matta över. Den fick istället hamna under köksbordet så nu känns det som ett helt nytt hem. Tänk att så lite variation kan förändra så mycket.

Passade även på att få fram allt julpynt, så nu ska det bara på plats också. Sakta men säkert hamnar mer och mer på rätt plats så snart är vi redo för julen här hemma. I veckan som kommer är planen att få granen på plats och låta trollen gå loss med julpyntet.

Dagens plan är också att förbereda inför julen. Det ska nämligen bakas lussebullar här hemma. Eller ja, trollen ska. Min uppgift blir att sköta ugnen och kameran. Det tycker jag är en helt ok fördelning. Men det får bli efter lunch, innan det har jag lite smått och gott som ska göras. Nu inför julen är det full fart ifrån morgon till kväll tycker jag.

Idag blev det nog världens mest korta stund jag snoozade. Inte för att jag klev upp utan för att en extatisk Leo kom in och skrek "Mamma det snöar!!!!". Och eftersom jag är jag flög jag upp ur sängen och studsade fram till fönstret i ren glädje. Och ja, det snöar!!

Fredag innebär arbetsrehabilitering. Tanken är att jag ska gå till bussen om fyra minuter. Problemet med den tanken är att jag fortfarande sitter i pyjamas med en mugg morgonkaffe bredvid mig. Men jag brukar hinna ändå. Det är inte så värst mycket som ska göras. Borsta tänder, tvätta ansiktet och på med kläder sen är jag redo.

När alarmet ringde i morse var jag lite mer förtjust än vanligt i min snoozeknapp. Jag råkade fastna i boken igår och skulle bara läsa en sida till och vips var klockan elva och jag skulle ha sovit för länge sen.

Torsdag innebär individualterapi. För tillfället håller vi på med något som kallas Livskompassen som går ut på att komma fram till vem man vill vara och vad man vill göra av livet. Om nånting kan skapa ångest så är det just det. Jag har lika lite koll nu som när jag var tonåring.

När vi är färdiga blir det en snabb runda på stan för bland annat inköp av värmeljus och julklappspapper. Sen hem och fortsätta att fixa och dona och steg för steg göra hemmet redo för jul. Jag vägrar att göra som förra året och panikstäda en hel helg. Nu tar jag en del i taget så när julen kommer är allt färdigt utan stress. Så är planen i alla fall, vi får se hur det verkligen blir. Men varje dag har jag i alla fall avklarat några saker och kan med gott samvete sjunka ner i soffan och bara njuta av kvällen.

För varje jul hittar jag fler och fler recept med godsaker, så för varje jul får vi mer och mer att fika med. Snart kommer vi inte ens behöva julmat, vi kan leva på julfika i ett år. Receptet är, som väldigt ofta, hittat hos Bambi, hon är den största anledningen till att vi bara få fler och fler fikasorter varje jul.

Alltså, jag är ju så sjukt bra. Jag tror inte heller på Jante så när jag kommer ut så är jag fan bra som gör det istället för att stanna inne, speciellt inte i sånt här tråkigt väder. Jag fick något tokryck också så sista två kilometerna fick jag för mig att köra intervall. Jag gick 50 andetag och så sprang jag lika mycket. För er kanske det inte är en sån stor grej, men jag har nog inte sprungit sen i tonåren. Så ja, jag är sjukt bra.

Igår var verkligen en dag med stress ifrån början till slut. Jag hade tusen saker att göra och Leo var sitt vanliga glada, pigga jag vilket betyder att han inte är gjord för det lite lugnare tempot hemma. Han var egentligen tillräckligt pigg för att gå tillbaka till skolan, men jag kör stenhårt på en dag feberfri hemma för att vara säker på att de är friska.

Mitt i allt fick jag för mig att det vore ju en jättebra idé att baka, som om jag inte hade tillräckligt att göra. Men sagt och gjort, baka fick det bli. Om inte annat så bara för att roa Leo en stund. Och det var nog ett bra beslut för herremingud vad gott det blev. (Recept kommer.)

Men inte hann jag med allt jag hade planerat inte, julpyntet står bland annat kvar nere i källaren. Och jag säger bara att det är tur att vi har världens bästa Kalle. Inte nog med att han kommer över idag och hjälper till att få upp det ifrån källaren, han var snäll nog att köra oss till affären igår efter jobbet. Inköpslistan råkade nämligen bli lite lång så jag har ingen aning om hur jag annars skulle ha fått hem allt. Till en början var det inte så mycket jag skulle ha, men så kollade jag igenom veckans erbjudanden, sen gick jag igenom recepten till jul och så helt plötsligt hade jag världens längsta inköpslista.

Men innan jag kör igång med allt jag behöver göra hemma som jag inte hann med igår så blir det till att dra på sig träningskläder och ge mig ut på en timmas powerwalk. Jag har ingen lust alls med tanke på det tråkiga vädret, men skulle jag bara göra det när jag har lust skulle det bli väldigt sällan. En talbok i öronen så funkar det lite lättare.

Här vaknade hela familjen pigga och glada. Eller ja, när det gäller Maja och mig är kanske inte glad är ordet som passar när vi är nyvakna. Leo däremot är sitt vanliga jag så i morgon blir det skolan för honom. En dag feberfri och pigg hemma är vad som gäller.

