Alltså, det här går ju verkligen till världshistorien som den mest menlösa dagen ever. Jag vaknade alldeles för tidigt om man ser till när jag somnade. 😴 Och eftersom jag inte har någon skola på en månad så tar det ju inte så lång tid från att jag går upp tills jag druckit upp kaffet och gjort mig redo för att starta dagen.
Det är ju ett riktigt skitväder ut med snöstorm och allt så vi kunde ju inte ens gå någon längre promenad. Jag har inga problem att vara ute i det här vädret med rätt kläder på mig. Det går dock inte min hund med på, hon vill inte gå längre än runt huset så att hon har tillräckligt med tid att göra sina behov, och sen rusar hon till dörren igen och vill in. Det bästa hon vet såna här dagar är att mysa ihop sig på den fluffiga filten och sova. Tänk om en annan kunde göra samma sak men hur trött jag än är kan jag ändå inte sova middag.
Går man upp tidigt, blir man också klar med allt man har att göra väldigt tidigt. Närmare bestämt innan lunch. Och jag är ju rätt så sämst på att bara sitta och göra ingenting större delen av dagen. Så jag har druckit kaffet och kollat serier och varit så ruskigt uttråkad så det borde ju nästan vara olagligt. 🥱 Så ingen var ju gladare än jag när P hörde av sig efter jobbet. Dock gjorde samtalet mig till en början väldigt förvirrad eftersom han upplyste mig i helgen om att kommande helg hade han planer. Det är ingen fara med det, det har vi alla ibland. Visst, det suger att inte få träffa honom för vi har ju inte ens mycket tid tillsammans till att börja med, och så försvinner en viss del av den lilla tid vi har, klart att det inte är skoj. Det är dock inget jag sagt något om till honom, för jag tänker aldrig vara en bidragande orsak till att han då istället väljer att komma hit. Vad han gör och när han väljer att komma hit ska vara helt och hållet upp till honom. Men så börjar han helt plötsligt prata om på fredag. När han inte skulle komma. Men nu ska han tydligen komma. Jaja, det är ju inte som att jag klagar över det.
Och det var ju inte slut på de goda nyheterna där. Han sa en mening som gjorde mig så glad att jag kan ha gjort en liten glädjedans när jag läste det medans jag stod ute på balkongen i snöstormen och rökte. Om nån granne såg mig då, eller nån vid busshållsplatsen nedanför, så kan jag absolut bjuda på det. Den meningen har jag ju väntat på att få höra.😍❣
Så hur menlös den här dagen än har varit, så har det samtidigt varit världens bästa dag. Om ett år kommer jag inte att komma ihåg hur uttråkad jag var, utan hur otroligt lycklig jag var.
 |
| Hur Karma får tråkiga dagar att gå |
0 comments:
Post a Comment