Ungefär 30 minuter innan mitt otroligt tråkiga kvällsnöje drog igång så ringde S och gjorde mig glad, som han alltid gör. Det är nog första och enda gången som vi pratar så kort tid haha. Tiden har en förmåga att bara rusa iväg när vi pratar med varandra så våra samtal brukar inte bli så korta. Men man lär ju känna varandra på ett helt annat sätt i telefon än på meddelanden. Men jag kan inte minnas sist jag pratade så här mycket i telefon, förutom med kusinen. Och jag måste säga att ljudet av hans röst och hans namn och bild som dyker upp på min skärm när han ringer ger mig fjärilar i magen. 🥰
Leo stannade ungefär 45 minuter in i mitt kvällsnöje och sen var det dags för honom att åka. Jag var så sjukt trött igår så jag avslutade 10 minuter tidigt enbart för att komma i säng 10 minuter tidigare.
Och självklart sov jag också skit inatt så inte nog med att jag inte vaknade innan alarmet, vilket sällan händer, utan jag kom inte upp ur sängen förens 45 minuter efter larmet. Då var det bara att trycka igång kaffet, rusa ut med Karma som mirakulöst inte haft en enda olycka inne och när jag kom in hade jag fått meddelande från S som undrade om jag orkade prata i telefon. Med honom? Alltid.
Han hade till och med sovit sämre än jag så efter ett tag lade vi på så att han fick ta sig en liten tupplur. Jag gick ut med Karma i skogen, sen en snabbis till apoteket, hem och duscha och sen ta itu med det som behöver göras här hemma. Och nu är det kaffepaus innan maten och kvällen drar igång.
Sämre saker kan man roa sig med en söndag
0 comments:
Post a Comment