Idag blir det en hemmafixardag. Eftersom det är tisdag ska tvättkorgen tömmas på smutsiga kläder, jag behöver verkligen ta en dusch och så ska jag försöka att få upp kartongerna med julpynt ifrån källaren. Det blir även en promenad till affären så att jag kan fylla på förråden här hemma och så måste jag hämta ut min tobak. När jag och Kalle åkte och handlade i fredags så hade kiosken hunnit stänga.

Om jag hinner tänkte jag även slänga ihop en saffranskaka. Det börjar bli dags att köra igång med sånt som ska göras till julafton och saffranskakan kan man slänga in i frysen tills dess.

Ljusen är tända, det är undanplockat i köket och trollen har lagt sig. Maja passade även på att smälla igen dörren eftersom att jag för tillfället nog är den mest hemska mamman i världen. Barnkanalen har ju nämligen ändrat sina tider nu när det är julkalendern så fröken sur hinner inte se Lilla Sportspegeln. För på något sätt är det tydligen mitt fel att de ändrat tiderna, eller nåt sånt.

Leo sover inne hos mig även ikväll. Han är lite bättre idag, men han är inte bra. Han har ätit både frukost, lunch och middag men inte ens en tredjedel av hur mycket han brukar äta. Jag gjorde pannkakor till middag enbart för att få honom att äta, så några stycken fick han i sig. Tyvärr glömde jag, som alltid, bort hur mycket mjölk det faktiskt är i pannkakor så nu kommer jag att må illa i ett dygn.

Bloggen har äntligen fått sin juldesign. Vilket innebar mängder av svordomar, som alltid. Efter mycket om och men blev den klar. Eller ja, klar och klar, vissa saker vill sig inte och jag orkar faktiskt inte bry mig om det eftersom jag vet att kodningen inte är fel. Ni ser den röda, fina ramen runt alla rutor i sidokolumnerna? Precis. Om ni skrollar ner så tar rutorna slut. Det är bara en rubrik och sen innehållet, som ska vara i rutorna. Bara att det inte är några rutor där. Och rutorna är inget jag kodar för varje grej utan är det ram på en så ska det vara ram på alla.

Idag var jag snabb med att stänga av väckarklockan. Inte för att jag var pigg, utan för att jag inte ville att Leo skulle vakna. Klockan sex ska man inte gå upp när man är sjuk. Tio i nio sov han till och ligger nu nerbäddad i soffan under filten och tittar på tv.

Måndagar brukar ju innebära grupp, men inte idag. Så det blir det vanliga fixandet hemma och så tänkte jag få ihop en juldesign. Det brukar jag ju ha färdigt till första advent men jag har bara inte orkat sätta mig. Eventuellt så är jag lite lat och bara konverterar en gammal juldesign ifrån Wordpress. Eller ja, lat och lat, jag är rätt inspirationslös för tillfället.

Förutom det blir det lugnt idag. Leo är så trött så trött så lugn och ro är vad han behöver.

Nu har vi börjat att få lite jul här hemma. Kalle kom över och hjälpte mig att få upp gardiner och flytta på köksbordet. Juldukar har börjat att placeras ut och första ljuset i adventsljusstaken är tänd. Självklart spelade vi julmusik under tiden. Men jag lyckades självklart glömma bort adventsfika. Vi får fika dubbelt upp nästa söndag istället.

Maja har haft en toppenhelg hos mormor och det var en mycket nöjd och trött Maja jag fick hem på eftermiddagen. Självklart har vi haft kramkalas sen hon kom hem. Mamma lämnade även över en påse julklappar så nu blir det väl dags att plocka fram granen. Hoppas gran och klappar får vara ifred för pälsbollarna.

I kväll fick jag hem en väldigt ynklig Leo. Feber och ont i körtlarna i halsen och magen. Han hade ätit lite till middag så jag fick i honom en riskaka innan han bäddades ner i min säng. Är man sjuk ska man självklart sova hos mamma. Han frös trots tjock pyjamas och duntäcke så jag tände lite ljus och så värmde vi vetekudden och lade under hans täcke.

Det är inte bara Maja som haft en toppenhelg, det har jag också. Den här hamnar helt klart på top 3 nånsin.

Men ååååh vilken toppenkväll jag hade igår!

Med lillebror och Kalle som följeslagare är det iofs omöjligt att ha en dålig kväll, men igår var ändå över förväntningarna. Så sjukt mycket skratt, i bilen på vägen hem skrattade jag oavbrutet och kunde knappt komma ur bilen för att jag skrattade så mycket.

Amaranthe var över alla förväntningar. Att de är bra visste jag redan, varför skulle jag annars gå? Men att de var så här bra trodde jag inte, de gör sig verkligen bäst på en liten scen där de kan få en bra publikkontakt.

Vi skrålade högt, jag köpte en t-shirt till mig och en till lillebror (ok ok, köpte man den ena fick man den andra på köpet), vi fick oss en pratstund med deras nya screamer som platsar i bandet som handen i handsken och kvällen kan summeras med att den är bättre än en bal på slottet.

Jag var duktig och hade med mig kameran för att få bättre bilder än vad som går med mobilen. Problemet var bara att det fick jag inte alls. Oavsett inställning så tog den upp allt ljus på scenen och jag fick bara bilder i massor med olika färger som blockade allt annat i bilden så det fick bli mobilen ändå, därav kvalitén på bilderna.

Det var en väldigt lycklig Lilith som kröp ner under täcket nån gång strax efter klockan fyra i morse.