Love me like you do

 Det kan eventuellt vara så att jag svävar på moln just nu. Det kan ha varit det bästa dygnet på länge faktiskt.

P brukar ju vara här runt åtta på kvällen när han kommer på fredagar efter jobbet, men inte igår. Då hade jag sån tur att han kom hit redan klockan fem. Det finns inte ord att beskriva känslan jag får i magen när jag ser honom komma upp för trappan med sitt stora leende. Älska känns som ett alldeles för litet ord i det här sammanhanget. 💕  Och han hade ju med sig det finaste man kan ha till en tjej; en hoodie. Vägen till en kvinnas hjärta går inte genom magen, utan genom hoodies. Det är sen gammalt. 😁😅

Efter att jag hade tagit ut Karma på hennes kvällspromenad fixade jag middag och vi myste i soffan med film. Eftersom han som alltid hade haft en väldigt lång vecka, var klockan inte överdrivet sent innan vi gick och lade oss. Vi låg och pratade ett bra tag, så klockan var strax efter midnatt när han somnade. Men alla som känner mig vet att jag inte skulle kunna sova ordentligt för alla pengar i världen så hon var nog närmare två när jag somnade. Och så vaknade jag strax innan klockan sju i morse. 😫 Jag kände på en gång att jag inte skulle kunna somna om så det var bara att kliva upp och starta kaffet. Karma var lagom glad så det dröjde ett tag innan hon klev upp och jag kunde gå ut med henne.

Jag drack kaffe och pillade på mobilen medans jag väntade på att P skulle vakna. Vilket tog några timmar. Så lagom tills han vaknade hade jag börjat att bli lagom uttråkad. Han fixade frukost medans jag fixade kaffet. Jag äter ju inte frukost så den fick han roa sig med helt själv. Efter det hade vi ändå gott om tid kvar tills han behövde åkte så vi kröp ner under täcket. Och helt plötsligt hade det gått flera timmar och han var sen, trots att det kändes som om vi bara legat och pratat i typ en kvart. Det är alltid så med honom, vi pratar så mycket och om allt mellan himmel och jord att tiden bara rusar fram.

Jag verkligen hatar att behöva säga hej då till honom, när jag vet att det dröjer minst en vecka innan vi ses nästa gång. Jag tröstar mig med att det inte är för evigt det är så här. Ett år, sen behöver han inte jobba lika mycket och kan därför spendera mer tid här. Men ibland känns ett år så otroligt långt. Men eftersom varken han eller jag kan ändra hur det är just nu, får vi acceptera och helt enkelt göra det bästa av det när vi träffas, vilket vi gör. 

Med tanke på sömnen är kaffet min bästa vän idag. I väntan på att Leo kommer har jag krupit upp i soffan med en mugg kaffe och några avsnitt av All Of Us Are Dead och laddar batterierna inför ett till fantastiskt dygn med världens bästa Leo. 

Jag är ju så sjukt lycklig nu så jag hade kunnat dansa fram på gatorna. 😃

Dock skadar det ju inte att han har kropp som en gud heller 😍